Hoppa till huvudinnehåll
Av
robert.wettersten@proletaren.se

Krönika: När Aron Etzler och Ali Esbati var rasister

Vem är det egentligen som anpassar sig till högerpopulisterna i frågan om arbetskraftsimport?

Minns någon när Ali Esbati och Aron Etzler var rasister? Inte? Nej, självklart har de båda V-topparna ingen sådan historia. Men med den måttstock som delar av vänstern numera använder så skulle de ha blivit kallade för både rasister och fascister om de idag skrev det de skrev om arbetskraftsimport för knappt 15 år sedan.

2003 skrev Esbati på sin blogg om hur högern och arbetsköparnas intresseorganisationer i sin retorik försöker göra antirasism av lönedumpning: ”Högerns syfte är knappast att ömma om flyktingar. När de pratar om fri invandring så menar de oreglerad eller snarare annorlunda reglerad arbetskraftsinvandring. Alltså arbetskraftsinvandring på de starka arbetsköparnas villkor. Det är i själva verket mer riktigt att tala om arbetskraftsimport.” Om detta skrev han även i Clarté 2002.

I Flamman den 5 november 2003 skrev den dåvarande chefredaktören, numera partisekreterare för Vänsterpartiet, Aron Etzler i samma ämne: ”I Sverige pågår en förment antirasistisk debatt, där borgerligheten försöker intala oss att de som är emot arbetskraftsimport är rasister eller nationalister. Nu vet vi ju att de menar just import och inte invandring, eftersom det är arbetskraften – åtskild från människor med full medborgarrätt – de vill åt.”

15 år senare kan man sorgligt nog byta ut ”borgerligheten” mot ”den liberala vänstern”. När Byggnads och Elektrikerförbundet 2004 satte ett skolbygge i Vaxholm i blockad mot det lettiska byggföretaget Laval un partneris lönedumpande arbetskraftsimport, då skrek högern i högan sky att facken var rasister som bara värnade om svenska arbetare. Idag hade delar av vänstern skrikit med.

Det finns en uppfattning inom den mindre klassbetonade vänstern att det är att ”fiska i bruna vatten” att kräva ett stopp på arbetskraftsimporten. Det uppfattas som en anpassning till Sverigedemokraternas politik. I själva verket är det tvärtom. Det är den vänster som har övergett frågan om arbetskraftsimport som har anpassat sig till SD. På grund av deras tvångsmässiga strävan att alltid tycka tvärtemot vad SD tycker har de istället hamnat på samma sida som kapitalet.

Samma sak har hänt med EU-motståndet, nu senast exemplifierat av att Jonas Sjöstedt sagt sig vilja ”pausa” Vänsterpartiets krav på att Sverige ska lämna EU. Under Brexitkampanjen i Storbritannien hade vänstern i såväl Sverige som i Storbritannien svårt att förespråka ett EU-utträde, just för att rasister också krävde det.

Jag låter Aron Etzler avsluta den här texten med ännu ett citat ur hans opinionsartikel: ”Medan det idag talas om människors rätt att resa ut i världen och söka en framtid, talar nästan ingen om människors rätt till ett värdigt liv där de har sina rötter. Det är lätt att se att detta bara alltför väl beskriver hur borgerligheten ser på framtiden för oss, den globala arbetskraften.”