FN, Syrien och Amnesty
Vi vet inte vem som låg bakom den fruktansvärda massakern i Houla. Men vi vill uppmana alla att hålla huvudet kallt. Allt är inte som det framställs i media. Och vi vill också, till dess att sanningen kommer fram, ställa frågan vem som tjänar massakern i Houla.
Massakern i den lilla syriska staden Houla, där FN:s observatörer rapporterar om dussintals döda och hundratals sårade, bland dem många barn, upprör en hel värld. Så fördöms också massakern av ett enigt säkerhetsråd.
Men redan där träder krigspropagandan in. För medan säkerhetsrådet inte tar ställning i skuldfrågan – för att det inte är klarlagt vem som låg bakom denna fruktansvärda massaker – så förmedlar media bilden av att Ryssland nu äntligen sagt ja till att fördöma regimen i Damaskus, vilket längtansfullt tolkas som ett första steg mot en kommande militära intervention.
Så är det alltså inte. Säkerhetsrådet fördömer massakern som sådan och begär därutöver att den syriska regimen omedelbart drar tillbaka sina trupper från byar och städer, såsom det stadgas i FN:s fredsplan. Men utan att ta ställning till vem eller vilka som bär ansvaret för massakern i Houla.
Lika lite som någon annan vet vi vem som ligger bakom massakern i Houla. Det finns många möjliga utförare från båda sidor i det inbördeskrig som nu rasar i Syrien, enligt mönster från Libyen.
De flesta tycks dock vara överens om att den reguljära armén inte varit inblandad. Inga reguljära trupper befann sig i närheten av Houla. Istället pekas den regeringstrogna milisen Shabiha ut som ansvarig. Den syriska regeringen hävdar dock att oppositionsstyrkor genomförde massakern, som en planerad provokation. Det finns som bekant extrema islamister i oppositionen, ansvariga för blodiga terrordåd mot civila i Damaskus och andra städer, så anklagelsen är alls inte orimlig.
Vi lär få vänta ett tag på sanningen, som inte precis frodas i krig. Men tills sanningen kommer fram bör alla ställa sig frågan: Vem tjänar på massakern i Houla?
Vi tror inte att den syriska regimen agerar helt irrationellt, utan hänsyn till konsekvenserna av sina handlingar. Assad-regimen må vara repressiv, men också repressiva regimer agerar som regel rationellt, för sin egen skull. Från det perspektivet verkar det helt otroligt att Assad-regimen skulle ha beordrat massakern i Houla eller ens uppmuntrat den. Det är regimen som förlorar på konsekvenserna, vilket är lätt att räkna ut på förhand. Genom ökat internationellt tryck och krav på skärpta sanktioner. Massakern riskerar till och med Syriens viktiga relationer med Ryssland.
Assad-regimen har istället allt intresse av att förhindra händelser som den i Houla.
Med den så kallade oppositionen förhåller det sig tvärtom. Den har inga möjligheter att segra militärt, trots massiva vapenleveranser från Saudiarabien och andra reaktionära arabstater, så dess chans ligger i att provocera fram ett ingripande från imperialismen. Där finns ett rationellt motiv bakom massakern i Houla, om än så fruktansvärt.
Vi vet som sagt inte vem som låg bakom. Men vi vill uppmana alla att hålla huvudet kallt. Allt är inte som det framställs i media.
En organisation som inte håller huvudet kallt är Amnesty, som i samband med sin årliga rapport propagerar för en reformering av FN. Amnesty vill avskaffa vetorätten i FN:s säkerhetsråd, men inte rätt av, så att USA inte längre kan rädda Israel undan fördömanden, utan bara för att göra det möjligt för USA att driva igenom FN-sanktionerade krig mot länder som Syrien och Iran. Det är Ryssland och Kinas vetorätt som skall upphävas.
Man kan tycka att vetorätten är demokratiskt förkastlig, men så är FN inte någon demokrati, utan ett samarbete mellan världens länder, som från början haft att jämka existerande maktintressen.
Reformen kan naturligtvis diskuteras, men då är det inte ett selektiv avskaffande av vetorätten som ger mer demokrati, en sådan åtgärd banar bara väg för imperialismens krig. Mer rimligt vore att avskaffa säkerhetsrådet, eller i vart fall det permanenta medlemskapet i säkerhetsrådet, för att istället ge mer makt åt generalförsamlingen. Men en sådan reform skulle inte USA gå med på, så den föresvävar inte ens Amnesty.
Amnestys propå har vare sig med demokrati eller folkrätt att göra. Den syftar bara till att ge imperialismen fri rätt att omtolka och bryta mot folkrätten. Amnesty spänner sig framför imperialismens vagn.