Upptrappat bosättarvåld i Hebron

Bosättarnas ockupation av en fastighet i östra Hebron fick i förra veckan ett blodigt slut. Inte för ockupanterna utan för deras omgivning.

I två veckor har rykten om en utrymning av huset intensifierats. Bosättarna började attackera polis och militär men gick framförallt på det palestinska grannskapet. Hus bombarderades dagligen med stenar, flaskor och smällare. Gäng av bosättare gav sig på palestinier med tillhyggen. Hundar bussades på dem. Butiker utsattes för inbrottsförsök och vandaliseringar. En moské med tillhörande begravningsplats har blivit skändad med klotter som ’Muhammed var ett svin’.

Kaoset sprider sig
På andra sidan en dalgång från det ockuperade huset sett ligger den gigantiska bosättningen Kiryat Arba med 5000 invånare. Här klippte bosättarna själva hål på det stängsel som skulle skydda bosättningen. Detta för att lättare kunna attackera palestinierna bosatta i dalgången. Vattentankar och paraboler vältes ner från taken. Flera hus sattes i brand. Attackerna eskalerade när en bosättare på nära håll sköt ner två palestinier. Då han skulle avväpnas öppnade ytterligare beväpnade bosättare eld med automatvapen in i ett bostadshus. Fyra palestinier skottskadades, två allvarligt.

I Hebrons gamla stad ockuperades ytterligare ett hus. Det vandaliserades och eldades upp senare samma kväll. Runt samtliga bosättningar i Hebron drog maskerade gäng runt och attackerade allt i sin väg, och de satte eld på bilar och hus.

Prislappstaktiken
Många attacker var väl koordinerade. Bosättarna har gått ut öppet med sin taktik som de kallar ”prislappstaktiken”. Om de möts av en motgång, som tex en vräkning, ska det kosta. De uppmanar sina sympatisörer att verka för att kaos ska utbryta. Runtom på Västbanken har liknande våldsaktioner utförts.
Israelsik polis och militär har med få undantag, mött våldet med total passivitet. I många fall underlättade de det.

Soldater kan ofta ses stå och titta på medan bosättarna kastar sten. Det eldhärjade huset i gamla staden ligger under uppsikt av två militärposteringar, en tio meter ifrån. På en direkt fråga till en av soldaterna om varför de inte ingrep, svarar han ”jag såg inget, jag tittade norrut”.

Under de värsta attackerna i dalen arresterade armén alla unga palestinska män och tillät fler bosättare att ansluta sig. Inte förrän flera timmar efter skottlossningen i dalen tog armén kontroll över området.
Trots att soldaterna själva attackeras, bla med syra, och många säger att de ogillar och skäms över bosättarna, är soldaterna ovilliga att ingripa. Många är rädda för bosättarna, som sägs sakna spärrar.
Om däremot palestinierna försvarar sig vaknar armén till liv. Motståndet möts med tårgas och gummimantlade stålkulor.

Pogromer
Det var i mars 2007 som huset ockuperades. Det skedde efter ett misslyckat försök att med hjälp av en palestinsk mellanhand köpa huset. De kallade det själva för ”fredshuset”. Men huset har varit helt annat än fredligt.

Det har fungerat som en samlingsplats för israeliska extremister och som en bas för attacker mot omgivningen. Huset är en del i ett projekt att binda samman Kiryat Arba, Västbankens äldsta bosättning, med andra bosättningar närmare centrum.

De ständiga trakasserierna mot invånarna i området syftar till att förmå dem att flytta. Ehud Olmert, Israels premiärminister använde det kontroversiella ordet pogrom för att beskriva situationen. Ett ord som annars används för att beskriva fördrivningar av judar.

Statligt stödda
I flera rättegångar har bosättarna fått rätt. Men eftersom huset ligger på ockuperad mark krävs ett myndighetsbeslut. Därför har bosätarna trots allt vräkts.

De styrande i Israel vill undvika negativ publicitet som kan äventyra förbindelserna med väst. Därför har de också fördömt våldet med skarpa ordalag i media.

Men faktum kvarstår att ordningsmakten agerar slapphänt. Bosättarna riskerar sällan straff. Israeliska politiker spelar ofta på myten om de okontrollerbara, galna bosättarna. Men bosättningarna på Västbanken är statliga projekt, finansiellt stödda med subventioner och bidrag. Framför allt skyddade av militären.

Att fly?
Även om många palestinier är rädda är kampviljan och humorn alltid närvarande. ”Att flytta? Att fly?”. Abu Muhammed, en medelålders palestinsk man ser frågande ut. Han har själv blivit beskjuten på sitt tak av en bosättarprickskytt. ”Ingen i det här området har flyttat eller kommer att göra det. Man kan inte fly döden och vi är inte rädda för den.”

GUSTAV KARLSSON, Västbanken
Proletären 50, 2008