Kommunister från 45 länder

Platsen för seminariet var denna gång staden Wavre sydost om Bryssel. 52 kommunist- och arbetarpartier från 45 länder närvarade.

Ytterligare ett tiotal partier hade sänt hälsningar då de av olika skäl inte kunde närvara. Varje år är det några representanter som av de belgiska myndigheterna nekas visum.

På seminariet samlas partier som kommer från olika traditioner inom den internationella kommunistiska rörelsen. Trots att det i många frågor finns motstridiga uppfattningar råder en samstämmighet kring nödvändigheten av att mötas, diskutera och utbyta erfarenheter – med målet att stärka den kommunistiska rörelsen.

Under seminariets gång ges alla närvarande organisationer möjlighet att framföra ett muntligt inlägg på tio minuter. Tillsammans med korta frågestunder samt diskussioner om en gemensam resolution fyller detta de tre seminariedagarna.

Årets tema var attackerna på de demokratiska fri- och rättigheterna under den kapitalistiska krisen samt hur vi ska bemöta dessa. Innehållet i inläggen varierade från allmänna resonemang om läget i världen till konkreta analyser av situationen i det egna landet och det egna partiets uppgifter.

Bland de frågor som behandlades var Latinamerikas väg mot oberoende från imperialismen, hotet om ett storkrig i Mellanöstern, den skärpta antikommunismen i Östeuropa samt den ökade repressionen mot protesterande arbetare. Det sistnämnda exemplifierades inte minst av grekiska KKE som rapporterade om att strejk efter strejk olagligförklarats av rättsväsendet.

I flera av talen från de europeiska partiernas representanter, bland dem Kommunistiska Partiets Erik Anderson, poängterades EU:s roll i inskränkandet av både det nationella oberoendet och de existerande demokratiska fri- och rättigheterna.

Under förhandlingarna presenterades fyra resolutioner. De behandlade EU:s attacker på de demokratiska rättigheterna, solidaritet med Kuba respektive Latinamerika samt imperialismens aggression mot Syrien.

Resolutionen i Syrienfrågan är viktig. Denna gång var det många fler partier än förra året som tog upp konflikten i Syrien och tydligt pekade ut imperialismen och dess regionala allierade som de krafter som bär huvudskulden kriget.

I resolutionstexten uttrycks en fullständig och reservationslös solidaritet med det syriska folket och dess rätt att själva välja politisk väg och ledarskap utan utländsk inblandning.