SD – en rörelse byggd på en lögn

När Jimmy Åkesson i vår mest liberala dagstidning samtidigt presenterade SD:s politik och beklagar att man ”varit alltför dåliga på att lyfta fram de mjuka aspekterna” av densamma väckte det betydligt mindre uppmärksamhet och föga mothugg.

Hans debattinlägg skulle kunna tolkas som att SD numera tar avstånd från ”hårda” inslag, som tex järnrör, och att i allt väsentligt ansluter sig till sedvanliga högerrecept. Dvs att upphöra med ”bidragsjobb, vuxendagis och andra särlösningar (??)... en effektiv (!?)arbetsmarknadspolitik , en ändamålsenlig (?!) utbildningspolitik och tydliga krav från samhällets sida.”

Jimmy Åkesson fortsätter med att exemplifiera SD:s något diffusa, mjuka sida genom att förtydliga dessa ”tydliga krav”, som uppenbarligen inte främst ställs mot folk som, med Reinfeldts terminologi, kallas ”etniska svenskar”, utan: ”När vi idag delar ut svenska pass till människor som inte kan ett ord svenska och efterskänker invandrares hemutrustninglån för miljarder sänder vi ut helt fel signaler”.

Om detta är SD:s mjuka sida kan vi hoppas att vi aldrig skall behöva uppleva den hårda.

Beträffande Åkessons påstående om invandrare och flyktingars privilegierade tillvaro lämnar Migrationsverket följande besked om svenska statens generositet: Har den asylsökande eget hushåll, vilket är vanligast, och sköter matinköpen själva är dagersättningen: 71 kr/dag för vuxna ensamstående; 61 kr/dag och person för vuxna som delar hushåll; 37 kr/dag för barn upp till 3 år etc. Dessa ersättningar är oförändrade sedan 1994. För vuxen boende på flyktingförläggning utgår 24 kronor per dag.

Det som framför allt tycks hindra Åkesson från att helt omfatta Alliansens politik – trots att man i minst 80 procent av alla omröstningar i riksdagen stöder den, är att det inte ”går att bedriva fortsatt massinvandringspolitik och samtidigt utradera utanförskapet.”

Begrepp som till exempel ”arbetslinje” och ”utanförskap” är tomma påsar, som man uppenbarligen kan fylla med vad som för ändamålet passar. ”Arbetslinjen” gäller tex uppenbarligen inte att samhället skall följa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och se till att alla får jobb. ”Utanförskap” är i SD:s fall är etniskt eller kulturellt baserat.

Men visst är det märkligt att SD nu säger sig vilja bekämpa ”utanförskap”. Ty SD är en rörelse som bygger hela sin ideologi på att en stor grupp av invånare, de utlandsfödda, skall hållas just ”utanför”, helst från våra gränser, och i annat fall intill tredje eller fjärde led skall behandlas med misstänksamhet, som hotande, kriminella, kryllande, fertila och alltid särbehandlas som mindre värda.

Men när Jimmy Åkesson på DN:s debattsida kan påstå att Sverige ”under 2012-2013 tänker ta emot fler än 200.000 asyl- och anhöriginvandrare från avlägsna länder – sannolikt närmare 200.000 fler än vad samhället i dag klarar av....” är, om folk obesett tror honom, fara på färde. När STV samtidigt köper hans sätt att resonera och tjänstvilligt ordnar debattprogram och frågar ”hur många invandrare vi klarar av” blir man verkligt orolig.

Alltmera stressade journalister har med få undantag inte gjort sig mödan (5-10 minuter) att kolla fakta bakom Åkessons fantasisiffror, tex i SCB:s och Migrations- verkets utmärkta databaser. Ett lysande undantag är Maria Robsahm på ”Feministiskt Perspektiv” som nyligen gjort just detta och därvid, likt jag själv i efterhand, lätt funnit att:

Förra året invandrade totalt 97.000 människor till Sverige – en minskning från året innan – samtidigt som 51.000 utvandrade. Den överlägset största delen, 20 procent – var återvändande svenskar. I andra hand kom invandrarna från Skandinavien – 7.557 personer. På tredje plats kom arbetskraftsinvandrande polacker med drygt fyratusen var.

Alla andra nationaliteter – inklusive somalier, irakier och afghaner – var 3.000 eller färre. Under 2011 kom 29.648 asylsökande till Sverige. Detta var en minskning jämfört med 31.819 år 2010. Flyktingar som fick uppehållstillstånd i Sverige var cirka 15.000, inklusive sk kvotflyktingar och deras anhöriga.

Antalet somaliska flyktingar, som SD speciellt brukar hävda att vi översvämmas av, som fick uppehållstillstånd i Sverige minskade i fjol från knappt 7.000 till drygt 3.000. Hittills i år har endast 200 anhöriginvandrare från Somalia faktiskt ”svämmat över” oss i Sverige, lika litet som antalet anhöriginvandrare överhuvud, vilket varit detsamma i tio år.

Dessutom är mer än 90 procent av sådana invandrare makar eller barn till svenska medborgare, inte till flyktingar. I år har antalet asylsökande ökat påtagligt från ett enda land, Syrien. Från ett fåtal hundra 2011 rör det sig bara hittills i år om över 6.000 syrier som sökt asyl i Sverige.

”200.000 asyl- och anhöriginvandrare från avlägsna länder” är helt enkelt en medveten, kalkylerad lögn av SD:s ledare. I stället för att ta reda på fakta väljer många att låtsas som om Sverigedemokraterna bara vore en högerrörelse bland många – bara lite mera vulgär och lite mindre elitistisk och etablerad.

Rasistiska och fascistiska rörelser har, inte ens uppklädda i slips och kostymer och även om de presenterar sig som tex ”kritiska mot integrationspolitiken”, aldrig kunnat få inflytande utan att tillgripa stora och grova lögner och få aningslösa eller bekväma personer att tro på dem.

Mot järnrör kan vi säkert försvara oss. Men redan Goebbels meddelade glatt sin egen erfarenhet, att en lögn som fått 24 timmars försprång, aldrig hinns upp av sanningen.

Det bör tilläggas att detta är dubbelt sant, om de som skulle jaga lögnen är alltför lata eller uppskrämda för att ens ta upp jakten. Det är i längden livsfarligt att som bla SVT tro att denna rörelse vill ”diskutera Sveriges verkliga problem”, men förhindras göra det, när den inte är här för att diskutera överhuvudtaget.

Att politiker ibland har ett avspänt förhållande till sanningen är vi vana vid. Men om en hel rörelse bygger på skrämsel och på att sprida grova lögner om en stor del av folket för att splittra det skadar den oss alla mer än vad ett och annat slag av järnrör skulle göra. Dyrköpt, historisk erfarenhet säger oss det.

Hans Isaksson