Därför strider Hizbollah i Syrien

I väst har både Iran och det libanesiska regeringspartiet Hizbollah under en längre tid anklagats för att delta med trupper i kriget i Syrien. De utpekade har liksom Syriens regering förnekat detta – fram tills denna månad. Vid två tv-sända tal har Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah bekräftat att medlemmar i den libanesiska motståndsrörelsen mot Israel deltar i kriget på den syriska regeringsarméns sida mot de väpnade grupperna.

Nasrallahs budskap är tydligt. Syriens verkliga vänner i regionen kommer inte att låta landet falla i händer på USA och Israel

I och med detta har Hizbollah åter blivit måltavla för en massiv kritik. Oppositionella Syriska nationella koalitionen, som har sin bas i Turkiet, uppmanar Hizbollah-medlemmar att desertera. Arabförbundet säger att det libanesiska motståndet måste hålla sig utanför konflikten och lämna Syrien. USA:s utrikesminister John Kerry anklagar Hizbollah för att stödja den syriske presidenten Bashar al-Assads ”terrorkampanj”. I EU har diskussionen om att terroriststämpla Hizbollah, eller åtminstone dess väpnade gren, fått nytt liv.

En terroriststämpling var ett krav som restes av Israels president Shimon Peres när han i mars i år talade i EU-parlamentet.

Att nämnda stater och organisationer kritiserar Hizbollahs inblandning är hycklande. Kriget i Syrien är inte och har aldrig varit ett inbördeskrig. Om inte västvärlden och Gulfens kungadiktaturer blandat sig i hade vi aldrig fått den fruktansvärda tragedi som nu drabbar det syriska folket.

Idag är det allmänt känt att det bland de väpnade grupperna på syrisk mark finns stridande från ett trettiotal länder, liksom det är allmänt känt att vapnen till ”oppositionen” levererats av Qatar och Saudiarabien under amerikanska CIA:s överinseende.

De bakomliggande orsakerna till att Hizbollah blivit stridande part i Syrien är flera.

• För det första handlar det om att skydda libanesiska medborgare. Det bor 15.000 libaneser på den syriska sidan av gränsen kring staden al-Qusayr. Området har varit under de väpnade gruppernas kontroll sedan förra året. När dessa började terrorisera de libaneserna åkte Hizbollahmedlemmar hem till sina familjer för att försvara dem.

Enligt Hassan Nasrallah inleddes det organiserade deltagandet i striderna kring al-Qusayr så sent som i april i år. Men Hizbollahs insats utgör bara en liten del av styrkorna på den syriska regeringens sida. Kriget mot de utlandsstödda väpnade grupperna runt om i Syrien förs i huvudsak av den syriska värnpliktsarmén.

• För det andra inser Hizbollah att kriget i grannlandet är en del av en större plan, som sträcker sig långt utanför Syriens gränser. Ett av planens mål är att slå sönder den så kallade motståndsalliansen – Hizbollah, Syrien och Iran – som står i vägen för imperialismens intressen i Mellanöstern.

Det var något som den Brysselbaserade tankesmedjan International Crisis Group konstaterade redan 2011: ”Att störta Assad ses av flera länder – främst USA, Israel och Saudiarabien – som ett avgörande steg för att kringskära Hizbollah och isolera Iran.”

Ända sedan Israel bombade Libanon sönder och samman sommaren 2006 i ett försök att knäcka Hizbollah har organisationen varit utsatt för hård press. Pressen har ökat i och med konflikten i Syrien. Dagligen kränker israeliskt stridsflyg Libanons luftrum.

• För det tredje finns hos Hizbollah, vars anhängare framförallt är shiamuslimer, en oro över de sunniextremistiska krafter som går imperialismens ärenden i Syrien. I sitt tal i lördags varnade Nasrallah för en mörk period om intoleranta al-Qaidagrupper tar över. Det skulle vara ett hot inte bara mot den syriska mångfalden, utan också stabiliteten i Libanon och samexistensen mellan landets 28 olika etnisk-religiösa grupper.

al-Qaidaextremister är något Hizbollah, det libanesiska folket och de palestinska flyktingarna i Libanon redan drabbats av. Det var i slutet av 2006 som det al-Qaidainspirerade Fatah al-Islam kom från Irak och slog sig ner i det palestinska flyktinglägret Nahr el-Bared utanför staden Tripoli i norra Libanon. Sommaren 2007 resulterade det i månader av strider mellan Fatah al-Islam och den libanesiska armén.

Under åren som gått är det många röster som varnat för att norra Libanon blivit en samlingsplats för ”jihadister”. Dessa har inte uppstått ur tomma intet. Precis som i Syrien har extremisterna på libanesisk mark fått stöd av västvärldens vänner i regionen, främst Saudiarabien och det sunnitiska partiet Framtidsrörelsen, vars ledare Saad Hariri tidigare varit Libanons premiärminister. Syftet med att stärka extremistgrupperna är att försvaga Hizbollahs position i Libanon, vilket indirekt slår mot dess syriska och iranska allierade.

Under konflikten i grannlandet har de interna motsättningarna i Libanon skärpts, vilket handlar om både sekteristiska motsättningar och ställningstagandet i Syrienkonflikten. Förra veckan dödades 30 personer och över 200 skadades i sammanstötningar i Tripoli. Situationen trappades upp än mer när en stadsdel i södra Beirut på söndagen besköts av två raketer. Området räknas till Hizbollahs starka fästen. På måndagen dödades tre libanesiska soldater av syriska rebeller.

Även om Hizbollah sänt frivilliga över gränsen till Syrien är dess uppfattning att lösningen inte är krig utan förhandlingar och reformer. ”Regimen har sina goda och dåliga sidor och reformer är nödvändiga”, förklarade Hassan Nasrallah i lördags.

Han pekade samtidigt ut vilken sida som valt krigets väg. Nasrallah berättade att han på ett tidigt stadium personligen försökte få till stånd en politisk dialog mellan den syriska regeringen och oppositionen. Han talade med president Assad, som accepterade, och han talade med oppositionen, som vägrade. Orsaken var de trodde att de snart skulle segra, tack vare det massiva stödet utifrån.

Så blev det inte, och allt tyder på att den syriska armén – med stöd av Hizbollah – är på väg att orsaka rebellerna ett rejält bakslag.