Hoppa till huvudinnehåll
Av
Personlig assistent och Rosengårdsbo

Krönika: Både vänsterliberalerna och högerpopulisterna ignorerar oss i förorten

Det dödliga gängvåldet är en samhällskris som vänstern måste ta på allvar – annars ger vi bort frågan till högern.


Än en gång är gängkriminalitet, segregation och invandring på tapeten. Vi ser skottlossningar mitt på ljusa dagen och barn som dör i skjutningar. I Frankrike står förorter i brand, efter att en ung kille skjutits ihjäl av polisen.

Mina tankar går genast till påskkravallerna förra året då min gård i Rosengård stod i brand. Jag tänker på de bekanta jag fått se begravas med kulor i sig. Hur har våldet kunnat gå så långt? Och varför står vänstern svarslös inför denna kris i samhället?

Marx skulle ha sagt att kapitalismen i sig skapar kriminalitet. Det göder egoism, girigheten och suktandet för materiella ting. Att exploatera andra för att själv tjäna på det blir normalt.

Kapitalismen skapar otroliga ojämlikheter i samhället – och den alienation och utanförskap som gör att människor lockas ut i kriminalitet. Inte allt detta går att mäta statistiskt, men de flesta av oss kan vittna om att samhället blivit mer individualistiskt och mindre solidariskt än vad det har varit.

Ojämlikhet och fattigdom finns det gott i min stad. Faktum är att Malmö är Sveriges mest ojämlika större städer. Om man jämför Malmös rikaste bostadsområde Bellevue (Limhamn-Bunkeflo) med det fattigaste,Herrgården (Rosengård), ser man skrämmande skillnader.

2018, när våldet var som värst i Malmö, såg siffrorna ut så här: Medelinkomst var knappt 620.000 kronor i Bellevue jämfört med drygt 77.000 i Herrgården. Arbetslösheten i områdena låg på en procent jämfört med 62 procent.

Ekonomiskt bistånd låg på noll procent i Bellevue respektive 30 procent i Herrgården. Eftergymnasial utbildning låg på 64 procent respektive åtta procent. Utländsk bakgrund låg på 21 respektive 95 procent. Allt enligt SCB och Malmö kommun.

Trots att situationen förbättrats något sedan 2018 är Herrgården fortfarande det område i Sverige där störst andel av befolkningen har låg ekonomisk standard. Totalt 70 procent av invånarna lever med låg ekonomisk standard. Dessutom har området Bellevue dragit ifrån ännu mer än vad Herrgården har förbättrats.

Nästan vart fjärde barn i Malmö, 24 procent, lever i ekonomisk utsatthet. I utsatta områden är det närmare 50 procent, enligt siffror från Röda korset.

I samma undersökning framgår att de ekonomiska skillnaderna mellan barnfamiljer med svensk respektive utländsk bakgrund har ökat kraftigt. Barnfattigdomen är sju gånger så stor hos barn med utländsk härkomst.

Av alla barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer är 81,1 procent barn med utländsk bakgrund. Fyra av fem barn som lever i ekonomisk utsatthet har utländsk bakgrund.

En grupp där barnfattigdomen vuxit mycket är barn till utlandsfödda ensamstående mammor, som ökat från 42,1 till 49,5 procent sedan 2016. Detta kan jämföras med 1,2 procent av de barn som har föräldrar med svensk bakgrund som lever tillsammans.

Jag hade kunnat fylla hela Proletären med statistik som visar att gängvåldet i Malmö och i Sverige grundar sig i kapitalism och ojämlikhet. Varför vinner högerpopulisterna debatten då?

Jag tror att det beror på två saker. Det första är att högern är mycket bättre än vänstern på att spela på känslor. Det andra är att många tar överrepresentationen av personer med utländsk bakgrund i gängkriminalitet som en ursäkt för rasism, istället för att inse att rasism och klass hör ihop.

Om vi börjar med första anledningen, så är skjutvapenvåldet något väldigt nytt i Sverige, och något som skrämmer livet ur folk. Men istället för att hantera det som en krissituation plockar vissa inom vänstern hellre fram grafer som visar att det dödliga våldet minsann har minskat över tid. Vilket är tämligen irrelevant i detta sammanhang. 

Vad jag skulle kalla för ett rent förlöjligande av folks oro, från vissa delar av vänstern, har gjort att SD och andra reaktionära krafter fått mer luft under vingarna. Men det finns platser där de traditionella högerpopulisterna inte ökat nämnvärt, nämligen förorterna. Alltså de områden som främst drabbas av skjutningar.

SD spelar främst på ”etniska svenskars” rädsla för att våldet ska sprida sig till deras idylliska villakvarter. Men vilka har både ”vänstern” och högerfascisterna totalt ignorerat? Jo, vi som bor i förorten.

Istället är det partier som Nyans som försöker vinna förortsbor. De har lovat skydd mot islamofobi och ett slut på gatuvåldet, och de var bara några få röster från att komma in i Malmö kommunfullmäktige. I valdistriktet Rosengård centrum fick Nyans över 30 procent av rösterna (men bara ungefär hälften av de röstberättigade i Rosengård röstar).

Gatuvåldet och skjutningarna i Sverige är en kris. Att barn mördar – och mördas – är en kris. Vänstern måste ta vår rädsla och förtvivlan på allvar.

Därmed inte sagt att ”Sverigedemokraterna har haft rätt hela tiden”, som de själva älskar att påpeka. De har helt fel analys, även om de vunnit väljare på det. De har tagit en krissituation (skjutvåldet), gett en rasistisk förklaring och krävt lösningar därefter.

Verkligheten ser annorlunda ut. Dålig integration och utanförskapet det skapar är centrala delar i problemen. Inte att invandrare skulle ha någon våldsam eller farlig kultur, såsom bruna politiker hävdar.

Problemen vi ser är också resultat av rasism. Infödda svenskar hade 2019 till exempel 40 procent högre lön än utrikes födda. Men den här rasismen är en klassfråga. Inte en enda gång har jag hört Nooshi eller Sjöstedt säga det i en partiledardebatt.

Segregation och gängvåld har skapat djupa sår i samhället. Ungdomar skjuts ihjäl och förorter sätts i brand. Det är en kris och vi bör behandla det på det sättet. Annars ger vi bort frågan till de högerextrema och borgarna.