”Folkresning i Honduras mot kuppmakarna” – ögonvittne berättar
– Det känns som på 1980-talet – men ändå inte, säger Carmen Boberg just återkommen till Sverige från ett turbulent Honduras. Då som nu en förtryckande militär som inte drar sig för att skjuta på sitt eget folk och en stenrik överklass vars demokratiförakt är grundmurat. Men Carmen Broberg kan berätta att folkets motståndskraft nu är en helt annan.
– Varje dag stora demonstrationer och blockader av fabriker, vägar, broar. Punktstrejker organiseras på fabriker såväl som i skolor. Men viktigast är att folkets motståndskamp så snabbt enats och organiserats i Nationella fronten mot statskuppen.
Det beräknas att högerns dödsskvadroner mördade 1.000 personer under den mörka militärdiktaturen. I Honduras har det inte skett någon form av uppgörelse med diktaturen och fortfarande finns 200 försvunna personer var öde är okänt. Nu har militär och polis åter fängslat minst 1.000 personer och minst fem har dödats.
Slöt upp i protesterna
Fackligt aktiv flydde hon 1983 sitt hemland i fruktan för sitt liv. Efter åratal av förhör och väntan fick hon permanent uppehållstillstånd i Sverige, acklimatiserade sig, kunde återuppta sin yrkesbana som lärare och gifte sig.
Över en natt blev den efterlängtade semesterresan sommaren 2009 till familj och vänner i huvudstaden Tegucigalpa som en resa tillbaka till förtryckets 1980-tal.
Carmen Broberg berättar att hon var en av kanske halvmiljonen demonstranter som samlats utanför flygplatsen på söndagen 5 juli när president Zelayas första försök att återvända misslyckades.
– Mitt hjärta finns hos folk i alla länder som tar kamp för sin frihet. Därför var jag på plats.
– Folkmassan blev mycket upprörd över att Zelayas plan inte fick landa. När ungdomar då försökte ta sig in på flygplatsen öppnade militären eld, dödade en och skadade tre. Men folket vek sig inte. Ropade mördare, varför skjuter ni!
De skadade vågade inte söka sjukhusvård av rädsla för polis och militär utan tvingades gömma sig. Sedan dess har inte en dag gått utan demonstrationer och protester.
Välorganiserat motstånd
– Motståndet är välorganiserat. I Nationella fronten mot statskuppen ingår vänsterpartiet Unión Democrática, fackföreningar, kvinnoorganisationer, indianorganisationer, teatergrupper, musiker. Fronten ger ut Resistencia – Motstånd
– en gratis daglig fyrsidig tidning som framställs underjordiskt i Honduras. Det folkliga motståndet har trettio års erfarenhet av underjordiskt arbete som aldrig avbrutits.
I det skärpta läget har högerregeringen tagit upp traditionen från 1980-talets diktatur med listning av vänstersympatisörer, förhör och fängslanden. Oaktat president Obamas uttalande är USA:s institutioner och USA:s militär på plats. Flygbasen Soto Mayor är strategiskt belägen om försök ska göras för att störta regeringarna i Venezuela och Ecuador.
– Inom folket finns en grundläggande känsla av att vi ger inte upp våra positioner. Om USA:s inblandning inte ökar så kommer de demokratiska krafterna att segra, säger Carmen Boberg.
Motståndet har redan nått framgångar. Så får Radio Globo, som hela folket lyssnar på, åter sända fritt efter att en tid ha tvingats under jorden. Visserligen har president Zelaya inte kunnat återvända. Här finns en strävan hos motståndsfronten att det ska ske fredligt.
– Fronten arbetar med strategin att politiskt och ekonomiskt undergräva interimsregeringens makt med strejker, blockader och stopp för transporter. Den internationella opinionen är också viktig.
• Du är optimistisk trots högerns och militärens järngrepp?
– De demokratiska krafterna kommer att segra därför att folket har mognat, de vet vad de vill. Honduras är tydligt påverkat av de senaste årens utveckling i Latinamerika. Folkets krav på demokrati och frihet kan inte kväsas. Folket kräver minimilöner, fria val, arbete, rätten till utbildning.
– Betänk också att arbetslösheten i Honduras är cirka 50 procent. Folket varken vill eller kan leva som förut.
LARS ROTHELIUS
Proletären nr 32, 2009
”Om kuppmakarna segrar så kan vi se fram mot en lång konflikt därför att vi vägrar att böja oss. Vi är inte rädda för deras vapen. Honduras armé mönstrar bara 7.000 man. Om vi tar till vapen så skulle vi snabbt köra bort så få soldater. Men vårt mål är att avsätta regimen på ett fredligt och ärofullt sätt. Kvinnor, barn, ungdomar, studenter, arbetare – alla har vi förenat oss i en medborgarfront mot kuppen. Till och med min 80-åriga mor demonstrerar på gatorna och praktiserar icke-vålds motstånd.”
Honduras laglige president Manuel Zelaya intervjuas 1 augusti av tyska tidskriften Spiegel och svarar på frågan: Kan inte era försök att återkomma skapa inbördeskrig i Honduras?