Storebror hör dig

Vi riskerar att få leva i ett Sverige där rätten till privatliv kan
avgöras av polis någonstans i EU. Där det är brottsligt att stödja
befrielserörelser. Där uppgifter om alla dina mobilsamtal och
e-postmeddelanden kan bli sparade var som helst inom EU.



2003 kom den svenska lagen om straff för terroristbrott. Den gäller för
handlingar utförda i vilken stat som helst och ändamålet med handlingen
skall inte ha någon betydelse enligt lagen. Varje motståndsman i till
exempel Irak är terrorist enligt denna lag. Därmed blir också alla som
stöder detta motstånd brottslingar. Många jurister varnar för att
begreppet ”terroristbrott” är så oklart att det inte borde finnas i en
lagstiftning.

Den svenska lagstiftningen är anpassad till EU:s ramlag som kom året
före den svenska lagen, EU har ju sedan 11 september anslutit sig till
USA:s terroristjakt över hela världen.



Nu skall man i Sverige bestämma hur och när denna luddiga lag ska tillämpas. Ett svar kommer från Justitiedepartementet.



– Ändamålet helgar inte medlen, säger Magnus Corell som är rättssakkunnig på departementet.



• Skulle norska motståndsmän under andra världskriget blivit dömda enligt terroristlagen om den funnits då?

– Det är omöjligt att kunna vara direkt på frågan. Allt beror på de konkreta omständigheterna.



Magnus Corell påpekar att Europeiska Rådet gjorde ett uttalande när
ramlagen antogs 2002. I det skrev man att beteendet hos dem som under
andra världskriget ville bevara och återupprätta demokratiska värden
inte idag ska betraktas som terroristhandlingar. Rådet skrev också att
detta i synnerhet gäller vad som hände i några medlemsstater.



Därför anser Magnus Corell när han fått tänka efter att kamp mot ockupation inte behöver vara terrorism.



Vem fäller avgörandet?

Europeiska Rådets krångliga och luddiga skrivning skall alltså vara
skyddet mot att motståndsmän idag blir betraktade som terrorister. Men
vem avgör vilka som vill ”återupprätta demokratiska värden” när den
mördare som sprängt ett kubanskt trafikflygplan inte blir utlämnad från
USA? Eller när befrielserörelser som Farc i Colombia och PFLP i
Palestina redan finns på EU:s terrorlista?



På frågan om en israelisk officer kan bli arresterad i Sverige för
gärningar på Västbanken svarar Magnus Corell att då kan det vara
krigets lagar som gäller. Han menar att det är annorlunda när två
arméer står mot varandra.



Den naturliga följdfrågan om vad som gäller i ett gerillakrig när det
bara finns en armé hänvisar Magnus Corell till UD, som ska ha
expertisen. Här tar tydligen den vanliga juridiken slut.



Nytt lagförslag

Den öppna polisens användning av ”hemliga tvångsmedel” som
telefonavlyssning och kameraövervakning har fördubblats på några år.
Hur mycket Säpo övervakar vet nästan ingen. I somras kom en lag om hur
överskottsinformationen vid sådan övervakning får användas. Nu får
polisen spara och använda sådan information om andra brott som begåtts
eller planeras. Finns ”särskilda skäl” kan brottet vara hur lindrigt
som helst. Överskottsinformation om brott som anses bli planerade får
alltid användas.



Regeringen är inte nöjd med dagens lagliga möjligheter till övervakning
av medborgarna. Därför finns nu ett lagförslag om ”hemlig
rumsövervakning”, det vill säga buggning, som justitieministern hoppas
skall gälla från 1 juli nästa år. Buggning ska få användas om det finns
misstanke om att ett brott som ger minst fyra års fängelse har begåtts
eller planeras. För att lättare få igenom förslaget föreslås lagen bli
tidsbegränsad till och med år 2010. Men ”tvångsmedel på försök
permanentas alltid”, som Anne Ramberg från Advokatsamfundet har påpekat.



Alla får buggas

I lagförslaget står först att hos läkare, psykologer, journalister och
advokater får polisen inte bugga. Skrivningen blir mest ett fikonlöv
när nästa paragraf talar om att vid synnerliga skäl går det ändå an att
bugga sådana lokaler. Säpo lär alltid kunna finna ”synnerliga skäl” när
man anser sig behöva dem.



Lagförslaget har också bestämmelser om när och hur länge den avlyssnade
informationen får lagras. Här finns ytterligare ett fikonlöv eftersom
utbytet av information mellan EU-länderna gör att det som gallrats i
Sverige kan finnas i andra länder. Svenska myndigheter kan då till och
med begära att få tillbaka den information som ursprungligen kom från
Sverige.



Kanske värst av allt är det förslag till ny lag som förre riksåklagaren
Solveig Riberdahl på Thomas Bodströms begäran lagt fram. Här behövs
ingen misstanke om brott, det räcker att det kan antas att någon person
kommer att begå ett systemhotande grovt brott. Vanliga mord och grova
narkotikabrott finns inte med, langarna slipper här undan. Tillhör
personen någon organisation räcker det om man kan anta detsamma för
denna. Då skall hemlig avlyssning, hemlig husrannsakan och mycket mera
bli tillåtet. Finns starka skäl att tro att den övervakade kommer att
ringa någon annan får även dennes telefon avlyssnas.



Förslaget från Ribendahl är preventivt, det skall förebygga och
förhindra brottslighet redan innan planerna kanske finns i de
opålitligas hjärnor. Solveig Riberdahl föreslår att detta blir lag 1
januari 2007.



EU-lag på gång

Förra veckan tog EU-parlamentet ett steg till i denna anda av misstro
mot medborgarna som kräver övervakning av dem. Då röstade det igenom
förslaget om att uppgifter om all mobiltelefoni, ip-telefoni och
e-posttrafik skall lagras. Medlemsländerna får själva avgöra hur länge
uppgifterna skall behållas, allt mellan sex månader och två år ska bli
tillåtet. Fast moderata EU-parlamentarikern Charlotte Cederschiöld
säger att Europeiska Rådet bestämt att om ett land vill lagra längre så
går det.



Eftersom EU-parlamentet inte är ett riktigt parlament krävs nu att
samtliga medlemsländer godkänner förslaget innan det blir lag.



För all denna lagstiftning gäller att myndigheter i alla EU-länder har
rätt att begära rättslig hjälp av Sverige. Detta innebär att en
åklagare i till exempel Italien kan begära hjälp med hemlig
telefonavlyssning av en svensk journalist. Denne behöver inte ens ha
gjort något som är straffbart i Sverige.



Storebror vill avlyssna dig, men inte lyssna på dig.



LASSE SIMMONS

Proletären 1-2, 2006