Om orsakerna till fattigdom
• • ”Vill du hjälpa Rumäniens gatubarn?” Jag promenerar i stan när en propert klädd tjej kommer fram till mig och frågar. Hon har med ett mittuppslag ur en kvällstabloid där jag kan se den misär barnen lever i.
Jag står i köket och lagar mat när telefonen ringer. Det är barncancerfonden. Vill jag skänka en slant?
Framåt kvällen parkerar jag mig framför tv:n. Det är humorkväll för
världens fattiga barn. Om jag bestämmer mig för att bli världsförälder
just i kväll så kan jag vinna en bil!
Jag stänger av tv:n och i tystnaden som råder börjar jag fundera över valet av mottagare till den hjälp som ges.
*
Själv hjälper jag gärna Rumäniens gatubarn, men ännu hellre
Zapatisterna i södra Mexico. Där skulle pengarna gå till att ändra det
system som försatt mottagaren i fattigdom. Men varken Zapatisterna
eller Brasiliens jordlösa bönder (MST) dyker upp när SVT och TV4
anordnar välgörenhetsgalor.
Galorna till stöd för ANC under 1980-talet, tycker jag, visade på att
det finns ett intresse för att förbättra sin livssituation. Dock ej hos
dem som styr programutbudet på tv eller hos de stora
välgörenhetsorganisationerna.
*
Så vad, kan man tro, är det då som SVT:s och TV4:s styrelser tittar efter då de väljer en mottagare vid stora galor?
En gemensam nämnare jag tycker mig finna är vad jag skulle vilja kalla
en ofarlig mottagare. Dessa är ofta väldigt unga, de är i behov av
hjälp men kan inte göra sina röster hörda eller hävda sina rättigheter.
De är enskilda individer som plockats upp av västerländska eller
inhemska välgörenhetsorganisationer.
TV4, SVT och ovan nämnda organisationer, beskriver hur fattigdomen ser
ut men frågar inte vad de grundläggande orsakerna till den är. När
orättvisor tas upp ligger orsakerna alltid innanför landets gränser.
Korruption, diktatur, torka, produktion av fel grödor etc.
En djupare analys av världens orättvisor skulle naturligtvis rikta ljus
även utanför landets gränser, mot det styrande skiktet i världen.
Multinationella bolag, WTO, IMF, regeringar och politiker i väst med
flera.
Kriteriet för att vara en god mottagare är, som jag finner det, att
vara ofarlig för systemet. Att aldrig ifrågasätta orsakerna till
fattigdom.
HEIDI JENSEN, habiliteringspersonal
Proletären 30, 2004