Bakom historien om Farcs svenska vapen
De tre svensktillverkade vapen som påstås ha hittats hos Farc-gerillan i Colombia orsakade stora rubriker i medierna för en tid sedan. Hur kunde vapen som Venezuela köpt hamna hos Farc? Latinamerikareportern Dick Emanuelsson ger nedan en bakgrund till historien, som blivit ett slagträ för högern mot Hugo Chávez och vänsterregeringarna i Latinamerika.
Debattens fokus på de svenska granatgevären döljer dessutom en annan betydligt allvarligare fråga när det gäller Sveriges roll i regionen. USA kommer snart att ha sju militärbaser i Colombia, vilka ska kunna användas vid krigföring mot tredje land. En av dem har byggts med hjälp av krediter godkända av den svenska regeringen.
USA:s utökade militära närvaro i Colombia väcker oro. På sydamerikanska unionen UNASUR:s möte 10 augusti menade Hugo Chávez att kuppen i Honduras och baserna i Colombia visar att USA inlett en offensiv för att riva upp den enighet, suveränitet och demokrati som uppnåtts på kontinenten.
Hetsen mot Venezuela, USA:s militärbaser i Colombia och Sveriges inblandning
Under den senaste tiden har representanter för Sveriges styrande högerregering, myndigheter och Inspektionen för strategiska produkter, ISP i samklang med regimen i Bogota gjort ett spektakel av de tre rostiga granatgevär som påstås ha hittats i ett gerillaläger i Colombias djungel. Uppgifterna kommer från en av de största notoriska lögnhalsarna i världen, Colombias militär.
Samma militär som av colombianska och internationella människorättsorganisationer anklagas för att de senaste åren ha avrättat över 2000 civila landsmän och senare rapporterat dem som ”gerillasoldater stupade i strid”.
Uppgifterna om att de tre svenska engångsgevären AT4, som 1988 såldes till den korrumperade venezuelanska regeringen Jaime Lusinchi, därefter skulle ha överlämnats till FARC-gerillan av president Hugo Chávez, som tillträdde först i januari 1999, är ett billigt trick för att intensifiera kriget mot det kanske mest framstegsvänliga politiska projektet i Latinamerika under senare tid, Venezuela och de länder som är anslutna till ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Amerika.
Till Farc eller favelor
”Vi vet inte när det hände, om det hände och om det hände om det hände innan eller efter Chávez’ (1999), inte heller vet vi om de hade stulits”, sa ”Lulas” utrikesminister Celso Amorim när frågan uppdagades. Han och Latinamerika vet att massor av vapen kommer till FARC på samma sätt som de dyker upp i Rio de Janeiros favelor (fattigområden) och händelsen (svenskvapnen) ”är bara en liten episod jämfört med militärbaserna” (läs USA:s nya militärbaser i Colombia).
Senare har det bekräftats att vapnen stals innan Chávez makttillträde.
I januari 1989 efterträddes Lusinchi av den ännu mer korrumperade Carlos Andrés Pérez. När han var president 1974-79 skickade han öppet fullastade plan med lätta och tunga vapen till Sandinistgerillan i Nicaragua, som 19 juli 1979 störtade den USA-stödda Somozadiktaturen. Det var förmodligen det bästa som den professionelle samhälls-tjuven Pérez lyckades prestera under sin tid som president i Venezuela. Han fängslades senare för att ha stulit närmare en miljon dollar av statskassan och i februari 1989 reste sig Caracas befolkning mot den nyliberala chockmodellen. För alla med minimal kännedom om Venezuela innan Chávez, är det ingen hemlighet att det var möjligt att köpa det mesta om man hade kontakterna med statskorruptionen.
I Honduras, ett av kontinentens mest korrumperade länder, tog militären 1993 emot 120 pansargevär modell Carl Gustav, trots att landets historia är kantat av korruption och militära statskupper. Inga problem med Krigsmaterialinspektionen där inte.
Men sensmoralen hos dagens högerregering i Rosenbad säger att det är viktigt att av just Chávez kräva en förklaring till vad hans föregångare gjorde för 20 år sedan med tre i dag förmodligen rostiga engångsrör i colombiansk djungel.
Att det samtidigt florerar över en miljon vapen av samma slag i världen, har ingen betydelse. Chávez är skurken som ska nitas, vilket ger Reinfeldt poäng i Washington och Miami.
De flesta colombianer vet att dagens regim i Bogota för två år sedan dessutom klonade serienummer på automatgevär som placerades i ett intaget gerillaläger. Därefter beskylldes Chávez som vapensmugglare till FARC-gerillan. CIA och andra jublade och sa att ”nu har vi beviset på att Chávez förser FARC med vapen!”.
Men även då tvingades de dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Den venezuelanska militären lyckades nämligen få fram originalgevären som visades upp på en presskonferens i Caracas. Det var ytterst pinsamt för regimen i Bogota som tvingades dra tillbaka de anklagelser som med frenesi hade backats upp av CNN, Washington Times, Washington Post och en uppsjö av antichavistiska medier i världen.
Den statsterroristiska regimen i Bogota är expert på att framställa sig som ett offer och gerillan som mordmaskiner. I Sverige är det legio inom medier att se den komplicerade colombianska konflikten på samma sätt. Därför hamnar de för det mesta på helt fel sida om barrikaderna. Så också nu.
Svenskt ja till militärbas
FARC-gerillan förfogar över vapen från 20 olika länder, främst israeliska galilgevär som de i strid med Colombias armé har beslagtagit. Men så har ju historien lärt oss, från Pancho Villa över Vietnam till dagens Colombia. Och de visar med stolthet upp sina beslagtagna vapen när man befinner sig i ett gerillaläger. Men jag har aldrig, under de 20 år jag har gjort reportage hos gerillan, sett dessa AT4-gevär.
De tre pansargevären är en storm i ett vattenglas. De ingår i en politisk kampanj från hökarna i USA och den latinamerikanska högern, som har förlorat enorm mycket terräng i Latinamerika.
Ty samma svenska medier, ministrar och vapeninspektörer borde i stället se om sitt eget hus innan de börjar yla om att stoppa vapenförsäljning till Chávez för tre vilsekomna gevär som Bofors sålde för 20 år sedan till en korrumperad maktelit som i dag politiskt har begravts av det venezuelanska folket. Chávez behöver inte svenska vapen, han kan få mycket bättre vapen från Ryssland och Kina.
1982 fattade den svenska regeringen beslutet att säga ja till exportkreditgarantier för byggandet av en colombiansk marinbas på stillahavskusten. Jag tror att summan som Exportkreditnämnden EKN under ordförandeskap av Harry Schein garanterade var 250 miljoner dollar, men jag är osäker på det exakta beloppet.
Garantierna ställdes vid den tidpunkten ut till monopolkapitalets och SAF:s feminina flaggskepp; Antonia Ax:s Johnsson. Hon ägde och kontrollerade byggjätten ABV som senare slogs ihop med JCC och NCC. Ericsson ansvarade för att marinbasens kommunikationssystem skulle fungera.
1988 befann jag mig på en längre reportageresa i Colombia och fick då jag nys om ABV-bygget utanför hamnstaden Buenaventura. Jag sökte tillstånd hos den svenske platschefen i staden Cali, en göteborgare och gaisare som jag, men fick beskedet att marinen, som stod som köpare (sic!) av basen, vägrade mig tillstånd att göra reportaget på bygget.
Jag var själv överraskad över att Sveriges (s)-regering och Krigsmaterialinspektionen hade gett tillstånd och till och med exportkreditgarantier till bygget, eftersom huvudmannen var en av de fyra vapengrenarna i ett land där det sedan 1964 pågår en militär och social konflikt. Ett land där de mänskliga rättigheterna kränks å det grövsta.
Det omfattande reportaget i dagstidningen Norrskensflamman fick stor uppmärksamhet och riksdagsledamoten Bo Hammar (v) tog upp ämnet i en interpellation samtidigt som Konstitutionsutskottet förhörde Harry Schein. Denne försvarade EKN-beslutet med att militärbasen skulle användas till att jaga smugglare från Panama.
Vad händer nu?
Vad händer nu i skuggan av affären med de tre granatgevären?
Uriberegimen i Bogota erbjuder USA att ta över Bahia Málaga, en plats som Pentagon i sina geologiska undersökningar redan 1944 rekommenderade den colombianska marinen att anlägga en marinbas eftersom platsen har en naturlig djuphamn som möjliggör för djupgående krigsfartyg att angöra. Och så blev det.
Den 17 juli i år uppgav USA att de nya baserna i Colombia, däribland Bahia Málaga, i händelse av att en tredje stat skulle behöva militär hjälp, skulle kunna utgöra en plattform för att USA tar befälet i den militära operationen med målsättningen att interventionen garanterar ”försvaret av nationens demokrati och frihet”, en sliten fras som är kantad av blod och död och som Latinamerika in på skinnet vet vad den innebär.
Medan Reinfeldt, ISP och Svenska Freds sover dåligt för tre förmodade svenska gevär i Colombia sdjungel, står alltså den svenskbyggda militärbasen på den colombianska stillahavskusten redo för att ta emot USA-militär, som öppet talar om att använda denna som språngbräda för invasion av tredje land.
Som till exempel Ecuador och Nicaragua, som i likhet med Honduras har blivit medlemmar av ALBA. Bahia Málaga är beläget mellan de bägge länderna. Två nya militärbaser är belägna i nordöstra Colombia och gränsar mot Venezuela medan en tredje USA-bas finns i länet Arauca och gränsar mot Venezuelas vid dess västra gräns.
I stället för att rusta ned och titta framåt, inte bakåt, som Obama sa vid sitt första möte med Latinamerikas och Karibiens statschefer tidigare i år, så fortsätter han Bushs utrikespolitik. Den Fjärde flottan med hangarfartyg, strids- och spionflyg som lades i malpåse 1954 dammades av i juli 2008 av Bush och patrullerar nu mellan Alaska och Patagonien. De fyra nya militärbaserna i Colombia kommer att intensifiera spionaget med Awac-planen, som kan flyga fram och tillbaka till Patagonien utan att mellanlanda för att tanka.
Det är därför som Brasiliens utrikesminister Amorim anser att USA-baserna i Colombia är föremål för oro i synnerhet med tanke på att Vita huset har aktiverat sin Fjärde flotta, trots det latinamerikanska motståndet.
Det är där vi ska se spektaklet med de tre granatgevären. Att Uribe och hans utrikesminister inte ville delta i det sydamerikanska UNASUR:s möte 10 augusti, är inget konstigt. Lula och en hel kontinent är oroliga för den alltmer uppenbara krigsrisk som de fem nya USA-baserna innebär för freden i Latinamerika.
DICK EMANUELSSON
Latinamerikareporter/Tegucigalpa
Proletären nr 34, 2009
USA:s sju militärbaser i Colombia
Nedanstående är de sju baserna som USA tar över i Colombia:
Cartagena (flottbas vid Atlanten), Larandia (flygbas i länet Caquetá), Tolemaida (armébas i länet Cundinamarca), Bahía Málaga (flottbas som EKN gav exportkreditgarantier till och som ABV byggde och Ericsson installerade kommunikationer vid stillahavskusten).
De uppräknade är USA:s nya baser. Följande är de som USA redan förfogar över: Apiay (länet Meta), Palanquero (länet Cundinamarca) och Malambo (Atlantkusten).