Ledaren: Ett smutsigt krig
En majoritet svenskar stödjer den svenska krigsinsatsen i Afghanistan, ropar TV4-Nyheterna. Fast krigsinsatsen kallas naturligtvis inte krigsinsats i den opinionsundersökning som TV4 beställt av Novus. Där skrivs den istället om till ”bidrag till FN-insatsen i Afghanistan”.
Omskrivningen är en del av förljugenheten kring kriget i Afghanistan, odlad av i stort sett hela det politiska etablissemanget, ivrigt understött av den liberala pressen. Sverige är minsann inte i Afghanistan för att kriga, åtminstone inte i första hand, utan för att säkra fred, demokrati och jämställdhet.
TV4 hann knappt publicera sin undersökning förrän försvarsminister Sten Tolgfors som av en tillfällighet tar till orda på DN-debatt (29/7). För att ge ytterligare understöd åt den officiella vrångbilden.
”Den tidigare regimen var en hård diktatur”, skriver Tolgfors. ”Människor avrättades offentligt på fotbollsarenor, bestraffades med kroppsstraff, kvinnor saknade rättigheter. Varje form av demokrati saknades.”
Denna hemska diktatur motiverar alltså den svenska krigsinsatsen. Men stopp ett tag! Hur med Saudiarabien? När skall Tolgfors leda sina karoliner mot denna lika hemska diktatur? Eller är det kanske Iran som står på tur i det heliga kriget för demokrati och jämställdhet?
Tolgfors kan möjligtvis invända att FN inte sanktionerar något krig mot Saudiarabien och inte heller mot Iran, åtminstone inte ännu. Men FN sanktionerade inte heller kriget mot Afghanistan, det satte George W Bush igång helt på egen hand, utan FN-mandat, och det trappar Barack Obama nu upp lika mycket på egen hand, ty även om den internationella Isaf-styrkan, där den svenska truppen ingår, har ett diffust FN-mandat, så saknar den amerikanska ockupationsstyrkan ”Operation varaktig frihet”, OEF, all sanktion.
Detta säger sanningen om kriget i Afghanistan. Det handlar inte om att bekämpa terrorism och då rakt inte om att säkra demokrati och jämställdhet. Kriget är till sin grundläggande karaktär ett kolonialkrig. Där USA försöker lägga under sig Afghanistan för att med Afghanistan som bas kontrollera såväl Mellanösterns som Centralasiens olje- och gastillgångar.
Krigets mål är olja. Men det låter inte så vackert. Därför talar våra liberaler istället om demokrati och jämställdhet.
I sin artikel på DN-debatt kan Sten Tolgfors inte skriva Isaf utan att lägga till ”som har FN-mandat”, ett trick som skall beveka det FN-vänliga svenska folket. Men det är just ett trick, för även om Isaf som sagt har ett diffust FN-mandat, så ingår Isaf-styrkorna i den amerikanska ockupationen, sida vid sida med OEF-trupperna, och de har också från första stund stått under Nato-befäl.
Det finns inget hjältemodigt över den svenska truppinsatsen i Afghanistan, alldeles oavsett de bevekelsegrunder som de enskilda soldaterna eventuellt har och alldeles oavsett vad svenska folket tror om dessa bevekelsegrunder, på grundval av den förljugna propagandan.
Kriget i Afghanistan är smutsigt, orättfärdigt och förtryckande, ty det förnekar det afghanska folket rätten att självt forma sin framtid.
Den senaste tiden har Barack Obama trappat upp kriget i ett desperat försök att får ett slut på det, efter åtta långa och blodiga år. I södra Afghanistan pågår omfattande terrorbombningar och militära operationer, med civilbefolkningen som främsta offer, som i alla krig. Situationen är så allvarlig att inte bara FN, Röda Korset och Human Rights Watch kritiserat bombningarna, utan också Afghanistans marionettpresident Hamid Karzai, förmodligen för att han inser att bombningarna driver människor i armarna på motståndarna till hans marionettregim. Men för döva öron. USA ger blanka tusan i döda afghaner, även om de räknas i tusental. Här står större saker på spel.
I denna situation har kriget spridit sig till det tidigare mer lugna norra Afghanistan, där den svenska Isaf-styrkan är placerad. Med påföljd att svenska soldater nu dragits in i regelrätta krigshandlingar. Sten Tolgfors svar är att sända fler
soldater och mer tung militär utrustning till Afghanistan. De svenska soldaterna skall kunna döda utan att riskera de egna liven, något som Barack Obama och hans generaler naturligtvis välkomnar. Sverige trappar upp när USA trappar upp.
Om någon tror att denna upptrappning kommer att leda till att motståndet besegras, så är han eller hon mer än lovligt naiv. Den historiska erfarenheten säger tvärtom, ökat förtryck föder ökat motstånd, något som varit typiskt inte minst i Afghanistan, som har en lång historia av utländska ockupationer.
Snart nog kommer också svenska soldater att skickas hem i liksäckar, som idag alltfler danska soldater, av cyniska och bedrägliga politiker offrade i USA:s smutsiga kolonialkrig. Varför låta detta ske? Varför offra svenska ungdomars
liv för USA:s maktintressen och de amerikanska oljebolagens profiter?
Vårt svart är givet. Genomskåda bluffen! Kräv att de svenska trupperna omedelbart tas hem från Afghanistan. Inte en man, inte en kvinna, inte en krona till imperialismens krig!
För övrigt är vi för demokrati och jämställdhet i Afghanistan och i alla andra länder på detta klot. Men demokrati och jämställdhet kan inte bombas och ockuperas fram; demokrati och jämställdhet växer ur folkens egen kamp och ur en utveckling som utrotar fattigdom och okunskap. Att detta enkla skall vara så svårt att förstå.
Ledaren 29 juli
Proletären nr 31, 2009