De samhälleliga framgångar som kvinnor i Sverige vunnit, för alla kvinnor, kan inte tas för givna. Verkligheten visar att kvinnors framgångar ständigt måste försvaras, och vinnas om och om igen.

I Palestina räcker det med att man protesterar muntligt för att man ska dödas av israeliska styrkor. Här är mitt vittnesmål, en förstahandskälla från en som levt under Israels ockupation.

I svensk public service går det att rapportera om hur bebisar dör på strömlösa sjukhus i Gaza utan att ens nämna Israel. Medan israeliska ministrar talar öppet om att det som pågår är en andra Nakba – en etnisk rensning av palestinier.

Symtomteorin är instinktivt tilltalande för människor som vill stå på de marginaliserades sida – men teorin är en återvändsgränd.

I vänsterliberalernas värld förtjänar palestinierna solidaritet och handhjärtan när de lider, dör eller tvingas på flykt – men ska fördömas när de gör motstånd.

Att skära ned i byråkratin och ge pengarna till den direkta verksamheten räcker inte för att bedriva en värdig och bra äldrevård.

Sociala insatser och vård ska få kosta! Den budgeten ska få vara minus. Den rent av ska vara minus, för det är ett kvitto på att ett samhälle tillåter vissa saker att kosta, som att ta hand om de som finns längst ner.

Låt dem kalla sig vad de vill, så kommer vi andra ihåg vad det enda är som fascister och nazister är duktiga på: att först med manipulationer och sedan med kommandon dra in befolkningar i våldsspiraler.

Vänsterpartiet tar ställning – mot solidaritetsarbetet.