LO-rapport visar ökande löneklyftor

LO beskriver i sin ”Lönerapport år 2006” inkomster och löneutveckling under förra året. Medellönen för arbetare var 19.100 kronor i månaden och 27.400 kronor för tjänstemän. Det innebär att tjänstemännens löner är 43 procent högre.

Högst lön har tjänstemän inom privat sektor och lägst har arbetare inom offentlig sektor. Uppdelat på sektorer tjänar tjänstemän inom tillverkningsindustrin mest och arbetare inom kommun och landsting minst.

Det största lönegapet finns inom tillverkningsindustrin där det skiljer 57 procent mellan arbetare och tjänstemän. Tjänstemännen har alltså fått en betydligt större del av produktivitetsökningen inom den svenska industrin de senaste åren.

Byggnadsarbetare
Det ökade lönegapet mellan arbetare och tjänstemän har bland annat resulterat i att de kommunala tjänstemännen för första gången går om byggnadsarbetarna i lönestatistiken. Byggnadsarbetarna har fortfarande de högsta arbetarlönerna, men hade samtidigt den sämsta löneutvecklingen under 2005, med endast 1,6 procent.

Löneökningarna var generellt sett orättvist fördelade under 2005. För arbetarna ökade lönerna med 2,5 procent medan tjänstemännen fick tre procent. Det låter kanske inte så mycket, men i kronor räknat blir det en hel del. Arbetare fick i genomsnitt 450 kronor mer i månaden medan tjänstemännen fick 800 kronor mer. Inom byggnadsindustrin fick tjänstemännen mer än tre gånger så mycket i löneökning som arbetarna och inom tillverkningsindustrin och privat tjänsteproduktion fick de dubbelt så mycket som arbetarna.

Skrämmande tydligt
LO:s rapport visar också löneutvecklingen under de senaste tio åren, och då blir de ökade klyftorna skrämmande tydliga. Mellan 1995 och 2005 har arbetare fått 5.700 kronor mer i månaden, medan tjänstemännen har fått 9.200 kronor. Lönegapet har ökat från 4.800 kronor till 8.300 kronor. Lönerna har ökat minst för arbetare inom kommunal sektor och mest för tjänstemän inom tillverkningsindustri, landsting och privat tjänsteproduktion.

Om den nuvarande löneökningstakten bibehålls i tjugo år till kommer lönegapet mellan arbetare och tjänstemän att öka från dagens 43 procent till över 60 procent år 2025. I kronor räknat skulle lönegapet öka från 8.300 kronor till 23.700 kronor.

Frågan är vad LO själva har tänkt göra för att förhindra denna utveckling. Kapitalismen kommer knappast självmant generera minskade klyftor i samhället, och alldeles säkert inte med den nya borgerliga regeringen.

Hela idén med en fackföreningsrörelse måste vara att använda sig av medlemmarnas gemensamma kraft för att ställa krav och minska orättvisor. Istället hör vi inför nästa års avtalsrörelse samma gamla vanliga diskussion om att vissa grupper av arbetare ska stå tillbaka till förmån för de lägst betalda kvinnorna i kommunal sektor.

Samtidigt som produktivitetsökningen inom industrin skulle kunna ge åtskilliga tusenlappar i löneökning åt arbetarna. Men då krävs att fackföreningarna omsätter all den kunskap som de producerar i väl underbyggda rapporter i handling.

Var finns planen?
LO har räknat ut att arbetarna måste ha två procent mer än tjänstemännen i löneökning varje år för att lönegapet ska försvinna till år 2025. Men var finns planen för att uppnå denna viktiga målsättning?

Lönerapporten kartlägger också skillnaderna i lön mellan kvinnor och män. Av de 700.000 lägst avlönade, som tjänar under 19.000 kronor i månaden, är 80 procent kvinnor.

I genomsnitt motsvarar kvinnornas lön 83 procent av männens. Men löneskillnaderna mellan kvinnor och män är betydligt större bland tjänstemän än bland arbetare. Kvinnliga tjänstemän har en lön som endast motsvarar 77 procent av de manliga tjänstemännens, medan motsvarande siffra för arbetare inom offentlig sektor är 95 procent.

LO slår fast att löneskillnaden mellan kvinnor och män i huvudsak beror på den kraftigt könssegregerade arbetsmarknaden. Kvinnodominerade yrken har generellt lägre lön. LO ser inga tecken på att denna segregering skulle minska.

Under 2005 fick kvinnor en något större löneökning, procentuellt. Kvinnor fick tre procent, medan männen fick 2,6 procent. Arbetarkvinnorna fick 3,1 procent, medan arbetarmännen fick 2,8 procent. Men den låga löneökningen för manliga arbetare förklaras delvis av den dåliga löneutvecklingen för byggnadsarbetare.

I kronor räknat fick kvinnor 620 kronor mer i månaden, medan männen fick 650 kronor.

Mer jämställt?
Enligt LO har löneskillnaden mellan kvinnor och män har varit nästan lika stor de senaste tio åren och kvinnors lön har motsvarat cirka 80 procent av männens lön ända sedan 1970-talet. Men löneskillnaden mellan kvinnor och män år 2005 är den minsta som uppmätts de senaste tio åren. Trots detta är det, enligt LO för tidigt att veta om den minskade skillnaden mellan kvinnors och mäns löner är tillfällig eller en varaktig trend.

JENNY TEDJEZA
Proletaren 41, 2006