Kommer ANC att sätta fart på omfördelningen av jord?

ANC-regeringen meddelade förra veckan att Sydafrika för första gången
har konfiskerat en storfarm från dess vita ägare. Det görs som en del i
den pågående jordreformen, som syftar till att ge tillbaka mark som
under apartheidtiden stals från de svarta.



Den aktuella farmen på 25.000 hektar ligger i Norra Kapprovinsen och
ägdes av den evangeliskt lutherska kyrkan. Efter att 471 familjer,
bland dem många arbetare på farmen, gjort anspråk på marken, försökte
den statliga kommissionen för markrättigheter att förhandla med kyrkan
om att sälja till ett acceptabelt pris. Det misslyckades, vilket ledde
till att staten tvångsinlöste farmen för motsvarande 35 miljoner
kronor, hälften av den summa ägaren krävt.



Tidigare har jordreformen baserats på att vita frivilligt gått med på
att sälja sin mark, vilket gett ett magerat resultat. Att ANC insett
att det krävs tvångsåtgärder för att få de vita att lämna ifrån sig
”sina” rikedomar ger hopp åt de miljoner svarta, som i tretton års tid
väntat på att ANC ska uppfylla sina löften om en genomgripande
omfördelning av landets rikedomar.



De rika är fortsatt rika

Efter att det rasistiska apartheidsystemet avskaffades 1994 har
ägandeförhållandena i landet i stort sett förblivit orörda. Fortfarande
ägs omkring 80 procent av all mark av vita. Jordreformen har endast
resulterat i att fyra procent har omfördelats till svarta jordlösa
bönder. Regeringens officiella mål är att 30 procent av marken ska ägas
av icke vita senast 2014, ett högst orealistiskt mål om inte tempot i
reformen skruvas upp kraftigt.



Ben Cousins, jordbruksexpert vid University of Western Cape, är en av
dem som skarpt kritiserat ANC-regeringens politik. I en intervju för
sydafrikanska tidningen Mail & Guardian konstaterar han att
jordreformsprogrammet befinner sig i en djup kris, då framstegen är små
och långsamma.



Dessutom undergrävs det positiva som skett av att vita jordägare agerar
på samma sätt som de gjorde under apartheidtiden. Under de tretton åren
av ANC-styre har, enligt Cousins, närmare en miljon svarta arbetare och
deras familjer fördrivits från sina hem och marker.

”…vi måste ställa detta [den orättvisa jordfördelningen] till rätta då
det är tydligt att jordfrågan är symboliskt väldigt viktig. Många
sydafrikaner reagerade mycket positivt på det som hände i Zimbabwe
därför att de såg det som en historisk orättvisa som rättades till”,
säger Ben Cousins.



Den australienske journalisten John Pilger, som bevakat utvecklingen i
Sydafrika sedan 1960-talet, framför en liknande kritik. I sin nyutkomna
bok ”Friheten får vänta”, beskriver han ett land där den överväldigande
majoriteten av de svarta lever kvar i klassförtryckets apartheidsystem.
Det nya är att en liten grupp svarta, bland dem tidigare ledare i
kampen mot apartheid, fått plats i företagens styrelserum och flyttat
in i lyxvillor som tidigare var förbehållna de vita.



Zimbabwe hyllat

Också Pilger noterar att den syd-afrikanska regeringens hantering av
jordfrågan fått många svarta att uppskatta grannlandet Zimbabwe, där
jordreformen resulterat i en grundläggande förändring av
ägandeförhållandena. Detta tydliggjordes i april 2004 när Zimbabwes
president Robert Mugabe var på plats i Sydafrika för att fira
ANC-ledaren Thabo Mbekis andra period som president. Till
världspressens förvåning möttes Mugabe av en stående ovation från den
svarta folkmassan. Pilger citerar författaren Bryan Rostrons
beskrivning av händelsen: ”…ett symboliskt uttryck för uppskattning av
en afrikansk ledare som enligt många fattiga svartas åsikt har gett
dessa giriga vita betalt för en alltför gammal ost”.



Beslutet att tvångsinlösa farmen i Norra Kapprovinsen visar att
ANC-regeringen är pressad att visa resultat. Om det blir ett undantag
eller startskottet för att uppfylla gamla löften får framtiden utvisa.
Den ansvarige ministern, Lulu Xingwana, förklarade dock i förra veckan
att Sydafrika inte tänker genomföra landkonfiskationer liknande de i
Zimbabwe.



PATRIK PAULOV

Proletären 8, 2007