Sveriges smutsiga spel i Latinamerika

USA:s och Sveriges regeringar samarbetade intimt med ett högerextremistiskt nätverk i Latinamerika i ett försök att sabotera toppmötet i Santiago de Chile för stats-överhuvuden från EU och Samarbetsorganisationen av latinamerikanska och karibiska stater (Celac). I detta samarbetar Sverige med CIA och de mest reaktionära krafterna i den exilkubanska maffian i Miami.

Nyligen rapporterade nyhetssidan Chilean Crónica Digital att Sveriges ambassad i Santiago och det högerextrema Centret för öppenhet och utveckling i Latinamerika (Cadal, en argentinsk tankesmedja), med hjälp av den amerikanska ambassaden, förberedde ett möte den 24 januari, två dagar innan toppmötet. Mötesrubriken var ”Stödjandet av internationell demokratisk solidaritet” med syftet att attackera den kubanska revolutionen och den kubanska presidenten Raul Castro.

Det huvudsakliga syftet med mötet syns vara att skapa problem för Chiles president Sebastian Piñera för att styra bort samtalsklimatet från varje seriös diskussion mellan ett EU, som är djupt krisdrabbat på flera plan, och ett Latinamerika som blir mer och mer enat och oberoende.

Det aktiva deltagandet från Sverige, ett land som i ökande grad ses som en slavisk vasall åt USA, har troligen syftet att sätta press på andra medlemsländer i EU som ändå är beredda att använda toppmötet på ett seriöst sätt.

Men det senaste fördömandet i Venezuela av planerna på att mörda vicepresident Nicolás Maduro och talmannen i Venezuelas parlament Diosdado Cabello indikerar på än mer ondsinta motiv hos organisatörerna av Cadal-mötet.

Den chilenska nyhetssidan Crónica Digital listar de olika reaktionärer som organiserar mötet:

• Lawrence Corwin, som av de kubanska myndigheterna ses som en amerikansk CIA-tjänsteman och var stationerad på Kuba 1998-2001.

• Den svenske diplomaten Anders Ingemar Cederberg, som använde hela sin period i Havanna till att blanda sig i Kubas inre angelägenheter till den grad att kubanska regeringen offentligt protesterade till svenska regeringen.

• CADAL:s programansvarige.

• 18 politiker från den högerextrema falangen Amerikanska parlamentariska demokratiska alliansen (APDA).

Cadal är ett högerextremt nätverk, baserat i Buenos Aires, varifrån det arbetar med en omfattande propaganda och politiska påtryckningar mot länderna i den Bolivarianska alliansen (Alba), som leds av Kuba och Venezuela.

Cadal grundades i Buenos Aires den 27 februari 2003 och har bland sina medlemmar mycket kända personligheter och ideologer från Latinamerika med sina rötter i de fascistiska diktaturer som kom till makten under 1970-talet.

Man kan till exempel uppmärksamma Danilo Arbilla, före detta pressekreterare för den uruguayanska diktaturen, Hugo Martini, före detta redaktör för tidskriften Carta Politica som var den argentinska diktaturens ideologiska organ, och generalen Pinochets förre arbetsminister José Piñera, vars bror Sebastian är Chiles nuvarande president.

Man skulle kunna fylla denna artikel med en rad namn men det skulle göra den för lång att läsa. Men det är värt att även nämna hjärnan bakom planen att provocera fram en etnisk splittring av Bolivia, Mark Falcoff, medlem i US Council for Foreign Relations som har tjänstgjort som rådgivare på de seminarier som organiserats av Cadal.

Andra som inte skall förglömmas är den venezuelanska högerns förre presidentkandidat José Manuel Rosales, hans bolivianske motsvarighet Jorge ”Tutoo” Quiriga samt den ökände högerorganisatören och terroristsamordnaren i Latinamerika, kubanen Carlos Alberto Montaner.

Cadal har förbindelser med de mest obevekliga högerextremistiska organisationerna i Latinamerika, men speciellt intressanta är kontakterna med organisationen Directo Democrático Cubano och individer som Orlando Gutiérrez-Boronat och före detta chefen för amerikanska immigrationsbyrån Emilio Gutiérrez, en ihärdig beskyddare av superterroristen och flygplanssprängaren Luis Posada Carriles.

Speciellt intressant är detta nätverks förbindelser med Sverige. I februari 2011 belönade Cadal den svenske diplomaten Anders Ingemar Cederberg med priset Commited Democracy för hans arbete i Kuba. I april samma år tog Cadal honom till Argentina för att skriva en privat rapport om sitt destabiliserande arbete under den tid han representerade Sverige i Havanna. Cadal publicerade en bok byggd på detta utbyte, finansierad av tyska Konrad Adenauer Foundation, där Cederberg helt öppet och utan några hämningar beskriver sina ”heroiska” insatser som en spion med diplomatisk immunitet i Kuba.

Men kärleksaffären mellan Cadal och Sverige går mycket längre tillbaka än Cederberg, eftersom en av Cadals grundare var svenska arbetsgivarföreningens tankesmedja Timbro. Den svenske högeraktivisten och före detta chilenaren Mauricio Rojas har varit en av de mest lojala rådgivarna åt Cadal utifrån sin post i organisationens Vetenskapliga råd.

Trots Olof Palmes rykte har kungadömet Sverige ett mycket dåligt renommé i Nicaragua tack vare det vidriga agerandet av Sveriges förre ambassadör i landet, Eva Zetterberg, som nu är Sveriges representant i Chile.

Från att ha låtsats vara progressiv blandade sig Eva Zetterberg i Nicaraguas interna angelägenheter som om hon vore en politiker i den nicaraguanska högerinriktade rörelsen. Hennes oförbätterliga koloniala attityd, som hon delar med många av sina EU-kollegor, kan belysas genom en kommentar i en intervju för Tortilla con Sal innan presidentvalen 2006.

Hon sade att enligt hennes uppfattning måste Internationella valutafonden och Världsbanken intervenera i Nicaragua därför att landet är oförmöget att sköta sina egna affärer. Genom åren har denna obevekliga glidning i Zetterbergs ideologiska karriär varit mycket klar. Efter tjänstgöringen i Managua så tog det endast fyra månader innan hon fick den attraktiva posten som Sveriges ambassadör i Santiago de Chile.

Så numera håller Eva Zetterberg och hennes kolleger på med att fullt ut och utan några reservationer hålla CIA:s och den latinamerikanska högerns propagandamaskineri igång. Zetterberg har en beklagansvärd och förutsägbar karriär. Från att ha varit en ihärdig anhängare av den väpnade kampen under 1970-talet övergick hon till eurokommunismen på 1980-talet för att sedan på 1990-talet ägna sig åt olika NGO:s, för att numera simma runt i den globala högerns stinkande damm.

Cadals försök att sabotera toppmötet EU-Celac i Santiago kommer att misslyckas. De latinamerikanska folkens uppvaknande, som är den obevekliga historiska strömning som har brutit Kubas isolering, är för stark för att kunna stoppas. Inför USA:s, Sveriges och deras regionala hö-gerallierades frustration och hat kommer denna historiska strömning att leda Latinamerika mot dess definitiva oberoende.

Jorge Capelán

Artikel är ursprungligen skriven för den colombianska nyhetsbyrån Anncol. Jorge Caplelán bor i Nicaragua. Översättning och bearbetning: Erik Anderson