I helgen var det flera skjutningar runtom i landet, flera dagar i rad. Även om det den här gången inte var direkt nära där jag bor så har det tidigare både skjutits och sprängts i närheten, och det får en ju att tänka till lite grann när det är så nära att man ordentligt hör smällen från en sprängning bara något kvarter bort.
Justitieministern slår sig för bröstet och trycker på att antalet skjutningar halverats på tre år, alltså under hans mandatperiod. Men antalet döda har inte minskat lika mycket, och antalet sprängningar har istället gått upp. Han framhäver att polisen fått mer resurser och fler ”verktyg”. Samtidigt menar han på att gängen fortfarande är lika farliga, hur är det egentligen?
Det är såhär den gängse bilden är från våra politiker. De lägger fokus på att bekämpa denna brottslighet, främst genom fler och hårdare medel och metoder från polis och rättsväsende. Sällan hör vi någon av dem reflektera över orsakerna bakom utvecklingen, eller hur samhället skulle kunna arbeta förebyggande. I sann borgerlig anda skjuter de över allt ansvar på individen, samhället i stort har ingenting att göra med att gängbrottsligheten skenat.
Media är inte bättre, de prånglar gärna ut bilder med polistejp och blinkande sirener, samtidigt som de drar statistik om de senaste årens skjutningar och spekulerar i om motiven kan vara hämnd, någon specifik konflikt eller något annat. Men gängbrottsligheten har ju tagit fart efter att klassklyftorna skenat och vi skurit ner i välfärden. När politiker ständigt minskar bidragen till idrottsklubbar, lägger ner fritidsgårdar och gör så att fler fritidsaktiviteter blir dyrare, vad tror de kommer hända?
Det finns en massa lovvärda frivilliga initiativ från enskilda individer och organisationer, som på ideell basis försöker erbjuda detta, men det kommer aldrig kunna väga upp för det som förlorats.
Det är såklart inte så lätt som att bara ösa en massa pengar över barn- och ungdomsverksamheter, men det är en början, sedan måste såklart de som bryter lagen också lagföras. Men att tro att problemet kommer lösas genom hårdare tag är ren idioti, det är att blunda fullständigt för sammanhangen.
Men det tror jag är vad makthavarna vill, för om mångfalt fler skulle börja se sammanhangen gällande detta, så är steget inte så långt till att se andra sammanhang, som exempelvis hur kapitalisterna tjänar på att arbetarklassen inte är enad, och hur SD:s klagosång över invandringen därför gynnar dem. Eller hur Natos krigshets mot Ryssland direkt stärker Wallenbergs vapenföretag, medan de rånar välfärden för att finansiera detta, samtidigt som media hjälper till att skrämma upp oss.
Och om mångfalt fler ser sammanhangen är risken överhängande att makthavarna tappar tolkningsföreträdet och kontrollen. Då kan de inte längre vrida och vända på sanningen som de vill, och då vet de inte vad som händer.
