Colombias högerregim jagar politiska flyktingar i Sverige

Nyligen har colombianska myndigheter meddelat media i hemlandet att man efterlyser människor från Danmark, Spanien, Italien och Australien som skall utgöra en internationell del av Farc. Även i Sverige pekas människor och organisationer ut.

För två veckor sedan arresterades den spanska kvinnan Remedios Garcia Albert, som är aktiv i en människorättsorganisation, med motiveringen att hon skulle ha kontakter med Farc. Denna organisation är idag terroriststämplad av både USA och EU.

En slags kontakt har också funnits. För att underlätta den då pågående fredsprocessen deltog hon år 2000 i spanska arrangemang för fredssamtal mellan gerillan och den dåvarande colombianska regeringen.

Det är uppgifter som sägs ha funnits i den mördade gerillaledaren Raul Reyes dator som i både hennes och andra fall ska utgöra bevis för det påstådda samarbetet med den påstådda terrororganisationen Farc.

Ingriper i Sverige
Raul Reyes togs 2000 i Sverige emot av Anna Lindh, båda hoppades då kunna åstadkomma ett slut på inbördeskriget i Colombia. När han tidigare i år mördades i Ecuador genom ett flyganfall visade Uribe att sådana initiativ inte finns med på hans och USA:s dagordning.

I Sverige riktar Uribe-regimen idag mycket in sig på föreningen Jaime Pardo Leal. Namnet är till minne av vänsterpartiet Union Patrioticas förste presidentkandidat under 1980-talet. Jaime Pardo Leal blev mördad och det blev också över 5000 av partiets medlemmar.

Många av föreningens medlemmar vågar inte framträda med namn eller bild i Proletären.

– Jag fick en bror mördad 2000, en 2002 och ytterligare en år 2007, berättar en av de nyare medlemmarna.

Cecilia Calero är ordförande i föreningen och kan framträda med namn, men inte i bild.

– När vi organiserar en aktivitet, så kommer alltid någon från ambassaden och tar bilder. Så har det varit i flera år, säger hon.

Cecilia Calero kallar detta psykologisk krigföring.

– Det är ett sätt att tysta all opposition. Blir du beskylld att vara Farc är det livsfarligt och redan att regimen får veta att vi är med i Jaime Pardo Leal innebär en fara för våra familjer.

• Vad är då er förening?
– Vi är inga Farc-medlemmar, även om vi vet att Colombias ambassad hela tiden pressar svenska UD och säger att vi är det. Vi har kulturella aktiviteter, har ordnat festivaler och vi informerar om Colombia.

Att sprida sådan information är inte acceptabelt för den colombianska ambassaden. UD säger att denna flera gånger bett svenska regeringen stoppa föreningens radiostation ”Café Stereo”, som är en internetradiostation, från att sända.

På samma sätt är det för Colombias ambassad nästan outhärdligt att Jaime Pardo Leal byter information med nyhetsbyrån Anncol, som arbetar mest från Danmark.

Även försök att få till stånd en fredlig lösning på konflikten i Colombia kan kallas Farc-politik av regimen i Bogota. Den colombianska senatorn Gloria Inez Ramirez deltog 2004 i föreningens ”Festival för freden i Colombia” i Stockholm och talade där för en fredlig förhandlingslösning.

Idag anklagas hon i Colombia av förre förste sekreteraren på ambassaden i Stockholm för att samarbeta med gerillan.

– För dom är det så att tycker man annorlunda så är man Farc, säger Cecilia Calero.
Jaime Pardo Leal anklagas alltså för att stödja terrorister och frågan blir om dessa politiska flyktingar vågar lita på dagens svenska regering.

Cecilia Calero förklarar:
– Vi litar på det svenska folket och på Proletären, Flamman och så vidare. Sverige är en mogen demokrati som vi respekterar och vi har alltid följt lagarna här.

LASSE SIMMONS
Proletären nr 33, 2008


Vem bryter mot mänskliga rättigheter i Colombia?
Den katolska organisationen CINEP i Colombia visar i sina rapporter klart att det är staten och paramilitärerna som står för terrorn i landet. Farc-gerillan tillskrivs endast en bråkdel av brotten mot de mänskliga rättigheterna.

Sådana avslöjanden är farliga att göra i Colombia. Den svenska kristna biståndsorganisationen Diakonia beskriver sin samarbetspartners arbetsvillkor så här:

”Organisationen CINEP:s kontor i Bogotá ser ut som en bunker. Receptionisten sitter bakom skottsäkert glas och alla som går in kontrolleras med metalldetektor. Det kan se ut som om vi är skyddade, men faktum är att de flesta som arbetar med mänskliga rättigheter i Colombia är väldigt utsatta. Vår största oro är för dem som arbetar ute i landet. De har mycket mindre skydd än vad vi har, säger Alejandro Angulo, jesuitmunk och chef på CINEP.”

I sin rapport för år 2007 skriver Cinep att av totalt 1670 brott mot den Internationella Människorätten (IRH) som rapporterades år 2007 anklagas

1. Officiella organ (armén, säkerhetstjänsten, etc.) som ansvariga för 858 fall eller 51,3 procent.

2. Paramilitären, allierad med staten: 580 fall eller 35 procent.

3. Farc-gerillan: 176 fall eller 10,5 procent.

4. Övriga: 56 fall av vilka ELN-gerillan 8, utländska agenter 5 och återstoden av icke identifierbara förövare.

Även massmord och tortyr kostar pengar att genomföra. Den svenska organisationen Jaime Pardo Leal meddelar att paramilitära ledare nu berättat för Colombias åklagarmyndighet vilka finansiärerna är.

Chiquita Brands, Dole och Del Monte betalade tre cent per exporterad bananlåda och 70.000 pesos per odlad hektar. Även stora colombianska företag var bidragsgivare.