Hoppa till huvudinnehåll
Av
jenny.tedjeza@proletaren.se

Ledarkrönika: Vill Miljöpartiet att vanligt folk portas från städerna?

Miljöpartiets mästrande och folkföraktande politik går inte hem i stugorna.

Det är med viss skadeglädje jag läser att Miljöpartiet och dess språkrör har problem. Partiet syns allt mindre i sociala medier och det som skrivs är negativt.

Miljöpartiets mästrande attityd går inte hem i stugorna. Språkrören berättar gärna för folk vad som är rätt och fel men tappar i sin ideologiska enögdhet i miljöfrågorna helt kontakten med väljarna.

Som det här med miljözonerna. Från 2022 kommer alla dieselbilar utom de allra nyaste kunna portas från svenska städer, enligt ett lagförslag som nyligen presenterades av miljöminister Karolina Skog (MP). 

De bränslesnåla dieselbilar som för bara några år sedan marknadsfördes som klimatsmarta ska nu bannlysas för att de är skadliga för stadsluften. 1,3 miljoner svenska bilägare kan snart stå med en bil som inte längre kan köras i större städer. 

Tänker regeringen kompensera dessa bilägare? Nej. Karolina Skog tycker att de äldre dieselbilarna ska dumpas på landsbygden där det fortfarande kan finnas en andrahandsmarknad. Men priserna på begagnade dieselbilar har redan sjunkit med 12 procent sedan förra året, enligt Blocket.

Hela historien påminner om införandet av trängselskatt. Efter valet 2002 var trängselskatten ett villkor för att Miljöpartiet skulle stödja regeringen Persson. Att göteborgarna senare röstade nej till skatten var mindre viktigt. Miljöpartiet vet vad som är bäst för alla.

Både trängselskatterna och miljözonerna är totalt klassblinda projekt. Låginkomsttagare får betala en betydligt större andel av sin inkomst för att kunna nå storstädernas centrum och drabbas mycket hårdare av att stå med en värdelös dieselbil. Medan de rika kan köpa sig fria.

Både trängselskatterna och miljözonerna är totalt klassblinda projekt.

Miljöfrågorna är helt avgörande för vår framtid men Miljöpartiet driver dem utan insikt om hur vanliga människor lever. Lösningen på miljöproblemen är inte att vältra över kostnader och ansvar på individen. Lösningen finns i produktionsledet. 

När den svenska bilindustrin krisade hade vi ett gyllene tillfälle att ta kontroll över produktionen och ställa om den med hänsyn till miljön. Men argumenterade en enda miljöpartist för ett förstatligande av bilindustrin?

”Vem var den som sa det där om att verka utan att synas? Det viktigaste är väl vilka lagstiftningar man i slutändan får igenom”, kommenterar Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin partiets problem.

Snälla kan någon berätta för utbildningsministern att det var familjen Wallenberg som använde uttrycket ”verka utan att synas”. Och att de aldrig har behövt komma in i riksdagen för att driva igenom sin politik. 

Men jag ger Fridolin ett halvt rätt. Föraktet för vanligt folk har Wallenberg och Miljöpartiet gemensamt.