Målning på vänstervägg

Patrik, Anna och Artiom bildar tillsammans det unga konstnärskollektivet Aspcollective i Göteborg. I dagarna lägger de sista handen vid den stora muralmålning som nu pryder korridoren in till Vita havet, en av Kommunistiska Partiets möteslokaler på Marx-Engelshuset.

Målningen är precis som medlemmarna i kollektivet influerad av gatukonsten och de färgstarka motiven bjuder på ett myller av detaljer som glider in i varandra utmed den långa väggen.

Utmaningen med projektet var enligt konstnärerna att måla i en lokal med så tydlig vänsterprägel utan att ta till klyschor.

– Ändå ville vi att allt i målningen ska ha en vettig innebörd, berättar Sara. Att det ska knyta an till husets historia och till vänsterrörelsen.

Målningen har också ett Göteborgstema med motiv från hamnen och andra arbetsplatser, fiskmåsar, spårvagnar och en fyr.
– Men vi skildrar folket mer än storföretagen, säger Sara.

Målningen knyter också an till Kommunistiska Partiets bildnings- och kulturtradition, representerad av boktravar och en kör.

Aspcollective är partipolitiskt obundet men medlemmarna säger att de står på vänsterkanten.

– Samtidigt är det alltid en politisk handling att göra en målning, säger Artiom. Den som målar utnyttjar en demokratisk rättighet och kreativitet är en grundläggande egenskap hos människan.

– Vi har valt den här vägen istället för att skriva motioner, fortsätter Sara. Vi vill ställa frågor med vår konst.

En politisk fråga som särskilt intresserar kollektivet är vem som äger det offentliga rummet. Att gatukonsten debatteras samtidigt som stan är full av reklampelare. Vem är det som har rätt att uttrycka sig?

De unga konstnärerna brinner också för att konsten ska vara tillgänglig för alla, inte bara för den som betalar mest, och att alla har rätt att vara med. En målning som den på Marx-Engelshuset tar flera veckor för de tre konstnärerna att uppföra, men ändå skänker Aspcollective sitt arbete till Kommunistiska Partiet.

– Vi ser det som en solidaritetshandling, säger Sara. Och det har varit en chans för oss att göra något riktigt stort tillsammans.

Alla tre värnar om det kollektiva arbetssättet, vilket är anledningen till att de inte vill framträda med sina ansikten och efternamn. Alla ska ta lika stor del av ansvaret och alla ska få lika stor del av äran.

Fördelen med att arbeta som kollektiv är enligt Artiom det oväntade resultatet.

– Vi får en blandning av stilar och kunskaper.

– Resultatet blir ett annat än den ursprungliga idén, tycker Patrik.

Patrik, Anna och Artiom går nu vidare till nya konstprojekt, både som enskilda konstnärer och som kollektiv. De intresserar sig för alla typer av uppdrag, förutom bildkonst i stor och liten skala sysslar de med både foto och grafik.

Jenny Tedjeza
Proletären nr 22, 2010