Bra, Cameron!
Efter andra världskriget tvingades Storbritannien acceptera att den imperialistiska ledartröjan skeppades över Atlanten. Det tynande brittiska imperiet fick nöja sig med att spela andrafiolen medan Wall Street och Pentagon tog rollen som både dirigent och solist.
Det tog hårt i de brittiska imperieherrarnas självbild och luften gick till delar ur brösttonerna från Royal Albert Hall där Rule Britannia fortfarande sjungs.
Men realismen var tillräckligt stor för att inse faktum och rollen som USA:s närmaste och trognaste allierade har tjänat den brittiska överklassen väl.
Oavsett om premiärministern har hetat Thatcher, Blair eller Cameron så har ryggdunkarna och leendena varit lika varma i förhållande till sin tillfälliga motpart i Washington.
Men att stämma den brittiska fiolen efter tonerna i Deutschland über alles är för mycket för den brittiska borgarklassen. Därför har den brittiska överklassens förhållande till EU, som i grund och botten är en konstruktion byggd utefter tyska ritningar, alltid varit dubbelt och det har funnits och finns en utbredd konservativ EU-skepsis.
Motståndet mot EU kan i grova drag sammanfattas i frågan om Europas finansmakt ska ligga i London City eller i Frankfurt.
Dessutom finns ett folkligt EU-motstånd som precis som i andra länder vänder sig mot Brysselmakten och hur arbetare i olika länder spelas ut mot varandra inom unionen för att pressa löner och skapa otrygghet.
Men det faktum att den återvalda Cameron står fast vid att britterna senast 2017 ska rösta om Storbritanniens fortsatta EU-medlemskap handlar inte om att makten i London pressas av folkligt motstånd, det är det brittiska finanskapitalet som pressas av tyskt monopolkapital.
Trots detta bör EU-motståndare glädjas över Camerons besked. EU har konstruerats av och används av den Europas samlade borgarklass till att montera ner välfärd, pressa tillbaka arbetarnas levnadsförhållanden och skydda den lagstadgade högerpolitiken genom att flytta makten till Bryssel.
Ju fler sprickor som uppstår mellan de olika medlemsländernas borgarklasser desto bättre. Varje spik i den europeiska storföretagsunionens likkista är välkommen. Det svenska EU-motståndet bör ta Camerons utlovade folkomröstning som en inspiration för att kräva att även svenska folket får säga sitt om EU.
Vi lurades in i unionen av en ja-kampanj som var lika pengastark som lögnaktig och med två årtionden som facit har argumenten för att Sverige ska lämna EU aldrig varit starkare.