Massprotester i Honduras – hundra döda under militärdiktaturen

Sedan militären tog makten i Honduras har över hundra personer, många av dem kvinnor och barn, mördats. Detta rapporterade Kommittén till försvar för de mänskliga rättigheterna i Honduras lördag 15 augusti.

De flesta morden har inträffat på kvällar och nätter, när utegångsförbud råder och polisen och militären har fullständig kontroll över gatorna. De mördade har fallit för kulor av kaliber 5,56 mm, samma kaliber som används av polisen och armén.

101 personer dödade
Kommittén till försvar för de mänskliga rättigheterna i Honduras deklarerar dessa dödsfall som olagliga avrättningar. Som ansvariga pekar kommittén ut kuppmakarna Roberto Micheletti som stal presidentposten, ÖB Romeo Vásquez Velásquez, polischefen Salomón Escoto Salinas, statsekreterarna i justitiedepartamentet samt ledamöterna i Högsta domstolen och kongressen, som antog undantagslagarna och berövade honduranerna deras fundamentala rättigheter.

I kommitténs uttalande finns en lista på 101 namngivna personer.Förutom de som dödats är många förvunna. Diktaturen har fängslat över 2000 personer. 150 personer har skadats allvarligt och är intagna på sjukhus. Situationen börjar likna högerdiktaturens tid på 1980-talet.

Det spända politiska läget i Honduras eskalerar hela tiden.

Censuren är ett faktum. Nästan inga nyheter kommer från landet. De stora internationella nyhetsbyråerna ger sitt tysta samtycke till statskuppen och rapporterar inget. De oberoende reportrar som ändå försöker göra sitt jobb misshandlas och tillfångatas av militären och får sin utrustning förstörd. På det stora hela är det bara de alternativa medierna som ger spridning åt vad som verklighen händer i Honduras. Bristen på foton och filmer från de stora protestmötena och demonstrationerna är skriande. Förtrycket i Honduras möter ett växande motstånd.

Fredsmarsch
Tisdag 11 augusti, dagen för världsomfattande protester mot militärkuppen i Honduras, demonstrerade hundratusentals i Honduras huvudstad Tegucigalpa. Många av dem som deltog kom från byar och små städer ute i landet.

Demonstrationen organiserades av den Nationella fronten mot statskuppen. Tåget gick lugnt genom Tegucigalpa. Demonstrationsledningen var noga med att förklara att detta var en fredlig demonstration. Nationella fronten mot statskuppen kallar protestdemonstrationerna för ”fredsmarscher”.

Hela stadens centrum var ockuperat av demonstranter. Demonstranterna sjöng ”De är rädda för oss därför att vi inte längre är rädda” i kör med Zelayas dotter Hortensia. Zelayas fru Xiomara talade när demonstrationen stannade utanför presidentens bostad varifrån Manuel Zelaya kidnappades av militären. Huset var omringat av tungt beväpnad polis och militär. Xiomara sa i sitt tal: ”De håller det honduranska folket tillfångataget och tror att vi ska ge upp. Men det de ser här är bara början på en stor rörelse i Honduras”.

Provokatörer
Demonstrationen vände därefter till universitetsområdet där det var mening att de tillresta skulle övernatta. På vägen dit attackerades de av beväpnade civila och poliser. En demonstrant fick en kula i bröstet och fördes bort i ambulans. Flera andra blev sårade av kulor. En del av folkmassan slog tillbaka attacken och situation blev stundtals mycket våldsam och kaotiskt.

Det var en klar provokation mot den fredliga demonstrationen. Idag vet man att polisen hade infiltrerat demonstranterna och sänt in provokatörer. Under reträtten tände provokatörer eld på ett par affärsrörelser, bland annat snabbmatsrestaurangen Popeyes i närheten av Banco Atlantida där kassan länsades på pengarna. De tände även eld på ett par bilar och anklagade sedan demonstranter för våldsamheterna.

Universitetsområdet där många skulle sova attackerades hela natten av polisen med tårgasgranater och gummikullor för att folk inte skulle få sova, för att bryta ner deras motstånd. Så agerar fascister och kriminella, de som har makten idag i

Honduras.
Fredag 14 augusti var det dags för en stor fredsmarsch i Honduras andra stad, San Pedro Sula. Demonstrationen attackerades på ett barbarisk sätt av polisen och militären. Om detta berättar Honduras Författar- och konstnärsförbund i ett uttalande 14 augusti.

Vid Choloma, bron som förbinder staden med Puerto Cortés, väntade militären och försökte spärra vägen för demonstranterna. De attackerades med tårgas, pepparspay och gummikulor. Efter det släppte man kravallpolisen på demonstranterna, många av de med svåra andningsbesvär av gasen och sprayen. I den ojämna kampen blev många skadade och många togs till fånga av polisen och militären. Även journalister som fanns på plats tillfångatogs.

Men, skriver Författar- och konstnärsförbundet, kampen genom fredsmarscherna över hela landet har vunnits av folket! Militären är nu som vilda djur som känner att de håller på att tappa makten och förgöras. De ger sig på ett modigt folk som varje dag på landets gator manifesterar mot statskuppen, för demokratin och för att den folkvalda lagliga presidenten ska återvända.

Kampen mot statskuppen går vidare i Honduras tills förrädarna lämnat makten. Ingen kan längre stoppa denna rörelse.

MARIO SOUSA
Proletären nr 34, 2009