USA och EU bakom FRA-lagen

Den svenska regeringens hårdnackade inställning i FRA-frågan beror på att den är uppknuten till internationella åtaganden gentemot USA och EU. Den nya lagstiftningen är en del av omläggningen av Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Den nya FRA-lagen motiveras ibland med den tekniska utvecklingen. Lagstiftningen för signalspaning måste utvidgas till att gälla även information som flyter genom kabel. På så vis ska myndigheterna kunna komma åt mejl, sms, telefonsamtal och annan internettrafik. Detta är dock bara en sida av myntet.

Den avgörande politiska bakgrunden till den nya lagen ska sökas i den förändrade inriktningen på Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik vilken kräver en ny typ av signalspaning i andra medier än tidigare.

Under det kalla kriget ägnade sig Försvarets radioanstalt åt att spana på Sovjetunionen och Warzawapakten och deras olika militära aktiviteter i Sveriges närområde, till exempel i Östersjön.

FRA har formellt alltid varit en civil myndighet men dess signalspaning har varit just militär till sin karaktär och riktat in sig på luftburen trafik i etern.

Ny säkerhetspolitik
De senaste decennierna har utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken lagts om och infogats i EU-samarbetet. De konkreta säkerhetshoten mot Sverige antas snarare bestå i möjliga terroristattacker, organiserad brottslighet, dataintrång och eventuella pandemier och miljökatastrofer. Krig i meningen direkta angrepp mot Sveriges gränser bedöms som mindre sannolika.

Men spaning på presumtiva terrorister och kriminella kräver tillgång till andra medier och informationskanaler än spaning på grannstaters militärövningar. Vem som mejlar till vem och vilka internetsidor som besöks blir plötsligt intressant. För att detta ska bli möjligt behöver regeringen en ny lagstiftning som tillåter detta.

FRA:s verksamhet har hela tiden varit reglerad i lagstiftning. Lagarna har stiftats av riksdagen men anger bara de allmänna ramarna för vad organisationen sysslar med. Lagarna kompletteras med föreskrifter utfärdade av regeringen. Dessa är i princip hemliga och bestämmer den konkreta inriktningen på myndighetens arbete.

Hemliga direktiv
Förre ÖB Owe Wiktorin presenterade 2003 en statlig utredning om FRA. Det är denna som ligger till grund för den förändrade lagstiftningen. I utredningen refereras till den dåvarande socialdemokratiska regeringens hemliga direktiv.

Här framkommer det åtskilligt om FRA:s arbete:
”FRA skall vidare enligt instruktionen samverka med andra organisationer inom informationssäkerhetsområdet såväl inom som utom landet” (SOU 2003:30, s. 44)

FRA bildades redan under andra världskriget. Under efterkrigstiden utvecklades ett långtgående samarbete med FRA:s amerikanska motsvarighet trots att Sverige officiellt sett var ett neutralt land. Ett känt exempel på detta samarbete är den nerskjutna DC3:an över Östersjön i början på 50-talet.

Det är uppenbart att denna samverkan med USA har fortsatt. Den 13 april 2007 skrev dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg under ett avtal med USA om ”gemensamt informationsutbyte på det civila informationsområdet”. Avtalet går att läsa på regeringens hemsida.

Samarbete med EU
Även samarbete inom EU är föreskrivit i en bilaga till regeringens direktiv till FRA och återges i Owe Wiktorins utredning:
”Försvarsunderrättelsemyndigheterna skall bidra till ett stärkt underrättelsesamarbete inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik GUSP och EU:s krishanteringsförmåga ESDP.” (SOU 2003:30, s. 47)
Det finns således all anledning att förutsätta att den svenska regeringen har omfattande åtaganden gentemot både USA och EU vad gäller underrättelsearbetet.

Det konkreta innehållet i dessa åtaganden är inte offentligt men de binder med all sannolikhet den svenska regeringens ställningstaganden i den infekterade FRA-frågan. Lagstiftningen måste drivas igenom, trots starka protester från de egna väljargrupperna.

Den nya FRA-lagen kräver inte att du ska vara misstänkt för något brott för att övervakas. Det räcker med att du medvetet eller omedvetet är delaktig i signaltrafik över rikets gränser för att få myndighetens ögon på dig.

Sökord
Spaningen går till på så sätt att FRA konstruerar ett antal sökord som, kombinerade med varandra, fiskar upp värdefull information i det stora flödet av signaltrafik. Lagen bygger på att FRA spanar på all trafik mellan Sverige och utlandet.

Vad innebär detta? Enligt den nya lagen är du i princip föremål för övervakning så fort du går in på en utländsk hemsida, skickar ett mejl för att beställa ett hotellrum eller ringer hem till dina nära och kära då du åkt på semester i Turkiet. Vad som avgör om du fastnar i FRA:s nät är huruvida du matchar deras sökord eller ej.

Kontaktmönster
FRA behöver nödvändigtvis inte gå in och öppna din korrespondens med utlandet. Det räcker att de kan kartlägga ditt kontaktmönster för att kunna analysera och sammanställa omfattande information om ditt liv.

Genom att veta vilka utländska Internetsidor du besöker, vilka du sms:ar eller mejlar kan de teckna ett för deras syften fullt tillräckligt porträtt av ditt liv och vem du är. Som Proletären tidigare skrivit drabbar detta särskilt forskare och journalister vars arbete på vissa områden mer eller mindre omöjliggörs. FRA-lagen upphäver i praktiken den grundlagsskyddade rättigheten för en källa att vara anonym.

Centerpartiet har lagt ett förslag om att svenska medborgare ska undantas FRA-lagen och därmed skyddas mot signalspaning. Förutom att fiska i grumliga och främlingsfientliga vatten rimmar detta förslag illa med signalspaningens tekniska förutsättningar.

Utländska servrar
En betydande del av den svenska internettrafiken går via servrar som är stationerade i utlandet. Även om du går in på dina tonårsbarns alldeles egna hemsida kan du inte veta om signalerna först tar en tur via något annat land eller ej. Om så skulle vara fallet blir du åter per automatik föremål för bevakning.

Hur det rent tekniskt skulle gå till att utesluta svenska medborgare ur signalspaningen återstår för centerpartisterna att förklara.

FRA:s viktigaste uppdragsgivare är den svenska regeringen och försvarsmakten. Men även andra myndigheter kan beställa tjänster. Hit hör säkerhetspolisen, tullen och den vanliga polisen. Signalspaning handlar med andra ord också om svenska förhållanden. Ingen som bor eller verkar i landet, oavsett medborgarskap, borde utsättas för detta. Bättre att skrota hela lagen och hela FRA!

JOHAN WIMAN, Proletären nr 38, 2008