Tänker Israel börja mörda Hamaspolitiker?
I Israel har det under en längre tid förts en debatt om huruvida landet ska ta emot flyktingar från Darfurprovinsen i Sudan eller inte. Justitieminister Daniel Friedmann förklarade redan i våras att Israel måste visa ”biblisk barmhärtighet” mot dem som flyr undan krig och etnisk rensning.
I söndags fattade den israeliska regeringen beslutet att 498 sudaneser som redan befinner sig i Israel ska få stanna. Därmed visar Israel ett visst mått av barmhärtighet, även om merparten av alla flyktingar från Darfur och andra afrikanska konflikthärdar kommer att avvisas från landet.
Att det finns sudaneser som behöver skydd finns ingen anledning att betvivla. Men mottagandet av dessa blir samtidigt ett hån mot de 5,5 miljoner palestinska flyktingarna världen över, som i årtionde efter årtionde förvägrats rätten att återvända till sina hem i det som idag är Israel. Varför visas ingen ”barmhärtighet” med de fördrivna palestinierna?
*
Fyra dagar tidigare gavs ett annat exempel på att den israeliska tolkningen av ”biblisk barmhärtighet” har sina begränsningar. Då offentliggjorde premiärminister Ehud Olmert att Israel beslutat att stämpla Gazaremsan som ”fientlig enhet”. Med stödet från USA:s Condoleezza Rice i ryggen förklarade Olmert att Israel, för att bekämpa denna fientliga enhets 1,4 miljoner invånare, planerar att strypa el, bränsle och vatten samt ytterligare inskränka den redan minimala varuimporten.
Olmerts uttalande om att kollektivt bestraffa ett folk som redan lever under fruktansvärda förhållanden borde ha väckt ramaskrin världen över. Men det har mötts av tystnad eller i bästa fall tam kritik.
FN-chefen Ban Ki-Moon konstaterar att det strider mot humanitär rätt att straffa civila och att Israel borde ”tänka om”. EU ”hoppas” att Israel inte behöver genomföra dessa åtgärder. Den så kallade kvartetten för fred i Mellanöstern poängterar vikten av fortsatt nödhjälp utan hinder.
Palestiniernas största parti, Hamas, kallar beslutet för vad det är, nämligen en krigsförklaring mot hela det palestinska folket.
Fyra dagar tidigare gavs ett annat exempel på att den israeliska tolkningen av ”biblisk barmhärtighet” har sina begränsningar. Då offentliggjorde premiärminister Ehud Olmert att Israel beslutat att stämpla Gazaremsan som ”fientlig enhet”. Med stödet från USA:s Condoleezza Rice i ryggen förklarade Olmert att Israel, för att bekämpa denna fientliga enhets 1,4 miljoner invånare, planerar att strypa el, bränsle och vatten samt ytterligare inskränka den redan minimala varuimporten.
Olmerts uttalande om att kollektivt bestraffa ett folk som redan lever under fruktansvärda förhållanden borde ha väckt ramaskrin världen över. Men det har mötts av tystnad eller i bästa fall tam kritik.
FN-chefen Ban Ki-Moon konstaterar att det strider mot humanitär rätt att straffa civila och att Israel borde ”tänka om”. EU ”hoppas” att Israel inte behöver genomföra dessa åtgärder. Den så kallade kvartetten för fred i Mellanöstern poängterar vikten av fortsatt nödhjälp utan hinder.
Palestiniernas största parti, Hamas, kallar beslutet för vad det är, nämligen en krigsförklaring mot hela det palestinska folket.
*
Trots att palestinierna kanske aldrig befunnit sig i en svårare situation talas det allt mer om en ”öppning för fred”. Kvartetten, med USA som ledande kraft, planerar att genomföra en fredskonferens i november. Palestiniernas president Mahmoud Abbas har de senaste månaderna hållit åtskilliga möten med den israeliska premiärministern.
En förklaring till att det talas om fred just nu är att palestinierna är oerhört svaga och tillbakapressade, vilket förvärrats av splittringen mellan Hamas och Fatah och enhetsregeringens kollaps i juni. Västvärlden och Israel ser sin chans att stärka de palestinska ledare som är villiga att kompromissa bort det palestinska folkets rättigheter, det vill säga Abbas och hans regering på Västbanken, samtidigt som man trappar upp fientligheterna mot Hamas och pressar ner palestinierna i Gaza i än djupare misär.
Hamas har på goda grunder fördömt fredskonferensen och kritiserat Abbas för att han fortsätter möta dem som står bakom aggressionen mot det palestinska folket. Abbas blir, menar Hamas, ett redskap för USA:s och Israels intressen i Mellanöstern.
Mustafa Barghouti, informationsminister i den kortlivade enhetsregeringen och ledare för Palestinska nationella initiativet, har manat alla palestinska organisationer att avvisa förhandlingar med Israel, eftersom ockupationsmakten agerar för att sabotera möjligheten att skapa en livskraftig palestinsk stat.
Trots att palestinierna kanske aldrig befunnit sig i en svårare situation talas det allt mer om en ”öppning för fred”. Kvartetten, med USA som ledande kraft, planerar att genomföra en fredskonferens i november. Palestiniernas president Mahmoud Abbas har de senaste månaderna hållit åtskilliga möten med den israeliska premiärministern.
En förklaring till att det talas om fred just nu är att palestinierna är oerhört svaga och tillbakapressade, vilket förvärrats av splittringen mellan Hamas och Fatah och enhetsregeringens kollaps i juni. Västvärlden och Israel ser sin chans att stärka de palestinska ledare som är villiga att kompromissa bort det palestinska folkets rättigheter, det vill säga Abbas och hans regering på Västbanken, samtidigt som man trappar upp fientligheterna mot Hamas och pressar ner palestinierna i Gaza i än djupare misär.
Hamas har på goda grunder fördömt fredskonferensen och kritiserat Abbas för att han fortsätter möta dem som står bakom aggressionen mot det palestinska folket. Abbas blir, menar Hamas, ett redskap för USA:s och Israels intressen i Mellanöstern.
Mustafa Barghouti, informationsminister i den kortlivade enhetsregeringen och ledare för Palestinska nationella initiativet, har manat alla palestinska organisationer att avvisa förhandlingar med Israel, eftersom ockupationsmakten agerar för att sabotera möjligheten att skapa en livskraftig palestinsk stat.
*
Som om utsvältningen av 1,4 miljoner människor inte vore nog, höjs röster för mer drastiska åtgärder för att komma till rätta med ”dilemmat Gaza”. Är det inte dags att återuppta mördandet av Hamasledare? undrar Yossi Alpher.
Denne man är inte någon ensam galning, som lagt ut sin text på en sparsamt besökt sida på Internet. Nej, Yossi Alpher har varit rådgivare åt premiärminister Ehud Barak och lett Jaffacentret för strategiska studier vid universitetet i Tel Aviv. Hans text publicerades förra veckan i det av EU finansierade nyhetsbrevet på Internet, Bitterle-mons.org, och i måndags trycktes artikeln i den libanesiska tidningen The Daily Star.
Under rubriken ”Halshugg ledarskapet” beskriver han Hamas ”terroristhandlingar” som huvudproblemet, någon ockupation eller israeliskt förtryck nämns inte. ”Terrorn” ger Israel rätt att agera.
Som en kritiserad, men samtidigt väl fungerande åtgärd, menar Yossi Alpher att Israel borde överväga att mörda de nuvarande ledarna i Hamas, precis som ockupationsmakten våren 2004 dödade shejk Ahmed Yassin och Abdul Aziz Ratizi.
Den tidigare regeringsrådgivaren Alpher inser att detta skulle kunna orsaka större protester än händelserna 2004, eftersom det idag handlar om att avrätta folkvalda politiker. Men han konstaterar ändå att riktade mord är en jämförelsevis ”rättvis” och ”billig” taktik för att skapa lugn i Gaza. Och det även om lugnet bara varar till dess att organisationen fått fram nya ledare.
Som om utsvältningen av 1,4 miljoner människor inte vore nog, höjs röster för mer drastiska åtgärder för att komma till rätta med ”dilemmat Gaza”. Är det inte dags att återuppta mördandet av Hamasledare? undrar Yossi Alpher.
Denne man är inte någon ensam galning, som lagt ut sin text på en sparsamt besökt sida på Internet. Nej, Yossi Alpher har varit rådgivare åt premiärminister Ehud Barak och lett Jaffacentret för strategiska studier vid universitetet i Tel Aviv. Hans text publicerades förra veckan i det av EU finansierade nyhetsbrevet på Internet, Bitterle-mons.org, och i måndags trycktes artikeln i den libanesiska tidningen The Daily Star.
Under rubriken ”Halshugg ledarskapet” beskriver han Hamas ”terroristhandlingar” som huvudproblemet, någon ockupation eller israeliskt förtryck nämns inte. ”Terrorn” ger Israel rätt att agera.
Som en kritiserad, men samtidigt väl fungerande åtgärd, menar Yossi Alpher att Israel borde överväga att mörda de nuvarande ledarna i Hamas, precis som ockupationsmakten våren 2004 dödade shejk Ahmed Yassin och Abdul Aziz Ratizi.
Den tidigare regeringsrådgivaren Alpher inser att detta skulle kunna orsaka större protester än händelserna 2004, eftersom det idag handlar om att avrätta folkvalda politiker. Men han konstaterar ändå att riktade mord är en jämförelsevis ”rättvis” och ”billig” taktik för att skapa lugn i Gaza. Och det även om lugnet bara varar till dess att organisationen fått fram nya ledare.
*
Yossi Alphers uttalanden ligger, tragiskt nog, i linje med den officiella israeliska politiken. Fattiga, krigsdrabbade sudaneser på flykt resulterar i vackra fraser om ”biblisk barmhärtighet”. Palestinier däremot betraktas kort och gott som fiender, som kan svältas ut och till och med mördas.
PATRIK PAULOV
Proletären 39, 2007
Yossi Alphers uttalanden ligger, tragiskt nog, i linje med den officiella israeliska politiken. Fattiga, krigsdrabbade sudaneser på flykt resulterar i vackra fraser om ”biblisk barmhärtighet”. Palestinier däremot betraktas kort och gott som fiender, som kan svältas ut och till och med mördas.
PATRIK PAULOV
Proletären 39, 2007