Tribunalen fäller svensk asylpolitik

Asyltribunalen blev en stor framgång . Den havererade svenska asylpolitiken synades grundligt och befanns vara folkrättsvidrig.



I dagarna två rannsakades den svenska regeringens agerande och svenska
tjänstemäns maktutövning gentemot asylsökande flyktingar. Ett stort
antal  sakkunniga, folkrättsexperter, jurister, statsvetare,
läkare framträdde,  med sina vittnesmål.



Juryns arbete leddes av Erik Östberg, fd åklagare vid krigstribunalen i
Haag, och Björn Linnell, ordförande i arrangerande Svenska PEN. Bland
jurymedlemmarna kan nämnas George Bizos, medborgarrättsadvokat från
Syd-Afrika som försvarat Nelson Mandela, Barbara Hendriks,
operasångerska och ambassadör för UNHCR och Göran Melander, professor i
folkrätt i Lund.



Besviken på Sverige

– Genomgående slås man i alla vittnesmål av skillnaden mellan regelverk
och praxis, säger barnläkare Henry Ascher, som själv vittnade utifrån
sin stora erfarenhet av vård till flyktingar. 



– I sina frågor till vittnen visade George Bizos hur förvånad och
besviken han blivit på Sverige. I Sydafrika har Sverige ett högt
anseende i folkrättsfrågor. George Bizos beklagade att inte regeringen
skickat någon representant och frågade: Hur har denna förändring skett?




Bland många vittnesmål kan nämnas Peter Nobell, tidigare bla ombudsman
mot etnisk diskriminering och folkrättsexpert på UD, som menar att det
saknas en rättighetsdebatt i Sverige. Varför ingår inte våldtäkt i
begreppet grym och förnedrande behandling? Det borde falla under
tortyrkonventionen?



Gregor Noll, docent i folkrätt i Lund anser att Sverige bär ett
medansvar för rättighetskränkningar, för hur flyktingar behandlas i
andra länder så länge myndigheterna inte stoppar utvisningar enligt
Schengen-reglerna.



I det preliminära utslaget från Asyltribunalens jury prickas den
svenska asylpolitiken på nio punkter. Juryns slutliga utslag kommer
först senare i veckan. Proletären publicerar det preliminära utslaget i
sin helhet.



LARS ROTHELIUS

Proletären 46, 2005

---

Asyltribunalens slutsatser

Stockholm den 14 november 2005

1. Tribunalen konstaterar det exceptionellt låga antal personer, som
erkänns som flykting enligt 1951 års flyktingkonvention/1967 års
flyktingprotokoll,  bland de lägsta i världen. Tribunalen
konstaterar vidare, att svenska myndigheter i många fall beviljar
uppehållstillstånd, men inte flyktingstatus, när en sökandes
trovärdighet ifrågasätts av utlänningsmynduigheterna. En sådan praxis
strider uppenbart mot bestämmelser i 1951 års flyktingkonvention och
1967 års flyktingprotokoll.

Tribunalen vädjar till svenska myndigheter att till fullo
respektera 1951 års flyktingkonvention/1967 års flyktingprotokoll och
att tillämpa principen ”benefit of the doubts”.



2. Tribunalen konstaterar den vitt spridda användningen av s.k.
språktester för att bestämma en asylsökandes medborgarskap.
Tillförlitligheten av sådana  kan ifrågasättas. Tribunalen
konstaterar vidare, att dessa språktester ofta utgör grund för
verkställighet av beslut om avlägsnande till ifrågavarande stat.

Tribunalen vädjar till svenska myndigheter, att inte använda
språktester som enda medel att fastställa medborgarskap och att om en
verkställighet till detta land äger rum, på förhand försäkra sig om att
vederbörande tillåts inresa.



3. Tribunalen konstaterar, att Sverige i många fall agerar i strid med
i FN:s tortyrkonvention, som förbjuder att en person sänds till ett
land, i vilket denne riskerar att utsättas för tortyr. Tribunalen
konstaterar också, att några av FN:s traktatkommittéer vid upprepade
tillfällen anmodat Sverige att tillse att beslut inte meddelas av
svenska myndigheter, som strider mot denna konvention. Ett beslut om
att avlägsna en person till ett land, i vilket denne riskerar tortyr,
är inte bara oförenligt med Sveriges internationella åtaganden utan
också med svensk lag.

Tribunalen kräver, att konkreta åtgärder vidtas för att utreda,
huruvida brott begåtts av myndighetspersoner enligt svensk
straffrättslig lagstiftning för eventuell lagföring.



4. Tribunalen konstaterar, att svenska myndigheter förlitar sig på
garantier från främmande stater, om att tortyr där inte förekommer,
varefter verkställighet av avlägsnandebeslut anses kunna äga rum till
detta land. Mot bakgrund av att tortyr är förbjudet enligt nationell
lagstiftning i flertalet länder, men att tortyr ändå förekommer, saknar
sådana diplomatiska garantier allt värde.

Tribunalen kräver, att sådana diplomatiska garantier inte utgör grund för ett beslut om avlägsnande.



5. Tribunalen konstaterar, att svenska myndigheter har vidtagit viktiga
åtgärder för att komma till rätta med våld mot kvinnor. Tribunalen
konstaterar emellertid att kvinnliga asylsökande, som åberopar våld i
hemmet, ofta vägras ställning som konventionsflykting ibland med
motivering att en förföljelse inte utövas av en myndighetsperson, i
andra tillfällen med att en förföljelse inte äger rum på grunder, som
anges i flyktingkonventionen.

Tribunalen kräver, att svenska myndigheter fullt ut accepterar
att alla former av våld mot kvinnor utgör en kränkning av mänskliga
rättigheter, för vilka staten är ansvarig. Tribunalen kräver också att
svenska myndigheter accepterar, att förföljelse på grund av kön till
fullo täcks av flyktingdefinitionen i 1951 års konvention/1967 års
protokoll.



6. Tribunalen konstaterar, att mord kriminaliseras i alla länder. Sådan
lagstiftning tillämpas emellertid inte alltid i länder, där hedersmord
är vanligt förekommande, vilket leder till att en förövare av en sådan
handling undgår lagföring och straff.

Tribunalen kräver, att svenska myndigheter beaktar det faktum, att lagföring i samband med hedersmord inte alltid äger rum.



7. Tribunalen konstaterar, att asylsökande av svenska myndigheter ofta
uppmanas att inte offentligt ge uttryck för sin sexuella läggning och
inte heller sin religiösa och politiska övertygelse, efter inresan till
Sverige.

Tribunalen anser, att sådana råd innebär försök att begränsa den
asylsökandes yttrandefrihet, som garanteras enligt den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter och FN-konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter. Tribunalen anser vidare, att
den enda viktiga frågan är vilka åtgärder, som en person kan komma att
utsättas för vid en eventuell återkomst till hemlandet, oavsett den
tidpunkt, när den sökande gett uttryck för sin sexuella läggning,
religiösa eller politiska uppfattning.



8. Tribunalen är synnerligen bedrövad över de långa handläggningstider,
som förekommer i asylärenden. När ett större antal asylsökande anländer
till Sverige, som orsakar svårigheter för utlänningsmyndigheten, leder
detta ofta till negativa attityder från myndigheternas sida mot de
asylsökande i stället för att lösa problemet genom att utöka
myndigheternas kapacitet.

Tribunalen föreslår, att varje asylsökande ska beviljas permanent
uppehållstillstånd, om han/hon vistats i Sverige under längre tid än
ett år, under förutsättning att längre vistelsetiden inte orsakas av
den asylsökande.



9. Tribunalen konstaterar, att svenska myndigheter är av den
uppfattningen att en asylsökande måste inge sin ansökan om asyl utan
dröjsmål vid ankomsten till landet och då åberopa alla relevanta skäl
härför. I sådana fall där ytterligare information inges senare,
påverkar detta enligt utlänningsmyndigheterna den asylsökandes
trovärdighet.

Tribunalen anser, att svenska utlänningsmyndigheter ska
acceptera, att det kan finnas välgrundade skäl för att inte omedelbart
göra en fullständig asylansökan.



George Bizos, Barbara Hendricks, Göran Melander, Sydia Nduna, Agneta Pleijel, Charles Westin, Eric Östberg, ordförande



(Detta är ett preleminärt utlåtande.)