Mediamarkts angrepp på tryggheten fortsätter

Anställda får skriva på ”frivilliga” anställningsavtal

Publicerad 2 september 2015

Förhandlingarna kring Mediamarkts varsel av nästan alla anställda har på en del orter slutat i enighet och på andra orter i oenighet. Många anställda har sagt upp sig. Nu kommer rapporter om att arbetare tillfrågas om att ”frivilligt” skriva under nya anställningsavtal.

Bilder

Principen om sist in – först ut värnar enigheten på arbetsplatsen och motverkar splittring inom kollektivet.

I februari i år varslade den tyska hem-elektronikkedjan Mediamarkt att säga upp anställningskontraktet för 1100 av sina 1400 butiksanställda i Sverige för att ersätta dem med kontrakt med annan anställningsgrad. Det förlusttyngda företaget skulle genom att ha fler deltider optimera sin bemanning på kvällar och helger.

Fackförbundet Handels menade att Mediamarkt genom varslen försökte kringgå reglerna i lagen om anställningsskydd, att om det råder arbetsbrist gäller principen sist in – först ut.

De senaste veckorna har det börjat komma rapporter till Handels från butiker runt-om i landet där Mediamarkt vill få sina anställda att skriva på nya anställningsavtal med nya villkor om arbetstidsmått per vecka. Helt på ”frivillig” väg.

Proletären har ring upp Peter Persson, ombudsman för Handels i Göteborg.

• Får Mediamarkt göra så här?
– Moraliskt är det ju förkastligt, men juridiskt finns det inget förbud mot att fråga sina anställda om de kan tänka sig att skriva på ett nytt anställningsavtal.

I ett så tillbakapressat läge som arbetarklassen befinner sig i är det svårt att moralisera över att enskilda arbetare går med på lite sämre lön mot att behålla jobbet när arbetslösheten tycks ha fastnat kring 8 procent.

– Det är klart att en del anställda tänker att det rör sig bara om några procent, och andra känner att de bara är glada att de får behålla jobbet.

Peter Persson berättar om läget på Mediamarkts butiker i Göteborg. På Torpavallen-butiken resulterade de lokala förhandlingarna mellan fack och arbetsköpare i att heltiderna kunde behållas och de som anställdes sist fick gå.

På de andra två Göteborgsbutikerna, i Bäckebol och Högsbo, slutade de lokala förhandlingarna i oenighet och togs upp i centrala förhandlingar. Även dessa har nu slutat i oenighet.

– Vi har förhandlat in i det sista men inte böjt oss, säger Peter Persson. Vi sa nej och arbetsgivaren sa ”det var ju tråkigt” ungefär.

• Vad händer då härnäst?
– Det kanske inte händer något alls. Väldigt många har sökt och fått nya jobb på konkurrerande varuhus. Det rör sig om mellan fem och sju på bara en av butikerna i Göteborg.

• Då har Mediamarkt i någon utsträckning ändå fått som de ville och skurit ner lönekostnaderna?
– Ja, i någon mening har de ju det.

Genom att flera sade upp sig kunde också alla kvarvarande anställda på Mediamarkt i Örebro behålla både sina jobb och sina timmar. Enligt Handels tidning Handelsnytt är både facket och arbetsköparna nöjda med lösningen.

På några ställen har fack och arbetsköpare kommit överens om mindre drastiska neddragningar än dem som Mediamarkt först ville genomföra, och i vissa fall har en del anställda fått fler timmar medan andra fått färre. Om några, och i sådana fall hur många, valt att frivilligt säga upp sig innan avtalen slöts är oklart.

Men är det inte bättre att så många som möjligt får behålla sina jobb fast med kortare arbetstid och lägre lön, än att de som anställdes sist blir arbetslösa? För de enskilda som blir arbetslösa känns det förstås så, och har man familj att försörja är det klart lätt att lockas gå med på en lägre lön för att behålla jobbet.

Arbetarrörelsens traditionella princip om sist in – först ut är viktig just för att den värnar om enigheten på arbetsplatsen och motverkar splittring inom arbetarkollektivet.

Det handlar helt enkelt om trygghet på jobbet, att arbetsköpare inte ska kunna driva igenom försämringar för de anställda. Men detta kräver en medveten solidaritet mellan arbetare. En solidaritet som allvarligt sätts på prov när arbetslösheten har bitit sig fast kring 8 procent.

Detta vet arbetsköparna om och det är därför de försöker sig på den här typen av angrepp mot anställningstryggheten.

– Det är ganska olustigt, kommenterar Peter Persson. Ett sådant här agerande från arbetsgivarna var otänkbart förr, för man visste att det inte accepterades. Men nu är det ingen som bryr sig. Tidsandan har skapat en tillåtelse och en allmän tystnad bland anställda.

Vilka är det som ska bryta den tystnaden?