Rabab Amidane om förtryck och motstånd i Västsahara
”Mitt hem har stormats av marockansk polis tjugo gånger från 2005 fram tills nu.” Människorätts- och Intifadaaktivisten Rabab Amidanes vittnesmål om vad som händer i Västsahara är skakande. Det västsahariska folket utsätts i tysthet för ett brutalt förtryck av ockupationsmakten Marocko, som stöds av USA och EU.
– De flesta länderna i världen bryr sig inte om brott mot de mänskliga rättigheterna, se på Irak och Palestina. Det världens länder bryr sig om är vad de tjänar på.
Så svarar Rabab Amidane på frågan hur det kommer sig att Marocko har många vänner i väst. Hon är en 23-årig student och människorättsaktivist från El Aaiún, Västsaharas huvudstad. Hon besöker Sverige och Norge för att uppmärksamma ockupationsmakten och kungadiktaturen Marockos brott mot de mänskliga rättigheterna, och särskilt övergreppen mot de västsahariska studenterna. Sedan ockupationen inleddes 1975 har västsahariernas återkommande protestyttringar mötts med förtryck och våld.
Tre år av Intifada
– Den senaste vågen av demonstrationer, som vi kallar Intifadan, inleddes i maj 2005. Över hela Västsahara gick folk ut på gatorna med Polisarioflaggor och banderoller med krav på självbestämmande och oberoende. Trots att allt var fredligt blev svaret från Marocko brutalt, berättar Rabab Amidane.
Västsahariers hus stormades av marockansk polis. Hela familjer greps och torterades. Många fängslades.
– Vid förhören använde polisen tortyrmetoder som elchocker och sexuella övergrepp. Även skolbarn som deltog i protesterna torterades, säger Rabab Amidane.
Intifadan i Västsahara pågår fortfarande. Bland annat fortsätter mödrarna till femton unga västsaharier som försvann i maj 2005 att demonstrera i El Aaiún, trots att mödrarna varje gång misshandlas av polis. Den 25 februari i år inledde politiska fångar i det fruktade Svarta fängelset i huvudstaden en hungerstrejk.
Protester sker också i ockupationsmaktens egna städer. Eftersom det inte finns några universitet i Västsahara måste den som vill läsa vidare göra det i Marocko. Rabab Amidane berättar om vad som hände på universitetet i Marrakech i maj förra året, när hon och andra västsahariska studenter arrangerade en demonstration för Västsahara.
– Polisen bröt sig in på universitetsområdet och misshandlade oss. En av mina vänner, Soultana Khaya, blev så svårt slagen att hon miste sitt ena öga. En annan vän blev knivskuren i magen. Vissa av deltagarna dömdes till fängelse i upp till ett år. Liknande demonstrationer hölls samtidigt på universitet i andra marockanska städer.
Marocko har sedan ockupationens första dag haft som strategi att ”marockanisera” Västsahara. Förutom 160000 marockanska soldater finns idag över 200000 marockanska bosättare i Västsahara.
Svårt för de unga
– Vi vet inte hur många västsaharier som idag lever i Västsahara, men marockanerna är fler än oss, säger Rabab Amidane. Marocko tillåter oss inte att räkna befolkningen. De försöker ställa oss utanför samhället. Alla lärare och läkare i Västsahara är marockaner. Det är svårt för västsaharier att få en bra utbildning och att få jobb, särskilt om du är känd som aktivist.
Hon förklarar att det är en minoritet av de västsahariska ungdomarna som har råd med universitetsstudier i Marocko. Men även de som har ekonomiska möjligheter diskrimineras. Vissa portas från universiteten av myndigheterna som straff för att de försvarat mänskliga rättigheter.
Ungdomar, som inte ser någon framtid i det ockuperade hemlandet, vänder sig till flyktingsmugglare för att med båt försöka ta sig till Kanarieöarna. Många av dem har försvunnit och är troligtvis döda.
• Hur ser de marockanska bosättarna på ert krav på ett självständigt Västsahara?
– De flesta blandar sig inte i konflikten, de är rädda för den marockanska regeringen. Men vissa bosättare har efter uppmuntran av myndigheterna attackerat västsaharier. Det har också skett på universiteten i Marocko, svarar Rabab Amidane.
– Problemet är att marockaner från första klass får lära sig om kungens storhet och att Västsahara är en del av Marocko. De hjärntvättas med en falsk historieskrivning.
USA-allierat arabland
Att den marockanska regimen kunnat ockupera Västsahara i 32 års tid beror på dess mäktiga vänner i västvärlden. Bland de närmare 80 länder som har erkänt Västsahariska demokratiska arabrepubliken (SADR) finns inte ett enda europeiskt land och naturligtvis inte heller USA.
Tillsammans med Frankrike har USA länge varit Marockos främsta uppbackare, politiskt och militärt. Sedan ”kriget mot terrorismen” inleddes har den marockanska kungaregimen bekräftat sin ställning som en av supermaktens närmaste allierade i arabvärlden.
Men också EU legitimerar Marockos ockupation och stärker dess regim. 2005 slöt EU och Marocko ett nytt fiskeavtal värt 144 miljoner euro. Det inkluderar västsahariskt vatten, som anses vara bland de mest fiskrika i världen. Sveriges dåvarande regering röstade emot avtalet med hänvisning att ockuperat område ingick i avtalet.
– EU tjänar inget på att stödja Polisario och västsaharierna. Men genom samarbetet med Marocko kan de fiska utanför Västsahara. Jag tror att EU stöder Marocko helt enkelt för att de tjänar på det. Brott mot de mänskliga rättigheterna är inget de bryr sig om, säger Rabab Amidane.
• Vad skulle Sveriges regering kunna göra?
– Jag hoppas att Sverige ska sätta press på Marocko att sluta begå dessa övergrepp och erkänna Västsahariska demokratiska arab-republiken. Det skulle betyda mycket.
Fängslade som hämnd
Att resa runt i Europa och inför politiker, medier och studenter vittna om situationen i Västsahara är inte ofarligt. När Rabab Amidane i november förra året var i Norge stormade marockansk polis hennes hem i El Aaiún och grep hela familjen.
– Jag tror att det var en hämnd för mina aktiviteter utomlands, berättar Rabab Amidane. Min mamma och storasyster misshandlades brutalt, och de fick frågor om mig och vad jag gjorde. Min fjortonåriga syster torterades också. Min yngre bror är dömd till fem års fängelse för att han är människorättsaktivist.
• Är du inte rädd för vad du ska råka ut för när du åker tillbaka till Västsahara?
– Jag räknar med att mycket kan hända. Men jag är redo…
PATRIK PAULOV
Proletären 12, 2008
Så svarar Rabab Amidane på frågan hur det kommer sig att Marocko har många vänner i väst. Hon är en 23-årig student och människorättsaktivist från El Aaiún, Västsaharas huvudstad. Hon besöker Sverige och Norge för att uppmärksamma ockupationsmakten och kungadiktaturen Marockos brott mot de mänskliga rättigheterna, och särskilt övergreppen mot de västsahariska studenterna. Sedan ockupationen inleddes 1975 har västsahariernas återkommande protestyttringar mötts med förtryck och våld.
Tre år av Intifada
– Den senaste vågen av demonstrationer, som vi kallar Intifadan, inleddes i maj 2005. Över hela Västsahara gick folk ut på gatorna med Polisarioflaggor och banderoller med krav på självbestämmande och oberoende. Trots att allt var fredligt blev svaret från Marocko brutalt, berättar Rabab Amidane.
Västsahariers hus stormades av marockansk polis. Hela familjer greps och torterades. Många fängslades.
– Vid förhören använde polisen tortyrmetoder som elchocker och sexuella övergrepp. Även skolbarn som deltog i protesterna torterades, säger Rabab Amidane.
Intifadan i Västsahara pågår fortfarande. Bland annat fortsätter mödrarna till femton unga västsaharier som försvann i maj 2005 att demonstrera i El Aaiún, trots att mödrarna varje gång misshandlas av polis. Den 25 februari i år inledde politiska fångar i det fruktade Svarta fängelset i huvudstaden en hungerstrejk.
Protester sker också i ockupationsmaktens egna städer. Eftersom det inte finns några universitet i Västsahara måste den som vill läsa vidare göra det i Marocko. Rabab Amidane berättar om vad som hände på universitetet i Marrakech i maj förra året, när hon och andra västsahariska studenter arrangerade en demonstration för Västsahara.
– Polisen bröt sig in på universitetsområdet och misshandlade oss. En av mina vänner, Soultana Khaya, blev så svårt slagen att hon miste sitt ena öga. En annan vän blev knivskuren i magen. Vissa av deltagarna dömdes till fängelse i upp till ett år. Liknande demonstrationer hölls samtidigt på universitet i andra marockanska städer.
Marocko har sedan ockupationens första dag haft som strategi att ”marockanisera” Västsahara. Förutom 160000 marockanska soldater finns idag över 200000 marockanska bosättare i Västsahara.
Svårt för de unga
– Vi vet inte hur många västsaharier som idag lever i Västsahara, men marockanerna är fler än oss, säger Rabab Amidane. Marocko tillåter oss inte att räkna befolkningen. De försöker ställa oss utanför samhället. Alla lärare och läkare i Västsahara är marockaner. Det är svårt för västsaharier att få en bra utbildning och att få jobb, särskilt om du är känd som aktivist.
Hon förklarar att det är en minoritet av de västsahariska ungdomarna som har råd med universitetsstudier i Marocko. Men även de som har ekonomiska möjligheter diskrimineras. Vissa portas från universiteten av myndigheterna som straff för att de försvarat mänskliga rättigheter.
Ungdomar, som inte ser någon framtid i det ockuperade hemlandet, vänder sig till flyktingsmugglare för att med båt försöka ta sig till Kanarieöarna. Många av dem har försvunnit och är troligtvis döda.
• Hur ser de marockanska bosättarna på ert krav på ett självständigt Västsahara?
– De flesta blandar sig inte i konflikten, de är rädda för den marockanska regeringen. Men vissa bosättare har efter uppmuntran av myndigheterna attackerat västsaharier. Det har också skett på universiteten i Marocko, svarar Rabab Amidane.
– Problemet är att marockaner från första klass får lära sig om kungens storhet och att Västsahara är en del av Marocko. De hjärntvättas med en falsk historieskrivning.
USA-allierat arabland
Att den marockanska regimen kunnat ockupera Västsahara i 32 års tid beror på dess mäktiga vänner i västvärlden. Bland de närmare 80 länder som har erkänt Västsahariska demokratiska arabrepubliken (SADR) finns inte ett enda europeiskt land och naturligtvis inte heller USA.
Tillsammans med Frankrike har USA länge varit Marockos främsta uppbackare, politiskt och militärt. Sedan ”kriget mot terrorismen” inleddes har den marockanska kungaregimen bekräftat sin ställning som en av supermaktens närmaste allierade i arabvärlden.
Men också EU legitimerar Marockos ockupation och stärker dess regim. 2005 slöt EU och Marocko ett nytt fiskeavtal värt 144 miljoner euro. Det inkluderar västsahariskt vatten, som anses vara bland de mest fiskrika i världen. Sveriges dåvarande regering röstade emot avtalet med hänvisning att ockuperat område ingick i avtalet.
– EU tjänar inget på att stödja Polisario och västsaharierna. Men genom samarbetet med Marocko kan de fiska utanför Västsahara. Jag tror att EU stöder Marocko helt enkelt för att de tjänar på det. Brott mot de mänskliga rättigheterna är inget de bryr sig om, säger Rabab Amidane.
• Vad skulle Sveriges regering kunna göra?
– Jag hoppas att Sverige ska sätta press på Marocko att sluta begå dessa övergrepp och erkänna Västsahariska demokratiska arab-republiken. Det skulle betyda mycket.
Fängslade som hämnd
Att resa runt i Europa och inför politiker, medier och studenter vittna om situationen i Västsahara är inte ofarligt. När Rabab Amidane i november förra året var i Norge stormade marockansk polis hennes hem i El Aaiún och grep hela familjen.
– Jag tror att det var en hämnd för mina aktiviteter utomlands, berättar Rabab Amidane. Min mamma och storasyster misshandlades brutalt, och de fick frågor om mig och vad jag gjorde. Min fjortonåriga syster torterades också. Min yngre bror är dömd till fem års fängelse för att han är människorättsaktivist.
• Är du inte rädd för vad du ska råka ut för när du åker tillbaka till Västsahara?
– Jag räknar med att mycket kan hända. Men jag är redo…
PATRIK PAULOV
Proletären 12, 2008