Statskuppen i Honduras möter motstånd

På morgonen den 28 juni väcktes president Manuel Zelaya av att militärer sköt sig in i presidentpalatset i huvudstaden Tegucigalpa. Han kidnappades i pyjamasen och sattes på ett plan till Costa Rica, som i praktiken är en del av USA. 

Stora delar av Honduras gjordes strömlöst, så att folket inte skulle kunna få nyheter genom tv eller radio. Det enda fungerande kommunikationssystemet var mobiltelefonnätet. De tv- och radiostationer som stöder presidenten stängdes.

När utrikesminister Patricia Rodas flydde för att söka skydd hos ambassadörerna för Venezuela, Nicaragua och Kuba följde militären efter. Utrikesministern kidnappades och misshandlades tillsammans med den kubanska ambassadören. Då Kubas ambassadör lyckades ringa ett mobiltelefonsamtal misshandlades han på nytt och telefonen slogs sönder. Båda två släpptes senare på söndagen.

Växande gatuprotester
Utanför presidentpalatset och kongressen i Tegucigalpa samlades tusentals människor för att protestera. På gatorna utkämpades både på söndagen och måndagen hårda bataljer när kravallpolis och militärer angrep de demonstrerande.

Det rapporteras om 150 skadade och 50 arresterade. Den förhållandevis låga siffran kan förklaras av att militären verkar tvekande. De ses hellre retirera än använda tanks mot folket. Det förekom skottlossning men den stod inte i proportion till antalet soldater och demonstranter och konfrontationens häftighet.  

Soldaterna var inte mer plikt-trogna än att de vände sig om och släppte in Venezuelabaserade tv-kanalen Telesurs reporter, då hon i direktsändning körde upp mikrofonen under näsan på dem och frågade vad de hette. Därefter gjordes ett reportage inifrån det delvis sönderskjutna presidentpalatset.
Under tisdagen rapporterades att allt fler människor slöt upp i protesterna mot kuppmakarna. Det talas om att tiotusentals samlats på gatorna i huvudstaden.

Folkomröstning
Kuppen genomfördes för att stoppa den folkomröstning om en ny konstitution som skulle ha genomförts på söndagen. Allt valmaterial, urnor, valsedlar och bläck (för att märka dem som röstat, är vanligt i länder som saknar röstlängder), var vid kuppförsöket i militärens händer och det var meningen att militären skulle distribuera dem. Folkomröstningen gällde att säga ja eller nej till förslaget att inleda arbetet med att skriva om konstitutionen på två viktiga punkter. Den första är att införa en form av deltagande demokrati, där folket har både rätt och skyldighet att delta i beslutsfattandet och genomförandet av politiska beslut och insyn i denna process. En sådan offentlighetsprincip, vilket är något nytt i denna del av världen, skulle ha blivit ett skarpt vapen mot den korruption som är en del av systemet.

Den andra punkten gäller att utöka antalet mandatperioder som en president får återväljas. Folkets rätt att behålla en populär president som de för en gångs skull kan lita på, eller en presidents möjlighet att sitta kvar under flera valperioder, beroende på hur man ser det.
Omröstningen gällde inte ett nytt konstitutionsförslag, bara om folkets majoritet ansåg att arbetet med att en ny konstitution skulle påbörjas.

Kidnappning i tv
På måndagskvällen inträffade ett annat spektakulärt gripande då ett team med tre kvinnliga journalister från Telesur greps av uniformerad militär då de höll på att rapportera från protesterna i Tegucigalpa. De fördes bort i bil. En av dem, Adriana Sivori, lyckades sätta på sin mobiltelefon vid tre tillfällen. Kidnappningen gick på det viset ut i direktsändning till miljoner tittare.

De släpptes efter att Venezuelas ambassadör ringt upp Honduras militärledning och talat om att Venezuela såg arresteringen som en öppen krigsförklaring mot landet.

Alla presidenterna i den latinamerikanska progressiva samarbetsorganisationen ALBA samlades samtidigt i grannlandet Nicaraguas huvudstad, där de vidtog alla åtgärder som var möjliga för att stödja demokratin och den lagligt valde presidenten. ALBA-länderna beslutade att bryta alla diplomatiska förbindelser med den olagliga regimen.

De åtta länder som är medlemmar i SICA, samlingsorganisationen för de centralamerikanska staterna, kallar hem sina ambassadörer för konsultation.

”Vi lever i en ny tid”
Riogruppen som omfattar hela Latinamerika erkänner ingen annan president än den lagligt valde Manuel Zelaya. ”Ingen diplomat som inte är godkänd av president Manuel Zelaya kommer att godkännas i något land i Latinamerika”. Alla kulturella och idrottsliga kontakter bryts. Alla lån och utbetalningar stoppas. Märk väl att detta är ett uttalande, inte ett bindande löfte, men det är ändå mycket positivt.

Detta kan betecknas som en stor seger för demokratin. Som Hugo Chávez uttryckte det: ”Vi befinner oss inte längre på sjuttiotalet, Latinamerika har bestämt sig för att vi vill ha demokrati, inte diktatur, sådana här regimer som kidnappar presidenter och bygger på våld och kriminalitet tillhör historien. Det kanske hade gått i Venezuela 2002 [då högern genomförde ett kuppförsök] men nu är de för sent ute, vi lever i en ny tid.” 

FN:s generalförsamling i New York samlas på tisdagen till en extrasession, där Zelaya talade. FN fördömde den nya regimen och krävde att Zelaya ska återinsättas.

Honduras så kallade president Roberto Micheletti är isolerad. Hans vädjanden om erkännande har hittills inte fått något stöd.

Tack vare det politiska tryck som det massiva fördömandet av kuppmakarna medfört blev också USA:s Barack Obama tvungen att säga att de bara erkänner Zelaya som president. Även om detta är munväder är det bra att den politiska situationen bara två dagar efter kuppen tvingat USA att ändra sin ståndpunkt från att ”avvakta och se” till att ta ställning för den laglige presidenten. Även EU har uttalat samma sak.

Det är möjligt att OPEC kommer att strypa oljetillförseln till Honduras. Hugo Chávez har ett stort inflytande i OPEC och han trodde på måndagen inte att Honduras skulle få några fler oljeleveranser innan den lagligt valde presidenten återinsatts.

PER MAGNUSSON
Proletären nr 27, 2009