Helgläsning: Kamp i kungariket Swaziland

Swaziland är ett av tre kvarvarande kungariken i Afrika och det enda som är en absolut monarki. Kung Mswati III är den nuvarande monarken i Swaziland, ett land som är mycket traditionellt styrt av kungen och understött av hövdingar och religiösa ledare.

1973 förbjöds alla politiska partier och undantagstillstånd infördes.

Idag existerar en konstitution men eftersom den inte följs praktiskt och alla inom det juridiska systemet är handplockade av kungen så finns det ingen rättvisa i domstolarna.

Swaziland idag är ett land med enorm fattigdom och en stagnerande ekonomi.

Enligt Swaziland household income and expenditure survey lever ca 69 procent av landets befolkning under fattigdomsgränsen på ca 100 sek per månad. HIV/AIDS är näst efter fattigdomen det största problemet, 26 procent av alla personer mellan 15-49 år är infekterade enlig 06/07 Swaziland Demographic Health Survey men mörkertalet är stort och siffran har varit högre i andra mätningar. Swaziland har nu den lägsta medellivslängden i hela Afrika.

Enorm rikedom
Samtidigt är kungen och hans familj enormt rika och har full tillgång till statens tillgångar för privat bruk. Nyligen åkte kungen med sina 13 hustrur och tjänstefolk med privatjet till Dubai på shoppingresa till en kostnad av ca 25 miljoner kronor, samtidigt som HIV-medicinen ransonerats ned till hälften för de behövande.

Detta ledde till enorma protester ledda av i huvudsak kvinnor, något väldigt ovanligt i det traditionella och mansdominerade Swaziland.

PUDEMO – Peoples United Democratic Movement, bildades 1983 och är rörelsen som i huvudsak står för det politiska motståndet och vars mål är att införa flerpartisystem och demokrati. Rörelsen kan närmast liknas vid ANC (vilka de även delvis har stöd från) under apartheidtiden och kampen har hårdnat betydligt de senaste åren. Från demonstrationer med uppemot 20000 deltagare (i ett land med drygt 1 miljon invånare) till mera militanta metoder.

PUDEMO har en bred folklig förankring främst i städerna. Förföljandet av företrädarna av PUDEMO har ökat i takt med organisationens styrka och kulminerade den 8 augusti med mordförsöket på Timothy M. Sibandze, en regional ledare av PUDEMO. Under vår vistelse i Swaziland fick vi möjlighet att träffa Timothy och andra personer inom PUDEMO.

Vi åkte ut till Moneni som är en av kåkstäderna untanför Manzini, ironiskt nog betyder Moneni girighet på svenska.

Situationen i Moneni är mycket svår med total fattigdom och utbredd alkoholism.

Genom staden går vattenledningen till privatskolan ett stenkast bort. En skola dit ingen av invånarna i Moneni har råd att skicka sina barn. Folket i Moneni hämtar sitt vatten i en förorenad gyttjepöl en bit bort.
Finns hopp i misären

Men det finns även hopp i misären. Vi träffade en grupp ungdomar som organiserat sig och bildat en kulturförening. Gruppen kallar sig för ”The ice breakers” och försöker nå ut med sitt politiska budskap genom sång, dans, poesi och teater vid olika lokala arrangemang trots en icke existerande budget. PUDEMO var drivkraften bakom bildandet av gruppen.

Dagen efter det första besöket i Moneni åkte vi till huvudstaden Mbabane och träffade Timothy M. Sibandze. För att få tala ostört gick vi till några bänkar bakom ett större shoppingcenter och samtalet avbröts emellanåt av varutransporter och barn som samlade tomglas runt omkring oss.

Han berättar om hur han för ca 3 månader sedan vid ett stormöte kallat ”folkets parlament” vilket i verkligheten är att det lokala styret sammankallar sina undersåtar för att diskutera lokalpolitik. Dock är det mycket svårt att få taltid om man inte tillhör ”rätt” släkt.

Tal mot regeringen
Timothy får efter att han sagt att han bara ska prata om jordbruksförbättringar komma upp i talarstolen. Väl där hinner han prata i en och en halv minut innan mikrofonen stängs av. På den korta tiden hinner han få en hel del applåder av publiken för hans kritik av regimen och hans korta tal blev direktsänt av nationell tv.

En månad senare går han en eftermiddag i Lobamba, staden där han bor som även är regimens högkvarter och klasskillnaderna där är enorma.

Han blir förföljd av två traditionellt klädda män som plötsligt kommer upp bakifrån och hugger honom med ett spjut i axeln. Han faller omkull stucken i magen samtidigt som de sparkar honom. En av männen försöker dra ut spjutet som fastnat i Timothys mage, när han lyckas har Timothy greppat det och avväpnar mannen. När de attackerar igen sticker han en av männen i bröstet och mannen avlider omedelbart. Den andra förövaren flyr med Timothys anteckningsbok.

Polis ankommer till platsen men ger honom ingen hjälp och vägrar att köra honom till sjukhuset med motivationen ”vi väntar på en liksäck till den döde”.

Attackerad av regimen
Till slut lyckas han kraftigt blödande ta sig därifrån och får hjälp av en lärare som kör honom till brandstationen eftersom han inte har någon telefon och inte tillräckligt med bensin för att köra honom hela vägen till sjukhuset. Där tillkallas ambulans som kör honom till sjukhuset i Mbabane där läkarna har gått i strejk och han erbjuds endast ett lättare förband. Han sänds vidare till sjukhuset i Manzini där han blir opererad och får stanna i tio dagar.

Enligt Timothy var det inga tvivel om att männen som attackerade gjorde så på uppdrag av regimen och han ger inte mycket för polisens version om att det var ett rån. Eftersom han är en fattig man, de högg med spjut inte kniv eller liknande och för att de högg honom i ryggen, utan några krav på pengar och det enda som blev stulet var hans anteckningsbok.

När vi träffar Timothy lever han på olika platser och kan inte återvända hem eftersom den andra gärningsmannen fortfarande är på fri fot och nya attentat inte kan uteslutas.

Spänningarna ökar
Detta är situationen i Swaziland men enligt PUDEMO har den politiska medvetenheten och spänningarna ökat. Nyligen tillsatte kungen en premiärminister var första beslut var att arrestera PUDEMOS ledare Mario Masuku. Uppenbarligen ses rörelsen som ett hot mot regimen, och de försöker göra allt för att de inte ska växa. Trots detta fortsätter PUDEMO  kampen för att införa demokrati och för att öka folkets revolutionära medvetenhet.

ANDERS JOHANSSON & VERONIKA VIKLUND
Proletären nr 51-52, 2008-2009