Hoppa till huvudinnehåll

Trump på väg att starta handelskrig

”När ett land (USA) förlorar många miljarder dollar på handeln med så gott som varje land det handlar med, är handelskrig bra och lätta att vinna”, twittrar Donald Trump.

Den 1 mars meddelade Vita huset att president Donald Trump har för avsikt att införa en särskild tull på import av stål och aluminium. Om detta blir verklighet har ett nytt, dramatiskt steg tagits för att förvärra den politiska situationen i världen.

Det var efter ett möte med ett femtontal verkställande direktörer inom stål- och aluminiumbranscherna, som Trump förklarade att de nått enighet om att USA skall införa nya tullar på stål med 25 procent och aluminium med 10 procent.

Bakgrunden är den avindustrialisering som skett i USA under de senaste decennierna. Delar av USA:s traditionella industriområden, i till exempel Mellanvästern, kallas i dag för ”rostbältet”. Detroit, en gång världens bilhuvudstad, är till stora delar närmast en öken.

Den frustration som detta skapat hos de tidigare industriarbetarna och deras familjer var det som bar fram Donald Trump till Vita huset (även om Hillary Clinton fick nästan tre miljoner fler röster än han). Det var löftet ”make America great again” genom att på nytt industrialisera USA, som gav framgång.

Varför har då industrierna försvunnit?

USA:s kapitalister tyckte inte att profiterna från produktionen i USA var tillräckliga. Därför flyttade de tillverkningen till låglöneländer som Mexiko, övriga Latinamerika och framför allt till Kina.

Och det är dessa länder som nu förser USA med de industriprodukter som landet tidigare själv producerade. USA kan emellertid inte betala sin omfattande import med export utan måste låna. 

Ruinerna efter Packard Motor Car Companys fabrik i Detroit. Avindustrialiseringen har slagit hårt mot stora delar av landet.

Underskottet i USA:s utrikeshandel är varje år cirka 800 miljarder dollar. 

Detta är möjligt enbart därför att USA:s nationella valuta, dollarn, fungerar som världens så kallade reservvaluta, det vill säga det mest använda internationella betalningsmedlet. Alla länder måste till exempel ha dollar för att kunna köpa olja från OPEC-länderna och får därför vackert acceptera att ta emot dollar och inget annat när de säljer något till USA.

Trump använder säkerhetsskäl för att motivera de nya tullarna. ”Om man inte har stål, så har man inget land”, har han twittrat. USA:s militära produktion är helt beroende av import av bland annat stål. Nu skall den inhemska stålproduktionen kunna bli mer lönsam, i och med att priset kan höjas utan att hotas av billigare import.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig från de länder som exporterar stål till USA. Protester har kommit från Japan, Kanada och Kina. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker kommenterade:

”EU har varit en nära säkerhetsallierad till USA i decennier. Vi kommer inte att sitta med armarna i kors, när vår industri drabbas av sådana här orättvisa åtgärder, som riskerar tusentals europeiska jobb.”

Och om USA verkligen inför de nya tullarna (skall i så fall ske denna vecka), så kommer EU att svara med extra tullhinder på Harley-Davidson-motorcyklar, bourbon-whiskey och Levi’s jeans (några av de få varor som USA exporterar).

Vilket i sin tur retade upp Trump, som sade att om EU gjorde detta skulle USA sätta hinder för europeisk bilexport till USA.

USA:s kapitalister tyckte inte att profiterna från produktionen i USA var tillräckliga. Därför flyttade de tillverkningen till låglöneländer.

Om Trump denna vecka undertecknar dekretet om de nya tullarna kommer även jobb i Sverige att hotas. USA är näst efter Tyskland den största marknaden för svensk stålexport och tar emot cirka tio procent av den svenska stålproduktionen till ett värde årligen av cirka fyra miljarder kronor. 

Enligt branschorganisationen Jernkontoret sysselsätter stålproduktionen direkt cirka 15.000 personer i Sverige. Med ”kringliggande verksamhet” blir siffran 45.000 enligt samma källa. 

Förutsättningen för att dessa jobb inte skall drabbas är att svenskt stål kan exporteras till andra länder i skärpt konkurrens med stora stålexportörer som Kanada, Japan, Frankrike, Brasilien, Sydkorea och Kina, vilka kommer att trängas framför allt på den europeiska marknaden.

Hur handelshinder från USA mot europeisk bilindustri skulle slå är svårt att utan vidare uppskatta. 

Volvo Cars har ca 17.300 anställda i Sverige och Scania i Södertälje ca 14.000. Båda bilföretagen har produktion i många länder – bland annat i USA! -  och hur exporten till USA av bilar tillverkade i Sverige skulle påverkas är svårt att uppskatta. Men exporten av bilar från Sverige uppgick 2016 till hela 64 miljarder kronor. Även om inte mycket av detta kom från export till USA, så kommer andra marknader att bli trängre om USA gör allvar av sitt hot.

Inför den våg av protester som kommit i kölvattnet efter Trumps planer på nya handelshinder anslog USA-presidenten i fredags en utmanande – till och med föraktfull – ton, då han den 2 mars twittrade om handelskrig:

– När ett land [USA] förlorar många miljarder dollar på handeln med så gott som varje land det handlar med, då är handelskrig bra och lätta att vinna.

Detta är ödesdigra ord, vars betydelse går utanpå eventuellt förlorade jobb inom svensk stål- eller bilindustri. 

Handelskrig handlar inte i första hand om att arbetare förlorar jobb, det handlar om att kapitalister förlorar marknader och profiter. Och kapitalister backar inte godvilligt. 

Spåren förskräcker. Både det vi kallar första och andra världskrigen inleddes med kamp om marknader och möjligheter att göra profiter, det vill säga handelskrig.

Och det finns även i Trumps egen regering motståndare till hans föreslagna tullar, medvetna som de är om vilka konsekvenserna av en upptrappning av handelsmotsättningar kan leda till.