Ett skepp kommer lastat

När detta skrivs har fartygskonvojen Freedom Flotilla, med svenska Ship to Gaza-fartyget Sofia som en av båtarna, precis lämnat Pireus i Grekland med destination Gaza. Resan beräknas ta 80 timmar, så mot slutet av veckan kommer sanningens ögonblick. Skall denna  solidaritetskonvoj och dess last nå den nödlidande befolkningen i Gaza eller kommer Israel att stoppa den med alla till buds stående medel, som Israel alltmer högljutt hotar med.

Detta är i sanning ett sanningens ögonblick.

Det är alls inte så att Freedom Flotilla för med sig en last som löser den humanitära katastrofen i Gaza, för det är katastrofen för stor och lasten för liten. Men symboliken i det drama som mot slutet av veckan utspelar sig utanför Gaza kust är blytung.

Skall världen bara se på när Israel angriper en fredlig fartygskonvoj, lastad med humanitärt bistånd, som en modern sjörövarnation? Eller skall de sk demokratierna äntligen stå upp för de humanitära värden och de mänskliga rättigheter som påstås vara västvärldens bidrag till mänskligheten?

Israels position behöver ingen tvivla på. En stat och en regim som upprepat och provokativt bryter mot internationell lag och mot alla FN-resolutioner det går att bryta mot, kommer inte att dra sig för sjöröveri. Israel har beslutat sig för att hålla människorna i Gaza inspärrade i ett gigantiskt koncentrationsläger, som straff för att folket i demokratiska val hade fräckheten att rösta fram det av Israel så hatade Hamas som sin främsta representant. Det beslutet står fast. Gaza skall svältas och pinas till underkastelse, vilket inte tillåter ens ett symboliskt blockadbryteri.

Att lasten uteslutande består av humanitärt materiel – mediciner, skolböcker, avsaltningsanläggningar, elgeneratorer, förfabricerade hus, svetsaggregat, cement och en och annan leksak – som omöjligen kan konverteras till de vapen som Israel ständigt hänvisar till, spelar i sammanhanget ingen roll. Lägervakten kan inte tillåta någon att passera in i lägret utan tillstånd och kontroll. Fångarna skall inte få andas den internationella solidaritetens friska luft.

Detta betyder inte att fartygskonvojens öde är beseglat på förhand. Det finns ännu tid för omvärlden att reagera. Genom krav på att konvojen beviljas fri lejd i enligt med den internationella sjörätten.

Ombord i Freedom Flotilla finns 500 människor från mer än 40 länder, däribland Sverige. Det ställer självklart särskilda krav på regeringarna i dessa länder, däribland den svenska. Skall Sveriges regering acceptera att Israel olagligen attackerar svenska medborgare ombord i en fredlig fartygskonvoj lastad med humanitärt materiel?

Irlands ambassadör i Israel, Briefne O’Reilly, kräver att Israel garanterar konvojdeltagarnas säkerhet och möjliggör ”säker leverans av de humanitära förnödenheterna”.

Det är en nödvändig hållning från varje regering som värnar om humaniteten såväl som om de egna medborgarna.
Men den svenska regeringens representant i Israel tiger som muren. Ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier var snabb att attackera Aftonbladet, när tidningens kultursida publicerade vederhäftiga och senare bekräftade uppgifter om israeliska organstölder, men när Israel hotar svenska medborgare till livet hörs inte ett knyst till protest.

Ansvaret faller tungt på utrikesminister Carl Bildt, som måste instruera ambassadör Borsiin Bonnier att omedelbart framföra regeringens bestämda avståndstagande från varje militärt ingripande mot Freedom Flotilla. För att ett sådant ingripande innebär en krigshandling mot svenska medborgare och därmed mot Sverige.

Eller anser kanske Bildt att sjöröveri är en acceptabel verksamhet, om inte i Adenviken och utövad av somaliska pirater så i östra Medelhavet och utövad av staten Israel?  

Oavsett vad som händer i slutet av veckan vill vi hävda att Ship to Gaza och Freedom Flotilla redan gjort en magnifik insats för solidariteten med det palestinska folket och med den pinade befolkningen i Gaza. Givetvis hoppas vi att lasten skall nå sitt mål och vi kräver att regeringen och utrikesminister Carl Bildt agerar för att så blir fallet. Än finns det tid för både diplomatiska och offentliga påtryckningar.

Men solidaritetsbudskapet har redan nått fram, vilket är det viktigaste. Det övergrepp som Goldstonekommissionen vill pröva inför internationell domstol, som krigsbrott och misstänkt brott mot mänskligheten, måste få ett slut; blockaden måste få ett slut; befolkningen i Gaza måste tillåtas leva sina liv som människor, inte som fångar; internationell solidaritet är inte ett brott, utan en mänsklig plikt.

Vi sänder våra varmaste solidaritetshälsningar till alla aktiva i Ship to Gaza och till alla ombordvarande i Freedom Flotilla. Oavsett vad Israel tar sig för har ert budskap nått fram!  

25 maj 2010
Proletären nr 21