Skriver manus för klarsynthet

Johanna Emanuelsson skriver just nu på en pjäs för amatörteatergruppen Integrationsteatern. Temat är mångfald i Sverige och hon beskriver uppgiften som knepig men rolig.

– Ordet mångfald är så snedvridet, tycker hon. Det används av politiker för att försvara skillnader i livsvillkor mellan invandrare och infödda svenskar.

Du behöver inte tala länge med Johanna Emanuelsson för att du ska smittas av hennes brinnande engagemang och hennes önskan att skriva texter som verkligen betyder något.

– Jag vill problematisera mina egna tankar om hur världen ser ut, förklarar hon. Som ung tjej i västvärlden upplever jag en stor förvirring. Det är svårt för ungdomar att vara klarsynta när kapitalismen härjar i hela världen.

”Teater är politik”
För Johanna Emanuelsson är det politiska engagemanget självklart, både som manusförfattare och i Kommunisternas ungdomsförbund RKU.

– För mig är teater politik. Det är politik när privatteatrarna sätter upp lättsamma musikaler också.

Samtidigt har hon en stor förståelse för att unga människor idag väljer att inte engagera sig.

– Du blir så förvirrad om du läser Metro. Det finns inga logiska slutsatser att dra och då är det lätt att man struntar i det.

I sina pjäser vill Johanna Emanuelsson försöka sätta fingret på den där förvirringen och förhoppningsvis sprida lite klarsyn.

Hon menar att västvärldens invånare är människor som måste sova vakna för att stå ut. De bedövar sig med droger och underhållning för att slippa se världen som den är, samtidigt som världen håller på att falla samman under imperialismens härjningar.

Flytande begrepp
Hon talar om att viktiga begrepp i vårt gemensamma språk är flytande idag och att det ökar förvirringen. Är det som händer i Afghanistan fredsbevarande eller krigsbevarande?

– Ord som krig, fred och demokrati har ingen fast betydelse. Politiken är som en fantasi när Barack Obama kan få Nobels fredspris.

Hon menar att vi måste vrida orden rätt igen. Krig ska vara krig och en massaker på civila ska inte vara okej.

– Vi måste sträva efter klarsynthet.

Som manusförfattare går Johanna Emanuelsson den långa vägen, utan formell utbildning på Dramatiska Institutet är det svårt att få sina pjäser uppsatta. Hon växte upp i en familj utan teatertradition och minns sitt första möte med skolteatern.
– Jag blev helt drabbad och kände att det där var något som jag skulle vilja syssla med.

Hon började skriva när hon var fjorton och har sedan dess suttit på sitt rum och producerat manus samtidigt som hon har praktiserat på teatrar och utbildat sig till kulturprojektledare. För att försörja sig arbetar hon inom äldreomsorgen.

– Jag hatälskar att jobba inom vården, säger hon. Nedskärningarna gör det svårt, men samtidigt får jag mycket inspiration. Jag får se kapitalismens effekter in på bara kroppen och får många mänskliga möten.

Viktig uppmuntran
För en tid sedan utsågs Johanna Emanuelssons pjäs ”Syster i krig” till bästa pjäs för högstadieungdomar i Barnteaterakademien i Västsveriges manustävling. Samtidigt tror hon att hon kanske måste skriva tjugo pjäser till innan hon blir uppsatt på riktigt.

– Men det är väldigt roligt att skriva. Bara jag får fortsätta med det.

Hon säger att en nominering till Kommunistiska Partiets kulturstipendium är en oerhört viktig uppmuntran att fortsätta för den som är oetablerad.

– Det är helt enormt, jag trodde först att de hade ringt fel. Det är verkligen en jättestor ära, inte minst för att stipendiet delas ut till progressiva kulturarbetare.

Och Johanna Emanuelsson stora engagemang och skarpa texter lovar gott inför framtiden. Även om hennes chef inom äldreomsorgen hävdar att alla historier redan är skrivna.

– Jag vill svara att det finns så mycket att prata om, inte minst hur du sköter det här äldreboendet.

JENNY TEDJEZA
Proletären nr 49, 2009


Övriga nominerade
• Victor Rosdahl, konstnär
• Visorkestern Lam Cham
• Kulturföreningen Sticket
Victor Rosdahl och Lam Cham har tidigare intervjuats i Proletären. Se www.proletaren.se för att läsa intervjuerna. Intervjun med Kulturföreningen Sticket publiceras i nästa nummer av Proletären