”Kreativ förstörelse” när MTR kör trafiken i botten

Trafikbolaget MTR driver nu pendeltågstrafiken på sista varvet. Den 3 mars 2024 tar SJ över trafiken. Hur det statliga järnvägsbolaget ska förfara med de tågvärdar som MTR sparkat med stöd av trafikregionrådet Anton Fendert (MP) och socialdemokraternas starke man Jens Sjöström, vet ingen idag.

Men när vintervädret slog till med full kraft över Stockholm i förra veckan och över den gångna helgen, uppenbarades tydligt riskerna med att tågvärdarna avskaffats: rapporterna om nedisning av de kameror som ska ersätta tågvärdarnas uppsikt över passagerna vid av- och påstigning, rasade in. De skärmar som lokföraren har för att kunna hålla uppsikt över det som händer på perrongen, visade bara vitt mos. Som ersättning för de 350 sparkade tågvärdarna hade MTR hyrt in sex personer från veteranpoolen som med borstar försökte få bort isen från kamerorna.

– En kamera som behöver hanteras vid plattformen är en kamera som är bristfällig. Gör om, gör rätt! Sätt inte personalen i risk, menar Pendelklubbens ordförande Susanne Högye-Bäckman.

Det är inte heller klarlagt hur många tåg som står stilla på grund av ett eller annat fel, en blivande utgift som faller på SJ och i förlängningen på skattebetalarna. Enligt Rainer Andersson, vice ordförande i Pendelklubben, har huvudmannen Stockholms Lokaltrafik, där Anton Fendert är ordförande, besiktigat tio procent av 129 fordon som ska vara ute på spåren för att svara upp mot de krav som närmare en miljon resenärer varje dag ställer på pendeltrafiken.

– Vad som döljer sig hos övriga 90 procenten av tågen blir en ovälkommen överraskning. De 100 miljoner som MTR behöver betala för bristande underhåll av fordonen, enligt överenskommelsen med SL, lär inte räcka långt. MTR försvinner ut genom bakdörren innan räkningen för haveriet räknats ihop, säger Rainer Andersson.

Han ser den omfattande nedrustningen av säkerheten i pendeltågstrafiken inte enbart som en rationaliseringsåtgärd, utan också som en ideologisk stridsåtgärd:

– Det vi bevittnar nu är det som direktörerna kallar en kreativ förstörelse. Det är så vår självutnämnda elit talar, säger Rainer Andersson.

En i den ”självutnämnda eliten” är Benjamin Dousa, vd för Företagarna och tidigare vd i arbetsgivarnas tankesmedja Timbro. Dousa har offentligt uttalat att tågvärdar och stationsvärdar, det vill säga personal som göra trafiken säker för resenärer och personal, är slöseri med skattemedel och att en investering i kameror i stället för tågvärdar skulle betala sig på bara två år.

Rainer Andersson menar att det som sker nu, det sker enligt en plan som på både kort och lång sikt ska gynna marknaden när det som nu raseras ska byggas upp igen med skattemedel, som i sin tur ska generera vinst åt privata bolag.

– Är det någon som har hört någon från Timbro kritisera pendeltågseländet? Att de som drömmer om ’kreativ förstörelse’ får ångest av att infrastrukturen slås sönder och att det kostar samhället miljarder och åter miljarder, säger Rainer Andersson till Proletären. Det som sker är enligt plan. Snart måste pendeltågen ersättas av nya tåg eller renoveras för svindyra pengar, och det gynnar marknaden.

– Enligt Benjamin Dousa uppstår ’kreativ förstörelse’ när nya verksamheter ersätter gamla inom offentlig sektor. Man slår sönder det som går att förstöra, som till exempel arbetsvillkoren för oss. Dousa har själv sagt att ”på kort sikt kan processen leda till varsel och uppsägningar, på lång sikt blir vi alla vinnare”.

– Vi får aldrig glömma vilka det är våra chefer och politiker lyssnar till, som ger dem argument för fortsatt förstörelse och motiverar dem ideologiskt när vi anställda skriker stopp, säger Rainer Andersson.

Det är inte första gången som en ideologiskt driven politisk majoritet agerar i Stockholm. Penningrullningen till Nya Karolinska sjukhuset har Proletären rapporterat om upprepade gånger. Rainer Andersson påminner om Citypendelns haveri år 2000; Stockholms trafiknämnd styrdes av moderater som till varje pris skulle visa att privata alternativ var bättre än kommunala eller statliga.

Det var i december 1998 som Citypendeln fick uppdraget av SL:s styrelse att köra pendeltågen i Stockholm. Då hade SJ kört pendeltågstrafiken utan problem i över 30 år. Citypendeln ägdes av det privata franska bolaget Keolis. Det blev ett totalt och omedelbart fiasko. Bolaget anställde bara runt 60 procent av de lokförare som behövdes och struntade i fackliga avtal och rättigheter. 2006 sade SL upp avtalet.

Citypendeln ersattes av SJ-ägda Stockholmståg innan en ny M-ledd och Miljöparti-uppbackad trafikförvaltning 2016 gav uppdraget att sköta pendeltrafiken åt MTR.