Spelar folkets musik

På scen utstrålar det sex personer starka bluegrassbandet en enorm spelglädje. Med karaktäristisk stämsång, banjotoner och baskomp levererar Spinning Jennies, till synes lekande lätt, det rätta soundet.

Med omväxlande humor och sentimentalt gravallvar serveras publiken både kampsång och kärleksballader. Ingen kan ta miste på de socialistiska idealen. Ideal som också sätter sin prägel på samspelet i bandet.

– Det är viktigt med sammanhållning och gemenskap, säger Madeleine Alexandersson när Proletären träffar Spinning Jennies inför en spelning för Kommunistiska Partiet i Göteborg.

Folkmusik
De fyra ursprungliga medlemmarna i Spinning Jennies träffades på Stockholms estetiska gymnasium för tre år sedan. Trots olika musikalisk bakgrund förenades de i ett engagemang för folkmusik och svensk vistradition.

Ändå var det delvis tillfälligheternas spel som ledde dem till just den amerikanska folkmusiken. Jonatan Eklund skadade sitt lillfinger och bytte därför ut sin vanliga gitarr mot en slidegitarr.

– Och då är steget inte långt till bluegrass och country, förklarar han.

David Ritschard, bandets främste låtskrivare, hade tidigare sysslat med irländsk folkmusik.

– Den ligger nära bluegrass på många sätt, tycker han. Jag började med att sätta countrykomp till några av mina gamla sånger.
Medlemmarna i Spinning Jennies berättar att den svenska scenen för bluegrass är ganska traditionsbunden. De flesta spelar den musik som har skapats och förts vidare genom årtionden i USA. Därför bryter Spinning Jennies mot många oskrivna regler när de förenar den traditionella musiken med svenska texter.

– Vi ville göra något annorlunda, förklarar Max Wallberg.

Budskapet viktigt
För David Ritschard har gitarren alltid varit ett redskap för att framföra visor. Budskapet är viktigt och Spinning Jennies sjunger om allt från den krisande kapitalismen till frihetshjältar och den mer traditionellt korrekta olyckliga kärleken.

– Musiken är ganska simpel men känslan är viktig, att vi når ut till publiken, säger Max Wallberg.

– Folkmusiken ska vara till för folket, säger Erling Bronsberg och tycker att många i genren är alldeles för konservativa.

– En majoritet av de som håller på med bluegrass i USA är reaktionära, men de som började hade hjärtat till vänster, fortsätter han.

En stor förebild för bandet är Pete Seeger som, bland annat med banjons hjälp, har förenat folkmusiken med ett brinnande vänsterengagemang.

Vi fortsätter att tala om budskapet i musiken och David Ritschard tycker att bandets låtar har förändrats genom åren.

– Det var mer dramatiska texter i början. Om spanska inbördeskriget och andra världskriget. Det är mer vardagligt nu.
– Vi sjunger om det som händer oss själva, säger Amanda Forsman. Inget flum.

Även för medlemmarna i Spinning Jennies handlar en stor del av vardagen om arbete. I bandet finns personliga assistenter, för-
skolepersonal och handelsanställda. Eftersom alla vill satsa på musiken är det ingen som har någon längre utbildning och precis som för många andra unga är det svårt att få fast anställning.

Allt skiftarbete gör också att bandet har svårt att få till reptider. Helst skulle de vilja arbeta kontorstider, men som arbetsmarknaden ser ut nu är det bara att ta det som erbjuds. Osäkra jobb med tufft tempo.

– Arbetslösheten känns orimlig med tanke på hur hårt vi jobbar, säger David Ritschard.

Hård konkurrens
Samtidigt finns förhoppningen där att musiken så småningom ska bli en inkomstkälla. Trots att konkurrensen bland de band som spelar på Stockholms krogar är hård.

– Det finns sjukt många band och många spelar gratis, berättar Max Wallberg.

En spelning kan till och med bli en förlustaffär för medlemmarna i bandet eftersom några kanske måste ta ledigt från jobbet för att kunna vara med.

– Vi har helt klart gått back på musiken, säger Jonatan Eklund.

– Men vi har så kul att det är värt varenda öre, tycker Erling Bronsberg.

I december spelade Spinning Jennies in sin första demo i en riktig studio. Fem låtar som ska finnas på skiva om ett par månader och förhoppningsvis göra det lättare för bandet att nå ut med sin musik. De är i alla fall nöjda med resultatet.

– Det blir en jättebra skiva, säger Jonatan Eklund.

– Jag tycker att den gör oss rättvisa, tillägger Max Wallberg.

Vid inspelningen stuvade de in sig i studion allihop samtidigt med alla instrument. Genren förbjuder inspelning av ett instrument i taget och det blev en stor utmaning att spela låtarna rakt igenom utan avbrott.

– Det är ganska stor risk att någon spelar fel någon stans när vi är så många, berättar Amanda Forsman Östberg.

Vill komma ut
Nu längtar Spinning Jennies ut på vägarna och till sommaren blir det festivalspelningar.

– Vi har spelat aktivt i Stockholm i ett år nu och det blir samma scener hela tiden, säger David Ritschard.
Drömmen är att få komma till visfestivalen i Västervik.

– Eller åka till USA och turnera, avslutar Amanda Forsman Östberg.

JENNY TEDJEZA
Proletären nr 6, 2010


Detta är Spinning Jennies:
Jonatan Eklund, Dobro (slidegitarr)
Madeleine Alexandersson, fiol
Erling Bronsberg, banjo
Max Wallberg, tvättbräda och cajun
Amanda Forsman Östberg, kontrabas
David Ritschard, gitarr och sång

Hör Spinning Jennies på www.myspace.com/thespinningjenniesband