Wiehe vill stoppa matchen igen

1975 spelades tennisturneringen Davis Cup mellan Sverige och Chile i Båstad. I protest mot att den fascistiska Pinochetdiktaturen tilläts delta i ett internationellt sportevenemang samlades det till massiva demonstrationer.

Hoola Bandoola Band bidrog med att spela in vad som blivit en klassiker, Mikael Wiehes sång ”Stoppa matchen”.
I mars spelar Israel Davis Cup-tennis i Malmö, i efterdyningarna av kriget i Gaza.

Det är lätt att dra paralleller till Chilematchen 1975. Nu som då planeras protester, och Mikael Wiehe tar än en gång ställning mot terror och förtryck. Han har skrivit en uppdaterad version av klassikern från 1975.

– Det var publiktrycket som motiverade att skriva en ny text, förklarar Mikael Wiehe för Proletären. När det blev känt att Israel ska delta i Davis Cup var det många som kopplade det till mig och kom med förslag på hur texten kunde skrivas om. Men när jag läste förslagen tänkte jag, det är bäst jag gör det själv.

Ingen ny version
Mikael Wiehe har förklarat att han inte själv kommer att framföra den nya versionen, men däremot låter han alla som vill spela in sin egen version.

– Det riskerar bli en smula patetiskt om jag gör en cover på min egen låt. Däremot tycker jag det är oerhört roligt om någon annan vill göra det. Då kommer den att låta annorlunda och kanske kännas mer ”idag” än om jag ska göra en version som påminner om en låt jag spelade in för 35 år sedan.

På hemsidan www.stoppamatchen.se har en tävling utlysts, där den bästa tolkningen av den nyskrivna ”Stoppa matchen” skall koras.

– Det visste jag inte, vad kul, utbrister Mikael Wiehe.

Mikael Wiehe säger att han inte är insatt i sport, och det kan kanske tyckas märkligt att intervjua en musiker om idrott. Men han tar ställning i den politiska debatten, och har aldrig varit rädd för att med musiken som verktyg föra fram ett politiskt budskap.

I en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet skrev Mikael Wiehe nyligen att Israel-Palestinakonflikten funnits som en bakgrund till hela hans liv.

– Om jag blir riktigt gammal kanske jag får uppleva ett slut på konflikten, spekulerar han. Sett i backspegeln finns det en järnhård konsekvens i Israels agerande. De har inlemmat nya områden med nya bosättningar och drivit ut fler palestinier. Jag tror bara USA kan få Israel att ändra politik, och det gör mig inte så våldsamt hoppfull.  
Solidaritet ger resultat

Ändå har Mikael Wiehe fått uppleva hur ett enträget och långvarigt solidaritetsarbete faktiskt kan ge resultat. I kampen mot apartheidsystemet i Sydafrika var Mikael Wiehe en av frontfigurerna.

ANC-galan i Göteborg 1985 arrangerades på bland andra Mikael Wiehes initiativ, och samlade ett imponerande artistuppbåd. En påminnelse om bredden i solidariteten med ANC och på uppslutningen bakom kravet på bojkott av Sydafrika. 

– Sydafrika utmålades av somliga som den fria världens korsfarare på den afrikanska kontinenten, precis som Israel framställs som den enda demokratiska staten i Mellanöstern idag, påminner Mikael Wiehe. Men världsopinionen var så stark att den lyckades tvinga fram ett åtminstone officiellt ställningstagande mot apartheid.

– Det var en minoritet som försvarade apartheidsystemet, de som hade ekonomiska intressen i Sydafrika. Det var, för att göra en maoistisk analys, folket mot överheten i kampen mot apartheid. Det var en oerhörd bredd. Det fanns ett starkt stöd även bland liberaler och socialdemokrater för att avskaffa apartheid.

Nya förutsättningar
Även om likheterna mellan dagens Israel och Sydafrika på sin tid är tydliga menar Mikael Wiehe att förutsättningarna för att bedriva solidaritetsarbete förändrats.

– För 25 år sedan var fortfarande begrepp som solidaritet levande och relevant för väldigt många. Mycket av dagens motstånd mot samhället och världsordningen tar sig någon sorts identitetsuttryck. Man talar om rätten att vara som individ på olika sätt. Det är berättigat, men de kollektiva aktionerna där man talar om ekonomi, klass och utsugning har inte samma genomslag nu som för 30 år sedan. Det kan jag tycka är synd.

Det politiska ställningstagandet är självklart för Mikael Wiehe, och något som de flesta människor nog förknippar honom med, även om han i första hand är låtskrivare och musiker.

Varken på den politiska eller musikaliska fronten ligger han på latsidan. På frågan om vilka aktuella politiska frågor som engagerar honom är det omedelbara svaret utvecklingen i Latinamerika.

– Jag följer med stort intresse hur Latinamerika på olika sätt markerar sitt oberoende gentemot USA och hur Kuba släppts in i den latinamerikanska världen.

Även den svenska politiken engagerar Mikael Wiehe där ökade klassklyftor, arbetslösheten och bristen på integration särskilt engagerar honom.

Ny skiva
De som väntar på nya projekt från Mikael Wiehe behöver inte känna sig lottlösa. I februari släpps en ny skiva med efterföljande turné.

Att det i år är tio år sedan vännen och kollegan Björn Afzelius gick ur tiden uppmärksammar Mikael Wiehe med att ge ut tre gemensamma livekonserter i en cd-box.

– Sedan har jag samlat 157 av mina bästa låtar på 13 cd-skivor och skrivit långa berättelser till låtarna i en stor bok som kommer i september. Då kommer det också, lagom till bokmässan, en bok om Hoola Bandoola Band där jag och de andra medlemmarna medverkar med intervjuer. Det är väl det som händer den närmaste tiden.

Mikael Wiehe låter sig ständigt ta intryck och inspireras av nya genrer och stilar, och han försöker hitta nya samarbetspartners och projekt.

– Allt jag inte tror att jag redan kan, inspirerar mig. För några år sedan sa jag i en intervju att hip-hop, det kan jag inte göra med trovärdighet. Det är klart jag inte passar i guldkedjor och bak och framvänd keps, men jag inspireras av både beats och attityder.

Mer än politik
Han har både kärleksfullt och raljerande beskrivits som en ”plakatpolitisk pekpinnetrubadur”, något han säger sig ta med största lugn.

– De som inte gillar det jag gör har alltid avfärdat mig så. Ibland har jag känt ett behov att tala om att jag är bredare än det uttalat politiska. Nästan dagligen blir jag kontaktad av människor som vill sjunga någon av mina sånger på bröllop, dop och begravningar. Det är inte ”Victor Jara” eller ”Stoppa matchen” de vill sjunga!

– Men du kan inte gå på en konsert med mig ut an att få lite politiska synpunkter till livs. Men inte bara. Livet är inte bara politik. Även om du träffar ditt livs kärlek i en marxist-leninistisk studiecirkel så måste du ju snacka om annat också, avslutar Mikael Wiehe.

WICTOR JOHANSSON
Proletären 6, 2009