Hoppa till huvudinnehåll
Av

Hur ska flyktingkrisen lösas?

Den EU-kramande borgerlighet som talar varmt om att Europa nu kan skaffa sig både välutbildad och billig arbetskraft är lika kolonialt präglad som den bruna borgerlighet som reser taggtrådsstängsel mot krigets offer.

Det är inte ofta Proletärens ledarsida har anledning att citera den landsförvisade feodala envåldshärskaren Dalai Lama, men jämfört med många kommentatorer i Europa framstår Dalai Lama som en förnuftig röst. Till den brittiska tidningen Telegraph sa Dalai Lama: ”Lösningen på flyktingkrisen ligger i Mellanöstern, för det är ’omöjligt’ för Europa att ta emot alla som är i nöd”.

Så är det. Tusen flyktingar om dagen till Sverige är inte hållbart i längden. Att hundratusentals eller rent av miljoner människor årligen lämnar Syrien är en katastrof för Syriens framtid.

Diskussionen om flyktingkrisen måste därför börja med det självklara att flyktingströmmen måste stoppas. Inte genom den fascistoida östeuropeiska borgerlighetens taggtrådsstängsel och inte heller genom EU:s byggande av murar, utan först och främst genom att stoppa den imperialistiska krigspolitik som driver människor på flykt.

Starka krafter i USA, EU och bland dess allierade Turkiet och Saudiarabien försöker utnyttja flyktingkrisen till att trappa upp kriget mot Syrien. Det vore förödande och leder bara till mer död och lidande och fler flyende människor. Sverige måste istället ge sitt stöd till en politisk lösning på kriget i Syrien enligt de förslag som kommit inte minst från ryskt håll. Givetvis måste Sverige omgående stoppa allt stöd till terrorgrupperna i Syrien.

Det finns inga enkla lösningar på den mänskliga katastrof som den långvariga USA-ledda krigspolitiken i Syrien och Irak har skapat. Sverigedemokraterna gör stor sak av att vilja hjälpa människor på plats. Det är ett fulspel från deras sida, ett sätt att maskera det faktum att SD inte anser att flyende människor ska ges skydd i Sverige. SD vill framstå som humanister genom att påstå sig vilja hjälpa människor i krigens närhet. Men det ena står inte mot det andra.

För att hantera flyktingkrisen krävs både att de flyktingar som tagit sig till Europa tas om hand och ges skydd och det krävs också kraftfulla insatser i krigets närområde. Inte minst bör Sverige ge stöd till Syrien för att klara den interna flyktingkatastrofen.

Den stora gruppen flyktingar befinner sig i Syrien, de har flytt undan IS till regeringskontrollerade områden. Det handlar om fattiga människor som inte har råd eller möjlighet att fly utomlands, men det handlar framförallt om människor som inte vill fly från sitt hemland.

I västretoriken om att ge alla människor möjlighet att fly finns en stor dos av europeisk chauvinism, där det nästan tas för givet att alla människor skulle vilja flytta till Europa om de bara fick chansen. Denna chauvinism delas av såväl extremhögern som EU-liberalerna.

Så är det givetvis inte. Att fly är inget frivilligt val, det är ett tragiskt öde som krigspolitiken tvingar människor till. Innan den USA-ledda insatsen för att tvinga igenom ett maktskifte i Syrien inleddes för åtta år sedan var det säkerligen få syrier som drömde om en framtid på någon nedgången flyktingförläggning i ett mörkt och kallt Sverige hundratals mil hemifrån. När kriget är över bör de som tvingats fly från Syrien återvända och bygga upp sitt land.

Den EU-kramande borgerlighet som talar varmt om att Europa nu kan skaffa sig både välutbildad och billig arbetskraft är lika kolonialt präglad som den bruna borgerlighet som reser taggtrådsstängsel mot krigets offer.

För att se till att en human och reglerad flyktingpolitik upprätthålls bör Sverige återupprätta gränskontrollerna. EU:s fria rörlighet inbjuder till kaos, inte minst när blåbruna regeringar i många EU-länder vägrar att ta sitt ansvar.

När det gäller hur flyktingar som kommer till Sverige ska tas om hand, måste ansvaret främst läggas hos staten. Välgörenhet och frivilliga insatser i all ära, men ska det hela fungera krävs en långsiktighet och planmässighet som endast är möjlig om staten tar ett helhetsansvar – ekonomiskt, organisatoriskt och logistiskt.

Det måste göras tillsammans med kommuner, så att situationen blir hanterbar. Samtidigt måste kommunerna dela solidariskt på uppgiften och de rikemanskommuner som försöker smita undan ansvar måste kunna tvingas.

Självklart ska inga privata skojare tillåtas berika sig på flyktingarnas behov. Skattepengarna ska gå till att sörja för människors behov, inte till att berika flyktingprofitörer.

I den mån flyktingmottagandet innebär ökade utgifter för staten ska det lösas genom skattehöjningar i samhällstoppen så att välfärd aldrig ställs mot flyktingmottagande.

Avslutningsvis måste Sverige agera i EU för att Europeiska Unionen slutar stödja USA:s krigspolitik. Dessutom måste EU kräva att USA och dess eviga stödjepunkt Storbritannien tar emot en stor andel av flyktingarna från Mellanöstern. De som bär huvudansvaret för flyktingströmmarna har själva i princip stängt gränserna. De stormakter som tar sig rätten att bomba sönder andra länder i humanismens namn tävlar med länderna i östra Europa i inhuman flyktingpolitik.

Det har skrivits mycket i svenska medier om de båtar som skickats ner till Medelhavet för att rädda livet på människor i sjunkande och överfulla båtar. Det är en hedervärd insats.

Men lika hedervärt vore om Sverige använde de stora svenska rederiernas färjor till att garantera flyende människor en säker sjötransport till de brittiska öarna och över Atlanten för att tvinga makthavarna i Washington och London att ta ansvar för den mänskliga kris som deras politik skapar.

Sådana båtresor är kanske inte realistiska men fullt realistiskt är att kräva att USA och Storbritannien betalar en stor del av flyktingkostnaderna för länder i Europa och i Mellanöstern. Den som har skapat eländet bör också betala. Det handlar om en minimal andel av de pengar som dessa länder varje år lägger på krig och militär rustning och en bråkdel av de pengar som kapitalisterna spekulerar med på Wall Street och i London City varje dag.

Till Dalai Lamas konstaterande att lösningen på flyktingkrisen ligger i Mellanöstern bör tilläggas att ansvaret ligger i Washington och därmed hos den politiska och ekonomiska elit i Sverige som gör sitt bästa för att förvandla Sverige till en ren lydstat under USA.