Irakiska journalisten Eman Ahmed: "Bagdad är en död stad"

Enligt FN har ockupationen av Irak orsakat den största påtvingade emigrationen sedan 1948. Fem miljoner människor har lämnat landet och av de kvarvarande lever många miljoner i ständig livsfara. Den irakiska journalisten Eman Ahmed flydde efter att ha fått sin namn på en dödslista.


– I Bagdad finns inget liv i normal mening. Du lever genom en tillfällighet och överlever genom ett mirakel.

Journalisten Eman Ahmed Khammas vet detta både genom vittnesmål och av egen erfarenhet.

Som journalist var hon en de första att komma till det förödda Falluja efter USA:s bombningar. Hon har följt ockupationens fotspår runt Irak och intervjuat och dokumenterat.

Till för ett år sedan bodde hon i Bagdad, men sedan tvingades hon och döttrarna att fly till Spanien.

– Mitt namn kom med på de dödslistor miliserna sätter upp på internet. Jag var också orolig för mina döttrar som flera gånger hamnade mitt i eldstrider på universitetet. Och ena dottern undkom en bilbomb genom ett mirakel.

Majoriteten fördrivna
Bagdad är en död, tom stad, förklarar hon. Den amerikanske general som nyligen sade att säkerhetsläget har förbättrats eftersom färre nu dödas talar inte sanning.

– Detta beror enbart på att över hälften, kanske tre fjärdedelar, av stadens fem miljoner invånare har lämnat den.

Livet för de som är kvar har blivit nästan outhärdligt. USA har delat in staden i sektorer som åtskiljs av höga betongmurar och bara har en ingång. Taktiken att tvinga in befolkningen i ”strategiska byar”, som USA försökte i Vietnam och Storbritannien i Malacka används alltså nu för första gången i en modern storstad.

– Det är svårt att komma till arbetet, till affärer och till sjukhus. Allra mest är invånarna oroliga över sjukvården, säger Eman Ahmed Khammas.

”USA har förlorat”
Trots allt är hon optimistisk och ser ett slut på ockupationen.

– Det är mycket nära nu, ockupationen har förlorat. Motståndet ökar och blir mer sofistikerat för varje dag. Den förre amerikanske befälhavaren i Irak, Sanchez, sade ju också nyligen att ”vår närvaro i Irak är en mardröm”.

Hon anser att även om situationen nu är allra värst i Bagdad så är den outhärdlig också i många andra delar av Irak. Sekteristisk rensning förekommer i landet och i Kirkuk pågår en etnisk rensning.

Sådana rensningar är något nytt sedan ockupationen.

– Jag har aldrig i mitt liv frågat efter en bekants tro, förklarar Eman Ahmed Khammas. Och jag har två systrar som gift sig med någon av en annan tro.

– Tills nu har det varit vanligt att shia, sunni, kristna och kurder bor, studerar och arbetar tillsammans.

Resultatet av våldet och de ständiga hoten har blivit en mänsklig katastrof.

– Internflyktingar flyr dit de har släkt i lugnare delar av Irak och så finns fem miljoner som har lämnat landet. Flest finns i Syrien, men även i Turkiet, Jordanien, Egypten och Iran.

I dessa länder har de flyende inga rättigheter. Utan att vara erkända flyktingar saknar de allt; pengar, jobb, sjukvård och en lagstadgad rätt att stanna i landet.

• De svenska myndigheterna säger att i Irak råder ingen väpnad konflikt?
– Det är inte sant. Tills ockupationen upphör förblir Irak en krigszon. Idag kan också vem som helst döda någon utan påföljd. Myndigheterna har ingen förmåga att styra.

Eman Ahmed Khammas är övertygad om att det inte är motståndsrörelsen som angriper civila med till exempel bilbomber. Hon anser att vi bör ställa oss frågan.

– Vem tjänar på detta? Det är ockupationen som splittrar Irak, men irakierna är nu medvetna om tricket.

Vilka är då ansvariga för den oavbrutna slakten av civila? USA:s krigsmakt dödar ständigt, både från luften och från marken, men det finns också andra.

Eman Ahmed Khammas nämner två krafter med blod på händerna.

– Miliserna, det vill säga de privatarméer en del partier har, kidnappar mördar och våldtar. Ända sedan det amerikanska sändebudet Bremer gav order om att bygga upp en ny irakisk polis och militär finns miliser med i dessa styrkor.

• Menar du att deras terror är samordnad med till exempel polisen?
– Definitivt. Några använder polisbilar och polis-ID. Jag har hört många berättelser om hur kanske sju polisbilar omringar en bostad och tar fadern. Nästa dag hittas liket av honom.

Den andra kraft som fritt kan döda är de amerikanska privatanställda så kallade ”contractors”.

Inte bara Blackwater
Eman Ahmed Khammas säger att de totalt är 170.000 i över 1.000 bolag. Det är fler än antalet amerikanska soldater i Irak.

– Nu talar era medier om företaget Blackwater och de senaste massakrer deras folk begått. Men varför bara tala om dem, under fem år har contractors slaktat irakier utan rapporter i media.

På samma sätt anser Eman Ahmed Khammas att media endast rapporterat om Abu Ghraib-fängelset utan att nämna att detta inte är det enda.

– Abu Ghraib är inte ens värst, i fängelser som det i Mosul har fler dödats och torterats. Jag har videos och vittnesmål som visar detta. Det finns också liknande fängelser utanför Irak i både Kuwait och Qatar.

Eman Ahmed Khammas slutord är en uppmaning till EU att spela en annan roll i Irak än hittills.

Humanitär hjälp till de fem miljoner hemlösa irakierna utanför Irak är nödvändig.

– Hjälp dem, de behöver omedelbar räddning. Deras liv är i fara.

Hon anser också att politiskt skulle EU kunna göra mycket genom FN och säkerhetsrådet för att hjälpa motståndet.

– Men än så länge har EU gjort tvärtom.

LASSE SIMMONS
Proletären 47, 2007