Trucken är död – länge leve Trucken!

För lite mer än ett år sedan skrev jag här i Proletären om hur kulturföreningen Truckstop Alaskas verksamhet stod under attack ifrån polis, myndigheter och inte minst stadsavvecklaren Ola Serneke. 

För ett par dagar sedan kom så beskedet att verksamheten läggs ned efter årsskiftet. I ett uttalande skriver föreningen bland annat att ”när mer kraft går åt till diplomati, ekonomi, tillstånd, avtal och ansvar än kreativitet och skapande så känns det ohållbart i längden”. 

Det är med andra ord bara att konstatera att kommunen lyckades i sin ambition att rensa området på oönskade element, i syfte att bereda väg för fastighetskapitalets planer på ett älvstranden för miljonärer.

Truckstop Alaska kommer att saknas av oerhört många. Av olika anledningar. 

Personligen kommer jag att sakna ett ställe utan ordningsvakter. Som byggt sin verksamhet på tillit och solidaritet medlemmar emellan, och därför aldrig varit i behov av det. 

Jag kommer att sakna en plats där människor jobbar tillsammans, för ett gemensamt mål som inte har något med ekonomisk profit att göra. Utan kontroll och strikta mallar. 

En verksamhet som skapas av medlemmar, för medlemmar. En typ av organisation som numera är utrotningshotad i hela Sverige. För att det inte stämmer överens med den politiska villjan att anpassa samhällets alla funktioner efter marknadskrafterna. Just därför kommer jag att sakna Trucken.

Jag kommer också att sakna en förening som har vägrat att kompromissa. Som har stått fast vid sina principer oavsett hur hårt det har blåst runt omkring. Det stod klart och tydligt efter incidenterna förra året, när det under den följande ”truckstop-dagen” släpptes ett typ av manifest, som gjorde gällande att det är upp till kommunen, dess byråkrater och politiker, att anpassa sig efter oss – inte tvärtom. 

Den sortens kompromisslöshet och kampvilja kommer att vara väldigt saknad, nu när evenemangsstaden Göteborg expanderar på den fria kulturens bekostnad.

Truckens undergång är slutet på en era. Och det är ett tecken i tiden – kampen kommer att hårdna. 

I den kampen har Truckstop Alaska varit ett föredöme under 16 års tid. Det exemplet tar vi med oss, när ”utvecklingen” av staden rullar vidare. 

För det står klart att motståndarsidan ställer upp två alternativ – assimilering eller utrotning. Därifrån kommer inga välvilliga kompromisser. På samma sätt måste vi ta lärdom av Truckens kompromisslöshet, och komma ihåg att när vi nu står mot väggen finns bara en väg att gå – framåt. På deras bekostnad. För varje lyxhotell, och för varje stureplansägd nattklubb som byggs över ytan kommer en skitig jävla punkklubb att startas under den. 

Och när det som ligger och pyr där under slutligen fattar eld, då brinner hela evenemangsstaden ned till grunden.

Jag kommer att sakna Truckstop Alaska av både personliga och symboliska skäl. Men som de själva skriver; ”vi behöver dö – så att vi kan leva igen”. 

Detta är inte en kapitulation, det är en omstrukturering. Och den manar till mobilisering. 

Den här striden är långt ifrån över.