Vilken miljardär ska styra Ukraina?

Konfrontationen fortsätter. Kuppregeringen i Kiev skickar allt de kan få fram av styrkor till östra Ukraina, men lyckas ändå inte slå ner upproren. Soldater ur den reguljära armén, legosoldater från Black Water/Academi och Greystone och miljardärernas privata arméer sänds för att mörda, skrämma och tvinga fram lydnad, men det slutar med att de tvingas fly fältet.

Under veckan som gick har det hänt i Slavjansk, Mariupol och Kramatorsk. Motståndet slår tillbaka legoknektar och fascister, men antalet döda ökar snabbt.

Striderna i Mariupol, som vi rapporterade om förra veckan, har krävt ett mycket större antal offer än de 30 döda som då uppgavs. Efter det att fascisterna tvingades retirera fanns över hundra döda och flera hundra skadade i staden.

Det är den största katastrofen hittills i Ukraina. Som vanligt fick detta inte någon plats i de borgerliga massmedierna, vare sig i Sverige, Ukraina eller övriga Europa.

Händelserna i Mariupol fanns med i anförandet från Ukrainas kommunistpartis ordförande Petro Symonenko i parlamentet, Radan, tisdag 13 maj. Efter att ha tagit upp den katastrofala situationen och upplösningen av landet och den enorma ekonomiska krisen, som är en direkt orsak av kuppregeringens agerande, gick han igenom händelserna i Odessa och Kherson.

”Denna regim planerar provokationer och utför dem själva, de är som beväpnade dödskommandon. De som utför orderna betalas idag av oligarkerna, som beordrar till slakt och dödande av människor, det liknar inkvisitionen, som när de brände människor på bål i Odessa”, sade Symonenko fortsatte:

”Jag vill en gång till poängtera att händelserna 9 maj i Mariupol är en bekräftelse på att man etablerar en nationalfascistisk regim… I Mariupol sköts och dödades personal ur stadens polis bara för att de inte ville utföra kriminella order om att attackera fredliga människor som firade Segerdagen. Ligisterna kom i pansarbilar och sköt all personal med granatgevär! Sedan skedde samma mördande på folk i staden.”

På order av Radans talman, kuppresidenten Aleksandr Turchynov, stängdes Symonenkos mikrofon av och han berövades rätten att fortsätta tala. Vidare hotades han av ledamöter från det fascistiska partiet Svoboda, vilka sprang mot Symonenkos men stoppades av hans partikamrater.

Talmannen skrek sedan ut sin ilska mot Symonenko och hävdade att det var folk som rest sig mot Kievregimen som mördade poliserna och människorna i Mariupol. En liknande beskrivning har vi hört i de europeiska medierna. En uppenbar lögn för var och en som sätter sig in i frågan.

På internet finns amatörvideos som i detalj visar händelserna i Mariupol och hur legosoldater och fascister från Kiev och Dnipropetrovsk mördar poliser och invånare i staden.

Efter detta deklarerade Turchynov att han till justitieministeriet skulle lämna information om det ansvar som medlemmar i kommunistpartiet haft i den terroristiska aktionen i Mariupol. Turchynov sade att justitieministern vill dra dem inför domstol och förbjuda kommunistpartiet.

Att det nu öppet talas om att förbjuda politiska partier i opposition visar att den politiska krisen bara blir värre.

Fredag 16 maj talade kommunistpartiets Petro Symonenko i tv och förklarade att partiets centralkommitté beslutat att dra tillbaka hans kandidatur i presidentvalet.

”Det är krig i Ukraina, och Ukraina har förlorat delar av territoriet, situationen i Donetsk och Lugansk är mycket svår. Oligarkerna bildar banditgrupper med paramilitära strukturer. Förföljelsen av oppositionella och censuren får följder när det gäller presidentvalet. Det kommer att bli valfusk, det är vi säkra på. Därför drar vi tillbaka vår kandidatur.”

Utanför tv-stationen väntade ett trettiotal maskerade fascister beredda att ta livet av Petro Symonenko och hans kamrater som deltog i programmet. Gruppen upptäckte faran i tid och tog istället en sidoväg till bilarna. Flykten upptäcktes och Symonenkos bil slogs sönder med påkar och utsattes för pistolskott och molotovcocktails.

Kommunisterna hade denna gång turen på sin sida. Bilarna tog sig igenom den fascistiska vägspärren, och trots att de förföljdes av fascisterna kunde de så småningom sätta sig i säkerhet. Vissa med mindre skador, men utan att någon berövats livet.

Utvecklingen i Ukraina är skrämmande med privatarméer och fascistband betalda av ukrainska oligarker och internationella sponsorer som multimiljardären Georg Soros genom hans Open Society Foundations. Kuppregeringen tillåter givetvis allt detta, de lever ju av samma källor.

Det är en makaber utveckling. Av ett stort antal kandidater till presidentvalet 25 maj återstår endast två miljardärer. Det är ”chockladkungen” Petro Porosjenko, som leder stort i opinionsmätningarna, och ”gasprinsessan” Julia Tymosjenko.

I veckan som gick föreslog gruppledaren för det fascistiska Svoboda på fullt allvar i det ukrainska parlamentet att den enda vägen att gå, när det gäller Slavjansk, var att ge befolkningen 48 timmar att lämna staden och sedan förstöra den med tungt artilleri och flygbombningar. Det var enligt honom det enda sättet att göra slut på den opposition som framgångsrikt har slagit tillbaka alla attacker av tungt beväpnade fascistiska legoknektar och banditband. Svobodas förslag visar på Kievjuntans svaghet.

Folket i Ukraina fortsätter att resa sig. Det är inte alls säkert att utgången blir den som det internationella kapitalet önskar.