Ett löfte är alltid ett löfte

”Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss”, sa en ledande socialdemokrat för många år sedan. Samma problem har dykt upp igen i förhållande till Seko och löftet om att förstatliga järnvägsunderhållet.

Inför valet förra året lovade Stefan Löfven att om Socialdemokraterna vann regeringsmakten så skulle järnvägsunderhållet förstatligas. Det var bland annat detta löfte som fick Seko Stockholm att uppmana sina medlemmar att rösta på sossarna.

Efter att ha tagit regeringsmakten ser det ut som om löftet ska förpassas till den förunderliga utredningsvärld dit alla spår leder in men inga leder ut.

Föga förvånande har ansvaret för hanteringen fallit på infrastrukturminister Anna Johansson som har skolats i den göteborgska tradition där folkomröstningar och vallöften väger bomullslätt i jämförelse med handslag i det tysta med näringslivets representanter.

Men löften är löften oavsett om de ges vid parlamentariska val eller vid andra tillfällen. Och kravet på att förstatliga järnvägsunderhållet är rätt och riktigt. Det är hög tid att befria folkets järnväg från de förödande marknadskrafter som på lite drygt 20 år förvandlat ett sammanhållet, statligt kommunikationssystem till ett hysteriskt marknadskaos.

Erfarenheten visar att de anställdas trygghet såväl som arbetarnas och passagerarnas säkerhet väger lätt när det är kortsiktigt vinsttänkande som står i centrum.

På senare tid har röster höjts och flygblad spridits av Seko för att pressa regeringen till att hålla sitt löfte. Det är bra och rent av nödvändigt med aktivitet ute på arbetsplatserna och i facket om förstatligandet av järnvägsunderhållet ska räddas undan utredningsdöden.

Folkets järnväg är en allt för viktig fråga för att lämnas åt kompromissvilliga politiker som inte ser vallöften som riktiga löften.