Lojalitet med Obama på Natos toppmöte

Detta var det minsta möjliga antalet utan att öppna dörren för de motsättningar som finns inom Nato. Men den begränsade europeiska eskaleringen är ändå allvarlig och skall ses som en politisk lojalitetsförklaring gentemot USA.

Som en del i eskaleringen från amerikansk och europeisk sida riskerar nu Pakistan att dras in än mer i Afghanistankriget. Det långsiktiga målet är att använda Afghanistan som en bas för aggression i alla väderstreck, i norr mot de energirika centralasiatiska republikerna, i syd och väst mot Iran och i öst mot Pakistan.

Inringning av Kina
Ockupationen av Afghanistan skall dessutom ses som en del i USA:s strategiska inringning av kinesiska folkrepubliken. USA har 38.000 av de 70.000 utländska ockupationssoldaterna men de är betydligt mer inblandade i strider än de europeiska styrkorna. Genom att sätta in ytterligare 21.000 soldater kommer USA att ha över 60.000 militärer i landet.

På Natomötet krävde den amerikanske presidenten Barack Obama av sina underlydande i Europa dessutom ett ökat europeiskt stöd vad gäller transport och underhåll i krigföringen av flera orsaker.

Dels för att lasta över kostnader på andra men även med strategin att binda upp Europa i Afghanistan. I spelet mellan ockupationsmakterna finns flera bottnar; de europeiska länderna vill ha ett finger med i spelet om Afghanistan så att landet inte blir ett rent amerikanskt protektorat samtidigt som man oroar sig för att ockupationen kommer att misslyckas.

Men de europeiska makterna vill heller inte dras in ett krig som den allmänna opinionen blir alltmer kritisk till – 30.000 människor demonstrerade i Strasbourg mot kriget – och som kostar alltmer för varje månad som går. Därav den begränsade insatsen i förhållande till USA:s krav.

Brown ivrigast
Inte helt oväntat var det Storbritannien av de europeiska staterna som genom den socialdemokratiske premiärministern Gordon Brown ivrigast kom att propagera för mer soldater. Redan tidigare hade Storbritannien lovat Obama 1000 soldater för att försöka få andra med på samma linje.

Storbritannien har för närvarande 8.100 soldater i Afghanistan, men Obama hade under mötet pressat på för att britterna skulle sända ytterligare 2.000-3.000 militärer att stationeras i landet på permanent basis. Gordon Brown mötte dock tufft motstånd inom regeringen, inkluderande från finansdepartementet som blockerade den extra utökningen på ekonomiska grunder.

Brown fick heller inte med sig den franske presidenten Nicolas Sarkozy, som avvisade ytterligare trupp från Frankrike och som endast gick med på att sända 150 militärpoliser som skall ansvara för polisutbildning. Tysklands Angela Merkel vidhöll ett tidigare åtagande att utöka styrkan med 600 man till 4.100 soldater. Tyskarna är placerade i den norra delen av landet som fram tills nu har betraktats som den lugnare delen.

Fogh Rasmussen
Trots de intressemotsättningar som finns mellan axeln Tyskland-Frankrike och USA så var Natomötet ändå en uppvisning i stöd för rätten att intervenera varhelst imperialismens intressen så kräver. Så yppades ingen kritik mot de amerikanska anfall med obemannade flygplan som numera dagligen riktas mot pakistanskt område och som lett till hundratals offer bland civilbefolkningen och som tvingat tiotusentals människor att fly.

Likaså drev Obama, Merkel och Sarkozy igenom att den danske statsministern Anders Fogh Rasmussen ska tillsättas som Natos generalsekreterare. Under Bush-anhängaren Fogh Rasmussen deltog Danmark i det folkrättsvidriga kriget mot Irak. Han är mannen som personifierade försvaret av de provokativa Mohammedteckningarna och som tillhör den danska borgarklassens mest aggressiva flygel. Turkiets opposition mot Fogh Rasmussen tystades genom att landet fick ett antal poster inom Nato och med löften om snabbare EU-inträde.

Valet av Anders Fogh Rasmussen är en signal om någon om Natos aggressiva inriktning. Trots finanskris och inrikespolitiska svårigheter i alla kapitalistiska länder kännetecknas världen av reaktion och fortsatt USA-offensiv. Därtill är motkrafterna för svaga och obetydliga. I samband med Natomötet anslöts Kroatien och Albanien till krigsalliansen, medan en rad andra länder står på tur.

Det är en utveckling som oroar Ryssland, som på G20-mötet i London varnade för konsekvenserna av fortsatt Natoexpansion.

– Innan man fattar beslut om att expandera Natoblocket, så måste man tänka på konsekvenserna, sade Rysslands president Dmitrij Medvedev på sitt diplomatspråk, och fortsatte:

– Jag sade detta öppet till min nya vän, amerikanske presidenten Barack Obama. Nato behöver tänka på att bevara sin enighet och inte förvärra relationerna med sina grannar.

Europeisk samordning
Innan Natomötet hade Frankrike beslutat att ingå i Natos centrala kommandostrukturer, 43 år efter att dåvarande presidenten Charles de Gaulle drog sig ur Natos centrala delar och satte upp en egen oberoende kärnvapenstyrka.

En del bedömare ser det som en del av Sarkozys USA-vänlighet men ett tyngre vägande skäl är troligen att Sarkozy tog beslutet med stöd av Merkel för att likt agerandet på G20-mötet i London försöka samordna den europeiska borgarklassens agerande mot men mest i samarbete med den amerikanska imperialismen.

ERIK ANDERSON
Proletären nr 15, 2009