Hoppa till huvudinnehåll
Av
alexandra.nylund@proletaren.se

Krönika: Fräscha brudar med sunkiga villkor

Gigjätten Foodora vill locka fler kvinnor till företaget, genom att erbjuda "coola" designerkläder.


– Sammanfattningsvis signalerar min lilla kollektion välmående riders, fräschör, coolt och spännande. Precis som den känsla man vill ha när maten landar framför dörren.

Orden är entreprenören och designern Per Holknekts och kollektionen han beskriver är hans senaste – arbetskläder för Foodoras kvinnliga bud, eller ”riders” som Foodora kallar dem. Ambitionen med de ”fräscha” arbetskläderna är enligt Foodora att locka fler kvinnor till företaget.

Jag blir nästan full i skratt när jag läser det. Ett företag som gjort sig känt för usla arbetsvillkor vill locka arbetare – med coola kläder?

Ser framför mig ett konferensrum med grubblande chefer som diskuterar. Rynkade pannor och olika världsfrånvända idéer skrivs upp på en whiteboard...

Efter många om och men kommer de på det! Varken goda arbetsvillkor eller rimlig lön är lösningen, utan samma skrikrosa kläder som männen bär – fast framtagna av en känd designer. Det är vad kvinnor vill ha!

Vad tror de ska hända nu? Att kvinnor börjar söka sig till gigjätten för att de så gärna vill få kränga på sig Holknekts specialdesignade cykelbudsoverall? Seriöst?

Jag kan lova att det inte är avsaknaden av ”småkaxiga” kläder (Holknekts beskrivning igen) som gör att kvinnor ratar dem. Det är arbetsvillkoren.

News Machine, ett oberoende bevakningsföretag för webbaserade nyheter, gjorde 2022 en genomgång av medierapporteringen kring Foodora och tre andra betydligt mindre matbudsfirmor.

De begrepp som var signifikativa för publiciteten kring matbudsfirmorna under åren 2020-2022 var: få arbetstimmar, exploatering, stress, press, modernt slaveri, osäkra villkor, olyckor, usla anställningsvillkor, undermålig utrustning, missnöjda medarbetare.

Men det är väl inget lite ”fräscha” rosa kläder inte kan råda bot på va?

Sedan 2021 finns förvisso kollektivavtal tecknat mellan Foodora och Transportfacket, men korta anställningskontrakt och ackordsjobb urholkar ändå tryggheten. Och det är långt ifrån alla anställda som omfattas av avtalet. De som kör bud med bil till exempel – i sina egna bilar, ska tilläggas – omfattas inte av avtalet och är garanterade en timlön på noll kronor i timmen.

De bud som omfattas av kollektivavtalen har en timlön på 70-90 kronor i timmen och en leveransgaranti på 1,5-1,75 leveranser. Varje leverans genererar 20 kronor, eller några kronor mer om turen blir extra lång.

Som kvinna kan jag enkelt sätta fingret på var skon skaver för mig.

Skulle jag vilja cykla omkring med folks mat i ur och skur, dag som kväll utan ob-tillägg, med min egna cykel som arbetsredskap? Skulle jag våga utsätta mig för risken att ringa på främmande människors dörrar med leveranser? Skulle jag vilja göra detta för omkring 100 spänn i timmen?

Nej. Inte ens om jag fick ”spännande och fräscha” arbetskläder.

Naturligtvis har jag inget emot att företag vill erbjuda arbetskläder till kvinnor som faktiskt passar kvinnokroppar, det borde fler göra med tanke på att ”unisex” i praktiken bara är en annan benämning för herrkläder. Men istället för att klä arbetare på ett sätt som ska ”signalera välmående” kanske man kan se till att de faktiskt är välmående istället? Bara en idé…