Irakkriget 5 år: Fd fånge i Abu Ghraib berättar
I oktober 2002 var Muhammed bekymrad över framtiden och USA:s invasionsplaner. I juli 2004, efter sexton månaders krig, fick vi kontakt igen.
”Situationen i Irak är såsom den beskrivs i era medier, ja den är värre än så”, skrev han i ett mail från Bagdad. Han berättade om den omfattande förstörelsen och bristen på säkerhet. Själv hade han fått se en av ockupationens grymmaste sidor.
”Jag och min son greps av amerikanska militära styrkor utan att det fanns någon anklagelse mot oss. De höll oss i över sju månader i olika fängelseläger (Abu Ghraib, Basra, Bagdads flygplats…) och sedan släppte de oss utan ett ord eller någon rättegång.”
Orsaken till gripandet var att de befann sig på fel plats vid fel tillfälle. Som tidigare statsanställd och medlem i det styrande Baathpartiet betraktades han som fiende. Om vad som hände under fängelsetiden svarade han kort:
”Allt vad du fått höra genom internationella medier, och även amerikanska är sant. Det är vad som hänt mig och andra häktade.”
Sju månader i de ökända tortyrfängelserna fick honom inte att bli vänligare inställd till ockupationen.
”Det irakiska folket kommer att fortsätta göra motstånd och vägra acceptera amerikanernas ockupation…Irakierna strävar efter att själva få styre sitt öde och kontrollera sina naturtillgångar.”
*
Knappt fyra år senare, i mars 2008, når jag honom på telefon i Bagdad. Hans närmaste familj lever nu i Egypten. Själv åker han till Irak då och då för att se om sitt hus och sälja vad som kan säljas för att få ihop pengar att leva för.
– Allt som är nödvändigt för att leva saknas i Irak. Det har blivit lugnare de senaste månaderna, men mitt hem kan när som helst stormas. Hela områden i Bagdad är omringade av murar där alla som går ut och in kontrolleras.
Ljudet av en helikopter hörs i bakgrunden. Muhammed ber mig vänta tills den passerat. Samma kväll som vi talar med varandra sker ett blodigt bombattentat i en annan del i staden. 68 människor i ett affärsområde dödas.
– Den som dödar irakier är terrorist, säger han. De flesta irakier tror att det är andra som ligger bakom dessa bomber, kanske agenter från USA, Iran eller Israel. Men de irakier som gör motstånd mot USA är inte terrorister. Det är ingen som gillar att de amerikanska soldaterna finns på våra gator.
• Men Iraks regering vill ju ha USA kvar.
– Vi har ingen riktig regering, svarar Muhammed med en fnysning. Irakierna i regeringen och parlamentet har medborgarskap också i USA, Iran eller Storbritannien. De lever i den USA-kontrollerade Gröna zonen i Bagdad och vet inte hur det är utanför den. Fråga vem som helst på gatan och du får svaret att den irakiska regeringen är tjuvar som inte gör något för sitt folk.
Knappt fyra år senare, i mars 2008, når jag honom på telefon i Bagdad. Hans närmaste familj lever nu i Egypten. Själv åker han till Irak då och då för att se om sitt hus och sälja vad som kan säljas för att få ihop pengar att leva för.
– Allt som är nödvändigt för att leva saknas i Irak. Det har blivit lugnare de senaste månaderna, men mitt hem kan när som helst stormas. Hela områden i Bagdad är omringade av murar där alla som går ut och in kontrolleras.
Ljudet av en helikopter hörs i bakgrunden. Muhammed ber mig vänta tills den passerat. Samma kväll som vi talar med varandra sker ett blodigt bombattentat i en annan del i staden. 68 människor i ett affärsområde dödas.
– Den som dödar irakier är terrorist, säger han. De flesta irakier tror att det är andra som ligger bakom dessa bomber, kanske agenter från USA, Iran eller Israel. Men de irakier som gör motstånd mot USA är inte terrorister. Det är ingen som gillar att de amerikanska soldaterna finns på våra gator.
• Men Iraks regering vill ju ha USA kvar.
– Vi har ingen riktig regering, svarar Muhammed med en fnysning. Irakierna i regeringen och parlamentet har medborgarskap också i USA, Iran eller Storbritannien. De lever i den USA-kontrollerade Gröna zonen i Bagdad och vet inte hur det är utanför den. Fråga vem som helst på gatan och du får svaret att den irakiska regeringen är tjuvar som inte gör något för sitt folk.
*
Telefonförbindelserna är usla och samtalet bryts flera gånger. När jag en sista gång ringer upp kommer vi in på Bushs löften till Irak för fem år sedan.
– Demokrati och frihet i Irak? Det är ett skämt. Nu finns ingenting här – förutom död, svarar Muhammed och framför sin tacksamhet över att vi i Sverige inte glömt Irak.
PATRIK PAULOV
Proletären 11, 2008
Telefonförbindelserna är usla och samtalet bryts flera gånger. När jag en sista gång ringer upp kommer vi in på Bushs löften till Irak för fem år sedan.
– Demokrati och frihet i Irak? Det är ett skämt. Nu finns ingenting här – förutom död, svarar Muhammed och framför sin tacksamhet över att vi i Sverige inte glömt Irak.
PATRIK PAULOV
Proletären 11, 2008