"Irakierna är på god väg att befria sitt land"

Irakiern Aayad Alobaidi vittnar om att kaoset i hemlandet och lidandet för folket är värre än någonsin tidigare. Men han är samtidigt positiv, för allt tyder på motståndet kommer att lyckas.

– Jag talade med en släkting i Bagdad idag, som berättade att de amerikanska soldaterna allt mer sällan syns på gatorna. De vågar inte, de stänger in sig på sina baser, säger Aayad Alobaidi.

Han lever i Sverige sedan mitten av 1980-talet, men har de senaste fem åren återvänt till hemlandet vid flera tillfällen. Nu är det inte längre möjligt.
– Senast jag var i Irak vågade jag inte ens åka till Bagdad. Det var för farligt.

Dagligen har han kontakt med släktingar och vänner i Irak och i Syrien, där de flesta irakiska flyktingarna lever.

Ingen säkerhet
– Säkerheten är den viktigaste frågan i Irak, säger Aayad Alobaidi. Irakierna talar inte om jobb eller fungerande el och vatten, det är bara drömmar för dem. Istället frågar de sig om de kommer att överleva, om de går till butiken 100 meter bort för att köpa bröd.

Särskilt i Bagdad beskriver Aayad Alobaidi situationen som svår. Där härjar de shiitiska miliserna i samarbete med de amerikanska trupperna. Sunnitiska stadsdelar terroriseras och töms på sina ursprungliga invånare, varav många flytt till Syrien. Endast den med tilllstånd och ”rätt” ID-kort kan åka mellan olika områden Bagdad.

– Det positiva är att allt fler inser att det inte finns någon annan lösning än att sparka ut USA, säger Aayad Alobaidi. Det gäller även de som i början välkomnade amerikanerna, som hade drömmen om att bara Saddam försvann så skulle vi leva i paradiset.

– Motståndet säger att USA är fienden nummer ett, men under det amerikanska paraplyet finns Iran, de shiitiska miliserna samt israeliska och andra utländska agenter. Det finns motsättningar mellan USA och Iran på andra håll, men i Irak samarbetar de.

Kämpar för demokrati
Aayad Alobaidi följer motståndsrörelsernas enandeprocess och påpekar att de olika fronterna är överens om det mesta. Programmen är nästan indentiska.

– De kräver alla att USA villkorslöst ska lämna Irak och betala ersättning för alla skador som USA orsakat sedan 1990. De vill ha demokrati och flerpartisystem, inte en islamisk stat, säger han.

– Men det finns motsättningar. Vissa är rädda för att baathisterna vill ha det som under Saddam. Men baathisterna säger själva att de inte vill tillbaka det gamla, utan att de ska lyssna på folket.

Unga som gått vilse
•  Hur ser du på det omdiskuterade irakiska al-Qaida?
– I vissa delar av Irak är al-Qaida största motståndsorganisationen.  al-Qaida består av irakiska ungdomar som växt upp under sanktionerna och saknar utbildning.

– Visst finns det trångsynta fanatiker bland dem, sådana som gått vilse och betett sig fel. Det har varit stora strider mellan al-Qaida och andra motståndsgrupper. Men jag tror att det är bättre att tala med dessa ungdomar och få dem att bekämpa huvudfienden. Jag stöder alla som gör motstånd mot ockupationen.

Medan motståndet kan uppträda öppet i delar av Irak, som i Mosul i norr eller i sunnitiska kvarter i Bagdad, är det betydligt svårare i shiitiska områden. Där dominerar ockupationsregeringens shiitiska partier och miliser. 

Aayad Alobaidi berättar att människor aktiva i motståndet, för sin egen överlevnads skull, gömt sig inom etablerade organisationer som shialedaren Muqtada al-Sadrs Mahdiarmé.

– al-Sadr har bestämt sig för att inte bråka med USA och utlyst en vapenvila på sex månader. Men Mahdiarmén är splittrad. I den finns motståndsgrupper.

Det är inte bara i Irak som kravet på att ockupanterna ska lämna är starkt. Också i USA talas det alltmer om ett tillbakadragande.

– Ockupationen kostar för mycket, USA:s planer har slagits i spillror, säger Aayad Alobaidi. Och vem har gjort det? Det är motståndet. I Vietnam tog det tiotals år, i Irak kommer det att gå fortare. När USA lämnar Irak är det en seger för hela mänskligheten. Visst finns det irakier som vill ha USA kvar, men också de kurdiska områden kommer att dras med när övriga landet befrias.

Krigshot mot Iran
1920 års revolutionsbrigader, en av de framträdande motståndsgrupperna, varnar i ett uttalande  för att USA, samtidigt som det förnedrande tillbakadragandet från Irak sker, planerar att bomba strategiskt viktiga mål i Iran. Syftet är att driva den iranska ekonomin mot kollaps.
Aayad Alobaidi instämmer i att detta kan bli verklighet:

– USA tjänar inget på ockupationen. Men det gör Iran, som nu kontrollerar de största oljekällorna i södra Irak. Det finns många republikaner och demokrater som vill hämnas på Iran.

PATRIK PAULOV
Proletären 44, 2007


Irakierna tycker till
Brittiska BBC och ABC news samt japanska NHK genomförde i augusti en omfattande opinionsundersökning i Irak.

Över 2.000 irakier från 450 bostadsområden i landets arton provinser intervjuades. Även om frågor och svarsalternativ kan diskuteras, liksom svårigheterna att fritt uttrycka sin uppfattning under ockupationen, ger undersökningen en intressant inblick i opinionen i Irak. Särskilt som en jämförelse med tidigare undersökningar visar att missnöjet med ockupationen ökar.

Några exempel:
• 70 procent av irakierna anser att USA:s truppförstärkningar i Bagdad och omgivande provinser det senaste halvåret har försämrat säkerheten. 18 procent tycker att den förbättrats.

• I övriga Irak anser 68 procent att truppökningen försämrat säkerheten och tolv procent att den förbättrats.

•  Förtroendet för ockupationsstyrkorna är sjunkande. 58 procent har inget förtroende alls för dem, 27 procent har litet förtroende, medan 15 procent har mycket eller ganska mycket förtroende för dem.

• 53 procent av irakier säger att de är starkt emot ockupationsstyrkornas närvaro, 26 procent är lite emot. Endast fem procent är starka förespråkare av den utländska truppnärvaron, 16 procent är lite för.

• Vad det gäller hur länge trupperna ska stanna säger 47 procent att de genast ska lämna (i mätningen i februari i år var siffran 35 procent). 34 procent vill att de ska stanna tills säkerheten återställts.

• 57 procent av alla irakier anser att attacker mot koalitionsstyrkorna är acceptabla. Skillnaden mellan folkgrupperna är stor. Av sunniterna svarar 93 procent ja. Motsvarande siffror för shiiter och kurder är 50 respektive fem procent.

• På frågan om den USA-stödda irakiska regeringens arbete svarar 38 procent att de gör ett väldigt dåligt jobb, 27 procent ett ganska dåligt jobb, medan 34 procent är mycket eller ganska nöjda. Det är ett stort tapp jämfört med 2005.

• 58 procent anser att tillgången på el är väldigt dålig, 35 procent tycker att den är ganska dålig. Endast åtta procent svarade att de är mycket eller ganska nöjda.
 
• På frågan om det framtida Irak svarar 62 procent att de vill behålla ett enat land med centralregering i Bagdad. 28 procent önskar en federal stat med regionalt självstyre. Nio procent vill dela Irak i självständiga stater.