Jyllandsposten drev fram hetskampanj
Hoten mot Charlie Hebdo började efter att tidningen publicerat bilder av profeten Muhammed. Redan för nio år sedan publicerade danska Jyllandsposten karikatyrteckningar av Muhammed, och fick starka reaktioner. Tittar man på den historien, kan man fråga sig vem det är som hetsar mot vem.
I början av 2006 kallar Saudiarabien och Iran hem sina ambassadörer från Danmark. Danska ambassader och konsulat angrips i Indonesien, Syrien och Libanon. På nyheterna ses människor i muslimska länder protestera och bränna danska flaggor. Demonstrationerna kräver flera dödsoffer.
När liberala malmötidningen Sydsvenskan publicerar bilderna 2008 bränns även svenska flaggor. Fram tonar bilden av fundamentalistiska islamister som vill bekämpa västvärldens heliga yttrandefrihet med våld.
Men historien är mer nyanserad än så. I boken Världens lyckligaste folk, redogör journalisten Lena Sundström för vad som hände i Danmark under de här månaderna.
Det började med att den danska författaren Kåre Bluitgen inte kunde hitta någon som ville illustrera hans barn- och ungdomsbok om Koranen och profeten Muhammed. Enligt honom var det på grund av rädslan för våldsamma reaktioner från muslimer.
Några officiella förfrågningar hade egentligen inte skickats ut, men icke namngivna tecknare ska ha tackat nej. Att det kunde ha varit så att tecknarna inte ville samarbeta med just Kåre Bluitgen, som i en bok uppmanat folk att kasta mensblod på Koranen, föresvävade honom tydligen inte.
”Det här är ju för djävligt”, tänkte Flemming Rose, kulturredaktör på Jyllandsposten, och skickade ut ett brev till 40 danska tidningstecknare med förfrågningar om att teckna Muhammed för publicering redan samma helg.
Resultatet blev de tolv ökända teckningarna, varav högerextrema Kurt Westergaards hör till de mest islamofoba.
Teckningarna publicerades i ett sammanhang där den danska politiken anpassats mer och mer till rasistiska Dansk Folkeparti, och där programledaren Kaj Wilhelmsen i radio kunde säga att det enda sättet att undgå bombattentat i Danmark var att ”slå ihjäl en betydlig del av de muhammedanska invandrarna”.
I det här sammanhanget skrev elva ambassadörer från muslimska länder, på uppmaning av en rad danska muslimska organisationer, ett brev till statsminister Anders Fogh Rasmussen. De ville träffa honom och diskutera den oroande situationen.
Anders Fogh Rasmussen tackade nej, men gick ut i pressen och sa att ambassadörerna ville att han skulle straffa Jyllands-posten. Ambassadörerna fortsatte bjuda in statsministern, och påpekade att det måste blivit något missförstånd. De var absolut inte ute efter att inskränka yttrandefriheten.
Statsministern fortsatte att säga att han inte tänkte ta några rättsliga steg mot tidningen. Så här fortsatte det i fyra månader, och stämningen började bli allt mer spänd.
Egyptiska medier rapporterade i december om muslimers förhållande i Danmark, och ryktena om nidbilder av profeten cirkulerade i arabvärlden. Hur bilderna egentligen avbildat Muhammed överdrevs av en del religiösa ledare, som även visade ”falska” Muhammedkarikatyrer som var väsentligt grövre än de som publicerats i Danmark.
Det är i det här sammanhanget som folk i muslimska länder protesterar, bränner danska och svenska flaggor, och som en liten extrem minoritet tar till våld mot danska institutioner i arabvärlden.
Man kan fråga sig hur ärligt menat Jyllands-postens försök till debatt om yttrandefriheten egentligen var. Ett par år tidigare refuserades tecknaren Christoffer Zielers komiska avbildningar av Jesus, med motiveringen att det skulle kränka många människor.
Troligen finns svaret i en av de publicerade teckningarna, Lars Refns ”Mohammed, Valbyskolan 7A”. På bilden syns en pojke vid svarta tavlan, där han på farsi skrivit ”Jyllandspostens redaktion är en flock reaktionära provokatörer”.
De starka reaktionerna mot teckningarna kan sättas i relation till två andra exempel där kristna reagerat starkt på kontroversiella avbildningar av Jesus – fotoutställningen Ecce Homo av Elisabeth Ohlson Wallin och Andre Serranos Piss Christ.
Uppsala domkyrka bombhotades när den förstnämnda visades, och domprosten Tuulikki Koivunen Bylund mordhotades. I Norrköping försökte demonstranter storma muséet, kastade grus efter konstnären och skrek ”hora” och ”fitta” efter henne.
Piss Christ väckte än mer handgripliga protester, både internationellt och i Sverige. Så sent som 2007 tog sig yxbeväpnade män in på Kulturen i Lund och förstörde utställningen A history of sex, som Serranos verk var en del av.
För övrigt kom Kåre Bluitgens barnbok ”Koranen og profeten Muhammeds liv” ut 2006. Omslaget pryddes av en välvilligt tecknad bild av profeten Muhammed. Ingen brydde sig.