Hoppa till huvudinnehåll
Av
partisekreterare (k)

Så konspirerar väst mot Kuba

Kuba har alltid betraktat de så kallade dissidentgrupperna som agenter för främmande makt, framförallt USA. Nu bekräftas det en gång för alla. Kubanen Carlos Serpa Maceira har i åratal utgett sig för att vara dissident. Nu träder han fram och avslöjar hur USA och västmakterna arbetar för kontrarevolutionen i Kuba.

I Carlos Serpa Maceiras hus i Havanna samlas några av dem som är aktiva i Kubas dissidentgrupper. Carlos själv är ledande och har blivit känd som Damerna i vitts journalist och rapporterar direkt till Radio Martí i Miami. Plötsligt tar hans dotter Tita upp en krita och skriver ”Frihet åt de fem hjältarna” på verandans stengolv.

Stämningen blir upprörd och Rolando Jiménez Posada, en kontrarevolutionär som nu sitter i fängelse, frågar:

– Är det sådant här du lär din dotter?

Men det som ingen vet, inte ens Carlos Serpa Macerias dotter, är att han egentligen tar dotterns parti. Han är en infiltratör för den kubanska säkerhetstjänsten och har genom långt arbete kunnat avslöja dissidenternas och kontrarevolutionärernas verksamhet.

I flera tv-dokumentärer med namnet ”Kubas skäl” som nu sänds på kubansk tv får man följa Carlos Serpa Maceiras arbete.

För tio år sedan arbetade Carlos Serpa som en statlig inspektör på Isla de Juventud. Några aktiva i en dissidentgrupp försökte värva honom och Carlos Serpa kontaktade genast säkerhetstjänsten. Beslutet togs att Carlos Serpa skulle bli agent. Han anslöt sig till ”Pineros kommitté för mänskliga rättigheter” och blev snabbt en slags talesman för gruppen.

Från den stunden blev han en ”oberoende” journalist som rapporterade från dissidentgrupperna till utländska media, framförallt till radio- och tv-kanaler i Miami, såsom Radio Martí.

Eftersom de grupper som verkar för ett störtande av socialismen i Kuba framförallt finns i Havanna flyttade Carlos Serpa till huvudstaden. Där kunde han få en unik inblick i deras verksamhet.

Allt eftersom tiden går får Carlos Serpa kontakt med fler och fler grupper. De olika konstellationerna är många, och bär namn som ”Förbundet för oberoende kubanska journalister och författare” eller ”Rådet för rapportörer av mänskliga rättigheter i Kuba”. Trots att det till synes finns många olika grupper utgörs de av nästan samma människor.

Carlos Serpa gör sig snabbt ett namn inom dessa grupper och blir ledare och tales-person för många av dem. Det är symptomatiskt att en agent för säkerhetstjänsten kan få sådant inflytande bland dissidentgrupperna.

– Det är uppenbart att ingen av dessa så kallade dissidenter har någon moral. De är bara motiverade av pengar, säger Carlos Serpa i dokumentären. De är inga patrioter, och har inte några principer.

Medlemmarna bland dissidentgrupperna ljuger om demonstrationer och manifestationer de har genomfört, och får stöd från exilgrupper. Sedan stjäl de pengarna och använder för egen vinning. Detta gäller även de kända Damerna i Vitt där pengarna och gåvorna från bland annat CANF har gett upphov till interna slitningar. Carlos Serpa noterar att avundsjukan framförallt riktas mot Damernas självutnämnde ledare Laura Pollán.

I slutet av Havannas strandpromenad Malecon smattrar femtio kubanska flaggor i vinden från havet. Flaggorna utgör antiimperialistiska tribunen där konserter brukar samla tusentals unga kubaner, som en protest mot vad som reser sig bakom flaggorna: USA:s intressekontor.

Det är härifrån dissidentgrupperna får sina pengar, sitt propagandamaterial och sin motivation.

– Jag ser USA:s intressekontor som högkvarteret varifrån taktiken och strategin för kontrarevolutionen är utarbetad, säger Carlos Serpa.

Varje onsdag håller intressekontoret öppet för kontrarevolutionärerna som framförallt använder tiden för att surfa på Internet. Några utvalda har tillgång till intressekontoret vid fler veckodagar, däribland Carlos Serpa som efter ett tag fick tillåtelse att arbeta från intressekontoret. I november 2009 får han till och med ett visum till USA, som var ordnat av Mikael Cederberg på den svenska ambassaden.

Carlos Serpa berättar i dokumentären att flera europeiska ambassader ger aktivt stöd till dissidentgrupperna, som Polens, Hollands, Tjeckiens, men också den svenska ambassaden.

En central del i intressekontorets verksamhet är Programmet för politiska flyktingar som utverkar visa och uppehållstillstånd för ”förtryckta” kubaner. Detta program har sin egen dynamik där dissidenterna i sin vilja att lämna Kuba fabricerar och ljuger ihop historier för att motivera sin flyktingstatus. Med intressekontorets goda minne.

Under den sista tiden som agent märkte Carlos Serpa en ändring i attityd från intressekontoret. Nu vill agenterna där att dissidenterna istället ska vara kvar i landet, och har börjat sprida bilden av att Kuba börjat deportera oliktänkande.

– Här kan man se hur motsägelsefull deras politik gentemot Kuba är, säger Carlos Serpas. Först uppmuntrar de människor att emigrera i ett försök att visa hur revolutionen saknar stöd, och nu vill de inte att de kontrarevolutionärer de själva konstruerade ska lämna landet, eftersom de kommer bli kvar utan några skådespelare som medverkar i deras omstörtande spel.

Som Proletären tidigare har rapporterat har även USA:s intressekontor noterat att dissidenterna framförallt bryr sig om att berika sig själva. Wikileaksdokument visar att intressekontoret har börjat visa mer intresse för en yngre generation dissidenter som inte är så knutna till de mer traditionella och korrupta grupperna. Den i väst prisbelönta bloggaren Yoani Sanchez nämns speciellt.

Yoani Sanchez har aldrig tidigare kunnat knytas till de grupper som springer på USA:s intressekontor och tar emot pengar. Inte förrän Wikileaks. I en rapport författad av Jonathan Farrar, intressekontorets chef från september 2009, beskrivs hur en högt uppsatt statstjänsteman, Bisa Williams, har ett möte med flera bloggare i Kuba.

Farrar skriver:
”Förbättrade relationer med USA är en absolut förutsättning för demokrati här, sa pionjären inom bloggande och bland Time Magazines hundrade mest inflytelserika personer XXXXX till Williams i hennes enkla lägenhet. Restriktioner skadar bara, vet du vad vi skulle kunna göra om vi kunde använda Paypal och köpa saker online med betalkort?”

Även om bloggarens namn är dolt, så finns det ingen annan kuban än Yoani Sanchez som varit på Time Magazines lista över de hundra mest inflytelserika personerna. Det går nu utmärkt att bidra till Sanchez blogg genom Paypal, något som den US-amerikanska blockaden omöjliggör för alla andra kubaner.

Efter att tv-dokumentären med Carlos Serpas avslöjanden hade sänts mottog han ett sms: ”Rom betalar sina förrädare, men föraktar dem.” Avsändare Yoani Sanzhez.

Det kan tyckas onödigt att Kuba lägger så stor vikt vid några dissidentgrupper som är så uppenbart oorganiserade och med människor som bara är ute efter att sno åt sig pengar och saker. Carlos Serpas berättelse om kontrarevolutionen i Kuba är stundtals komisk.

Men en nyss avslutad rättegång i USA ger ett helt annat allvar till situationen. Terroristen och exil-kubanen Luis Posada Carriles friades i förra veckan från alla anklagelser. Carriles var ansvarig för att ha sprängt ett kubanskt flygplan 1976 och även ett bombattentat mot ett kubanskt hotell 1997.

Carlos Serpa är nu ”bränd” som säkerhetsagent och han får andra uppgifter i Kuba. Det är ett beslut som han välkomnar och kan nu äntligen vara ärlig inför sina vänner och sin dotter.

– Jag har förlorat många vänner genom mitt arbete, och de vet nu att jag aldrig bytte sida. Min dotter Tita vet nu att jag aldrig var en förrädare.