Marknadskaos i kollektivtrafiken

Kapitalismen är bra på att pressa ut mervärde ur arbetskraften, är ännu oöverträffat effektiv vad gäller att öka produktiviteten. Men kapitalismen är urkass på att sköta samhällsviktiga funktioner. Vinstintresset går helt enkelt inte att förena med samhällsintresset.

Höstens skandaler inom privata vårdbolag är ett exempel på detta. Där vinstintresset går in går humaniteten ut.

Ett äldre och ännu mer belysande exempel utgörs av kollektivtrafiken. Om kollektivtrafik skall fungera över hela landet och i alla delar av en kommun krävs övergripande planering och ett trafiksystem som hänger ihop och som utjämnar skillnaderna i lönsamhet på olika sträckor.

Detta enkla och väl kända har svenska politiker satt sig över genom en marknadsfundamentalistisk avregleringspolitik som saknar motstycke i hela världen. Ett sammanhållet och fungerande trafiksystem har slagits sönder i illusorisk tro om att fri konkurrens är nyckeln till allt gott.

Resultatet är katastrofalt, inte minst inom järnvägen. Det SJ som en gång var har idag delats upp i nio olika bolag, som i sin tur köper tjänster av ett femtiotal underleverantörer. Ingen vet längre vad den andre gör och ingen tar ansvar för helheten, det är billigare att skylla på varandra.

Men inte nog med det. Konkurrensutsättning och köp- och säljsystem innebär att horden av bolag har försett sig med marknads- och upphandlingsavdelningar, där horder av räknenissar inta bara kalkylerar på lägsta möjliga anbud, utan också på hur dessa anbud skall räknas hem, om kontrakt tecknas.

Räknenissarna är naturligtvis oumbärliga i denna konkurrenskamp, varför vinstgivande nedskärningar måste göras på övrig personal, som banarbetare, signalreparatörer, verkstadsarbetare, städpersonal och andra för verksamheten nödvändiga yrkesgrupper. Inte undra på att skitiga tåg inte går så fort det faller några flingor snö.

Som om inte detta var nog har fartblinda politiker nu beslutat om fri konkurrens på alla spår. Kapitalistiska lycksökare får skicka ut tåg och vagnar i vilket skick som helst på vilka sträckor som helst, som i det kapitalistiska sammanhanget betyder redan överbelastade, lönsamma sträckor. Det kommer att ge ännu fler stopp i trafiken.

Politikens marknadsfundamentalister inbillar sig att avregleringen skall ge bättre och framförallt billigare trafik, trots att fakta säger det rakt motsatta. Men fakta spelar ingen roll. Politikerna har redan håvat in vinsten genom Europas lägsta järnvägsinvesteringar, vilket gett en järnväg i förfall.

Avregleringen av kollektivtrafiken utgör ett marknadsliberalt experiment av närmast brottsliga proportioner, framförallt för den genomförts mot bättre vetande och faktiskt mot sunt förnuft.

Ingen vettig människa kan på allvar tro att vinstdrivande företag skall ta ansvar för något annat än den egna vinsten, som för allas rätt till kollektivtrafik eller för helheten i ett sammanhållet trafiksystem. Kapitalistiska företag är fantastiska på att planera den egna verksamheten. Men samhällsplanering är inte deras gebit.

Vad bör göras? Självklart måste Sveriges alla resenärer unisont kräva att det omedelbart blir ett stopp för det destruktiva marknadsexperimentet i kollektivtrafiken. Skall kollektivtrafiken bli det alternativ som klimathotet kräver måste den fungera, vara billig och vara tillgänglig för alla. Det kräver planering och samhällsansvar, inte konkurrens och vinstmaximering.

En förändring till det bättre måste börja underifrån. Men kraven måste riktas mot de politiker som över blockgränserna gjort kollektivtrafiken till en lekstuga för marknadsliberala experiment.
Kommunistiska Partiet reser följande krav:

• Befria kollektivtrafiken från marknaden. Fungerande kollektivtrafik i hela landet kräver offentlig regi och drift. Riv upp kollektivtrafiklagen.
• Bygg ut järnvägsnätet och uppdra åt Trafikverket att bedriva drift och underhåll i egen regi.
• Ge SJ den fulla kontrollen och det fulla ansvaret över trafiken på det svenska järnvägsnätet.
• Bygg ut kollektivtrafiken och sänk de lokala taxorna, gärna till noll där så är möjligt och om det effektivt bidrar till att minska biltrafiken.