"Vi måste försvara oss"

– Det här ingår i den stora planen att vi arbetare ska stå var och en
för sig och bjuda under varandra för att få jobben, säger Anders
Räfling på Allmek Verkstad i Göteborg.



Här har sjutton arbetare ställt sig bakom ett uttalande mot regeringens
försämringar i a-kassan. De kräver att regeringen tar tillbaka sitt
förslag och att fackföreningsrörelsen ska agera mot försämringarna.



– De tycker att vi ska stå med kepsen i näven, men vi har ingenting att
vara tacksamma för, fortsätter Anders Räfling. Vi får hoppas att det
händer något nu, så att det inte går som med våra pensioner.

Han och arbetskamraterna blir förbannade när de, samtidigt med
försämringarna av a-kassan, läser i tidningarna om företagens stora
aktieutdelningar.



– Ju mer vi avstår, desto mer tjänar företagen, menar Johnny Björker.
Ericson ser det som en förlust när de bara tjänar två miljarder.

Som medlemmar i IF Metall kommer arbetarna på Allmek Verkstad, precis
som alla andra, att få höjda avgifter för a-kassan. En av de anställda,
Zakariye Abdullahi, blir också av med sin praktikplats efter årsskiftet
om regeringen får som den vill.



Slår sönder kollektiv

Arbetskamraterna menar att huvudsyftet med attackerna på a-kassan är
att slå sönder fackföreningsrörelsen. För dem är det inte de höjda
avgifterna som är det allvarliga.



– De unga kommer att stå ensamma, säger Anders Räfling. Det som vi fick lära oss gäller inte längre.



Hannes Nilsson är projektanställd på verkstaden och vet hur svårt det är att få ett fast jobb idag.



– Du har inget värde när tjugo andra står och flåsar dig i nacken. Alla
är utbytbara, tycker han och skrattar åt regeringens påstående att
försämringar för de arbetslösa skulle skapa fler jobb.



– Vem i helvete vill inte jobba och försörja sig, undrar han.



Arbetarna får betala

De tror alla att en minskad arbetslöshet på högerregeringens villkor skulle få betalas av arbetarklassen.



– Vad blir det för jobb, undrar Björn Dahlborg, och till vilka villkor.
Vi blir tvungna att jobba för småpotatis och utan trygghet. Det blir
svårt att planera en framtid.



– Om de får ner a-kassan tillräckligt lågt tvingas vi ta jobb för ingenting, säger Anders Räfling.



– Det är det som är meningen, säger Björn Dahlborg. Det här har ingenting med arbetslösheten att göra.



– Det blir inte fler jobb för att man försämrar för de arbetslösa, säger Ralf Dahlborg.



De är alla kritiska till att fackföreningarna inte mobiliserar medlemmarna till kamp.



– Facket måste stoppa det här, menar Anders Räfling. Motståndarsidan
kommer aldrig att nöja sig. De har inga moraliska betänkligheter.

Att facket samlar medlemmarna ser de som nödvändigt. Men idag känner de sig mest besvärliga när de vänder sig till facket.



– Ska jag ställa mig ensam på Järntorget och gapa och skrika, undrar
Anders Räfling. Vårt uttalande vänder sig inte bara mot regeringen,
utan är också en skarp uppmaning till våra representanter. Hur långt
ska det gå innan det blir generalstrejk?



– LO borde ha mobiliserat redan innan valet och gått emot borgarnas förslag, säger Ralf Dahlborg.



– Fackföreningarna bryr sig inte om oss, vi har ingen talan, fastän de
är avlönade av oss för att föra vår talan, säger Johnny Björker.



De tycker också att det är viktigt att inte ge upp bara för att
regeringes förslag om försämringar i a-kassan går igenom i riksdagen.



– Det är inte så att en regering får göra vad den vill bara för att den
är vald, tycker Ralf Dahlborg. När de angriper oss måste vi försvara
oss, annars går vi under. Inget val kan stå över folks verklighet.



Svårt att samlas

Samtidigt kan han känna en maktlöshet inför att det är så svårt för arbetare att samlas.



– Det här är vad vi kan göra. Vi får försöka organisera oss tillsammans
med andra som tycker likadant. Det är vi som drabbas som måste se till
att det blir ändring.


JENNY TEDJEZA

Proletären 46, 2006