Hamnstriden i Göteborg – konflikten trappas upp

Publicerad 25 januari 2017
Arbetet stod helt stilla i containerhamnen under de åtta timmar som strejken varade.
Arbetet stod helt stilla i containerhamnen under de åtta timmar som strejken varade.

I tisdags strejkade hamnarbetarna på APM-terminalen i Göteborg under åtta timmar, och tog även beslut om ytterligare 36 timmars strejk.

Bilder
Fakta och bakgrund
Därför tar Hamnfyran kamp
  • APMT vill förbjuda Hamnfyrans valda representanter att informera medlemmarna om pågående förhandlingar. De vill inte heller låta Hamnfyran själva utse förhandlingsdelegationer.
  • Bolaget delegerar hamnarbetar- och båtsmannajobb till andra yrkesgrupper och avtalsområden.
  • Hamnarbetare som utlovats kompensation för arbetade extraskift har inte fått betalt.
  • En 60-årig hamnarbetare hålls som gisslan genom att hans utlovade utbildning för fysiskt lättare arbetsuppgifter villkoras mot att Hamnfyran går med på fredsplikt utan kollektivavtal och försämrade arbetsvillkor för hamnarbetarkollektivet.
  • Hamnarbetarförbundets valda och utbildade skyddsombud erkänns inte längre av bolaget.
  • APMT bryter mot gällande tidsgränser och regler i Semesterlagen, Föräldraledighetslagen och det lokala kollektivavtalet. Hamnarbetarfamiljer har utsatts för oacceptabel stress till följd av försenade besked och lagstridiga avslag.

Nu trappas hamnkonflikten i Göteborg upp. I tisdags strejkade hamnarbetarna i APM Terminals under åtta timmar, och på fackmötet samma dag tog medlemmarna beslut om en ny strejk, den här gången på 36 timmar.

– Tidigare när vi gått in i en konflikt har det alltid varit en grupp som är gapig och en som är lite avvaktande. Men nu är det inte många avvaktande kvar, säger Hamnfyrans ordförande Peter Annerback när Proletären träffar honom och Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Rönér på förbundets expedition i Göteborgs hamn.

Det är inte bara arbetarna på APM-terminalen som kommer ta striden. Bakom sig kommer de också ha arbetare i andra hamnar i Sverige och i hela världen. Exakt hur stödet från Hamnarbetarförbundets övriga avdelningar och hamnarbetarfacken i den internationella organisationen IDC kommer att se ut beslutas i dagarna.

– Sen är det egentligen bara att vi ska trycka på knappen så drar det igång, säger Eskil Rönér.

Bakgrunden till konflikten har redogjorts för flera gånger tidigare men är fortfarande oklart för många utomstående. För att nå ut bättre med sin syn på konflikten har Hamnfyran bland annat gjort en video på knappt tio minuter där hamnarbetare och fackliga företrädare på ett enkelt sätt förklarar situationen och vad konflikten handlar om. Den finns att se på Hamnarbetarförbundets hemsida och på Hamnfyrans facebooksida.

Den nuvarande APMT-ledningen tillträdde 2015 och har enligt både hamnarbetarna och flera av hamnens kunder misskött verksamheten.

– Till exempel är datasystemet vi fått inte utformat för den här terminalen, så ingenting funkar, berättar Peter Annerback.

– Det finns ingen styrning alls i verksamheten. Väldigt mycket tid går åt till att bara stå och vänta.

Kaoset i hamnen har gjort att kunder valt andra hamnar istället, vilket lett till uteblivna inkomster för APMT. Detta skyller bolaget istället på Hamnfyrans stridsåtgärder och hotar nu med att sparka upp emot 60 hamnarbetare.

APMT vill också stänga ute Hamnfyran från förhandlingarna kring varselhotet, trots att 85 procent av hamnarbetarna på terminalen tillhör Hamnfyran. Istället är det minoritetsfacket Transport som är kallade till förhandlingsbordet.

Varselhotet kom dessutom efter det att Hamnfyran erbjudit APMT en period utan konflikt för att lämna utrymme till förhandlingar för att lösa problemen i hamnen.

– Jag har aldrig varit med om att folk varit så irriterade och heligt förbannade som nu, säger Peter Annerback och berättar att alla medlemsmöten under konflikten har varit välbesökta och att kampviljan är hög hos medlemmarna.

Till och från under konflikten har medlare från statliga Medlingsinstitutet varit inkopplade. I måndags svarade Hamnfyran nej på medlarnas senaste bud om att Hamnfyran skulle skriva på ett hängavtal till LO-förbundet Transports kollektivavtal. Ett bud identiskt med APMT:s krav i december.

– Samtalen med medlarna har varit lite som att ha två motståndare, kommenterar Peter Annerback.

– På våra krav om kollektivavtal svarar medlarna att ”det kommer arbetsgivaren aldrig gå med på.” Men vi säger att vi aldrig kommer gå med på ett hängavtal. Vad är skillnaden? Vi måste ju kunna ställa samma krav som arbetsgivaren.

Om APMT:s agerande bara beror på den nuvarande ledningen eller om det är en policy sanktionerad från högre ort i det Maerskägda terminalbolaget råder det delade meningar om, men Peter Annerback och Eskil Rönér är överens om att det handlar om union busting, att knäcka Hamnfyran.

– Ja vad ska man annars kalla det, säger Eskil Rönér.

På frågan om vad det skulle innebära om Hamnfyran förlorar respektive vinner striden med APMT svarar Eskil Rönér att han inte spekulerat i en förlust.

– Det är inte ett alternativ att förlora. Vi kommer att vinna det här.