Vi vill socialism!

Vår hållning är naturligtvis utmanande i en tid då borgerligheten
utropat kapitalismen till historiens slut. Men vi gillar att vara
utmanande och vi vägrar att böja oss för borgarnas anspråk på totalt
åsiktsmonopol. Socialismen är nödvändig, säger vi - för att
kapitalismen är omöjlig; för att kapitalismen innebär så mycket
slöseri, så mycket elände, så många hot, så mycket oförnuft, så mycket
omänsklighet; för att kapitalismen vare sig vill eller kan infria de
många människornas behov av trygghet och hopp om ett bättre liv.

*

Vad innebär socialismen? Låt oss med en gång säga att socialismen inte
är något paradis på jorden. Paradiset finns bara i himlen och det
paradiset tror vi inte på. Socialismen är inte ens någon perfekt
samhällsordning, ty perfekta samhällsordningar finns bara i teorin och
vi vill förändring i det verkliga livet.





Vad är då socialismen? Med risk för att göra någon besviken vill vi
säga att socialismen först och främst är kamp, klasskamp, kamp på liv
och död mellan ett gammalt och nytt samhälle, mödosam kamp för att
hitta formerna för ett nytt sätt att organisera samhället.





Det låter kanske inte så storslaget, men det är ärligt. Vi kommunister
vill socialism, men vi lovar ingen dans på rosor. Socialismen är både
möjlig och nödvändig, men den uppstår inte av sig själv och inte utan
våndor, fel och bakslag, inte utan kompromisser, inte utan avsteg från
den rena teorins "rätta väg".





Det finns socialister som är så bedårade av sin egen skönmålning av
socialismen, att de inte kan acceptera socialismen som den verkligen
ser ut. Den verkliga socialismen är inte vacker nog. Sådant är inget
för oss kommunister. Kompromisser kan sägas upp. Fel kan rättas till.
Det är kampen mot kompromisserna och felen, kampen mot resterna av det
gamla samhället, som ger socialismen liv.

*

Vår socialism är svensk. Det är nödvändigt att understryka detta, inte
för att vi kommunister är det minsta nationalistiska, utan för att
svenska arbetare har att bygga socialism utifrån de förutsättningar som
är Sveriges.





Så här långt i historien har socialismen bara brutit igenom i fattiga
och underutvecklade länder. Utifrån de förutsättningarna är de resultat
socialismen uppnått enastående. Säg Kuba, det räcker.





Men den svenska socialismen har andra förutsättningar och andra
uppgifter än den kubanska eller på sin tid den ryska. I Sverige handlar
socialismen inte om att industrialisera landet eller om att lyfta det
ur sekelgammal fattigdom, utan om att förhindra avindustrialisering och
om att bekämpa social nedrustning och nyfattigdom.





Den svenska socialismen startar från ett helt annat utgångsläge än all hittillsvarande socialism.

*

Vad innebär socialismen i Sverige? Fyra karaktäristiska skall framhållas.





• Socialismen innebär att privategendomens system upphävs. Socialismen
tillåter inte att privata företag för aktieägarnas vinnings skull
exporterar jobb utomlands, tillåter inte låglönekonkurrens, tillåter
inte arbetslöshet som ett lönenedpressande instrument, tillåter inte
att den privata skogsindustrin skövlar landets främsta naturresurs och
ställer om den för kortsiktig profitmaximering, för att nu ta ett
aktuellt exempel. Socialismen överför det sk näringslivet i samhällets
ägo.





• Socialismen innebär en total omställning av den samhälleliga
produktionen. Under socialismen mäts lönsamhet inte längre i hur mycket
vinster som går till aktieägarna, utan i vad som är bra för samhället
och folkflertalet. Valutaspekulation blir olönsam och tärande och
sjukvård lönsam och närande. Det brukar kallas planekonomi och borgarna
ylar genast om byråkrati och ineffektivitet. Men att planera för
maximal välfärd åt folkflertalet är bara ineffektivt för dem som vill
berika sig på folkflertalets bekostnad. Att planera för en ständig
förbättring av folkflertalets välfärd är vad socialismen vill -
ekonomiskt, socialt och kulturellt.





• Socialismen vill arbetarmakt, vill ge de arbetande det avgörande inflytande i politik och stat.





Fy och usch, gapar borgarna. Arbetarmakt kan väl aldrig vara
demokratiskt. Det är precis tvärtom. Arbetarmakt är maximerad
demokrati, är upphävandet av ägandets makt. Under socialismen är det
inte längre tillåtet för Wallenberg & Co att diktatoriskt besluta
över jobb och produktion.





I den borgerliga demokratin är likheten så beskaffad, att det är
tillåtet för både fattiga och rika att äga tidningar och att köpa
reklamplats i TV. I den socialistiska demokratin är likheten så
beskaffad att det är förbjudet för alla att köpa sig makt över ordet.
Vad är mest demokratiskt? Döm själv!





I den borgerliga demokratin har de arbetande att yttra sig en gång vart
fjärde år. Däremellan skall de lida och fördraga - och hålla käften. I
den socialistiska demokratin är de arbetandes deltagande i politiken
det viktigaste målet. De arbetande skall styra samhället. Vad som är
mest demokratiskt? Döm själv?

*

Fyra karaktäristiska är sagt och här kommer det fjärde: Socialismen är en förnekelse av kapitalismen.





Detta är helt centralt. Socialismen föds ur vissheten om att
kapitalismen inte förmår förverkliga våra drömmar och vårt behov av
trygghet och ett bra liv; det är kapitalismens otjänlighet som föder
tanken på ett annat sätt att organisera samhället, som föder tanken på
socialism.





Kampen för jobben, kampen för skolan, kampen för vården, kampen för
rätten att han någonstans att bo, kampen för en pension att leva på,
kampen mot lönenedpressningen, kampen för kvinnors rätt, kampen för en
demokrati värd namnet - alla dessa strider är de bäckar som flyter
samman, och som måste flyta samman, i den stora strid mot kapitalismens
system som är socialismens förutsättning.





Vi kommunister vill socialism. Socialismen är kamp. För framtiden. Här och nu.